Livet är orättvist, och man får en tankeställare Alternativ

[Reserv]

Om drygt tre veckor är det ett år sen min sambo gick bort efter komplikationer som tillstötte efter hennes bröstcanceroperation, den andra hjärnblödningen efter operationen tog hennes liv. För två timmar sen ringde en nyfunnen vänskap från sjukhuset, hon hade blivit inlagd för ett par dar sen efter en stroke, hon sluddrade och tappade orden och jag kände hur ont det gjorde för ett år sen. Det enda den här vänskapen oroade sig för va´att vi bestämt att gå ut och dansa, och nu kanske det skulle bli inställt ett tag framöver Vadå dansa!!!??? Jag skiter väl i dansen, bara hon blir bra, hon bör ta det lugnt och inte tänka på dans och löften, huvudsaken är juh att hon piggnar till så hon får komma hem.

Sen när man sitter här efter samtalet känner man sig jädra billig......satt och gnällde över en ynkans huvudvärk förra veckan....nu känner jag lite skuldkänslor för att jag inte bemödade mig att kontakta henne en enda gång när jag va´sjuk, men hon ringer mig så fort hon är såpass på talet att man kunde gissa va´hon menade, rösten kände jag inte igen......Man ska va´glad för varje dag man vaknar och känner att man lever, det kan ta slut så fort.......hon är bara 46 år och hade en lättare stroke för 15 år sen redan. Ursäkta, det här hade jag kunnat ta i gnälltråden