Hej alla! Nu har jag lyckats kravla mig uppför trapporna till ovanvåningen. Undrar hur jag ska ta mig ner ....
Operationen gick som beräknat. Jag fick två sprutor i foten och det var lite obehagligt för de skulle ligga nära nerven och det strålade liksom ut i hela foten när nålen träffade nerven men det var väl OK. Fast det sökte mig. Jag har ju lite sprutfobi. Läkaren såg väl att jag var vit i ansiktet så han frågade om jag ville ha en Valium. Men han sa att jag skulle bli helt utslagen så att min man var tvungen att vara hemma med mig på eftermiddagen då och så var det ju ändå tänkt. Dessutom fick han kalla in min man i undersökningsrummet för där skulle jag ligga och vänta i 40 minuter på att bedövningen skulle ta. Jag fick 10 mg Valium men jag märkte absolut inte alls av den. Jag fick inget rus och blev inte alls dåsig som de hade sagt. Men så småningom fick jag tillbaka färgen i ansiktet och jag svimmade inte.
Efter 40 minuter kom sköterskan in och hämtade mig. Jag fick gå på min bedövade fot till operationssalen och det kändes läbbigt.
Väl på slaktarbänken så stasade de min fot, tvättade den med bakteriedödande medel och sen testade läkaren bedövningen med en skarp kniv. Det gjorde lite ont och det sa jag till om. Tydligen hade han skurit rätt mycket då men jag fick extra bedövning. Sen satte han igång sågen och det lät lite som en tandläkarborr men det var faktiskt inte alls obehagligt. Foten vibrerade av sågen men det var mest som när man är på fotvårdsbehandling.
De hade ju satt upp ett skydd så att jag inte såg vad som hände men allting speglade sig i lampan i taket men jag valde att inte titta ...
Själva operationen tog nog max 15 minuter. Sen bandagerade de foten och i bandaget finns en skena som fixerar stortån. Jag fick köpa en operationssandal. Bandaget och stygnen ska sitta i tre veckor.
Direkt efter operationen fick jag resa mig upp och gå på hälen på vänster fot. Det var inte tal om att ha några kryckor. Jag fick veta att det var mycket viktigt att ha foten högt - t.o.m. när jag gick på toa de första dygnen så var jag tvungen att ha en stol med och lägga foten högt under besöket.
Sköterskan gav mig starka värktabletter som räckte ett dygn. Hon sa att vissa fick mycket ont så att de klättrade på väggarna, andra märkte knappt någonting och de flesta hamnade mitt emellan.
Vi åkte hem och jag fick sitta i baksätet med vänsterfoten uppe på ryggstödet. Nu var det bara att vänta på att bedövningen skulle släppa. Två gånger var jag uppe och gick på toa och det gick bra att stödja på vänsterhälen och gå som vanligt med högerfoten.
Men ..... klockan åtta samma kväll var det dags att gå på toa igen och jag visste ju att det gick att stödja på vänsterhälen så det gjorde jag då också och det smärtade .... Min man fick lägga armen om mig och så fick jag hoppa på högerbenet men det var inte heller riktigt bra för då pulserade det ju och blodet ska inte pumpa så mycket på vänsterbenet men vad skulle jag göra?! Att jag inte fick kryckor med mig!!! Det hade jag behövt. Detta hade jag inte klarat om jag hade bott själv.
Hursomhelst så har jag inte drabbats av några större smärtor. Visst bultar det lite men det är klart uthärdligt. Men det är problem när jag är uppe och går för det gör ont då och det är ju i och för sig inte så konstigt.
Imorse var det dags att duscha och vilket spektakel .... Bara att komma in i duschkabinen .... Duschstrumpa om vänsterfoten och sen satt jag på en stol inne i kabinen med vänsterfoten utanför på en stol. Men det gick. Men det säger jag - här blir det bara duschning varannan dag under sjukskrivningen. Det finns ingen anledning att lukta rosor när jag ändå bara ligger där i soffan!
Nu är jag otålig och vill kunna gå på min fot men det ska tydligen ta en vecka innan man kan belasta hyggligt. Ibland när jag går nu och stöttar på hälen så liksom "knakar" det inne i stortån men jag måste ju förflytta mig mellan soffan och toan så jag förmodar att det är OK.
Det kommer att ta 1-3 månader innan allting är läkt och i sällsynta fall 6 månader. Foten kan vara svullen i flera månader framöver och det är viktigt att jag tränar upp stortån när stygnen väl är tagna så att den inte stelnar till. Men jag skulle få rehabiliterings-övningar senare.
Nu ska jag försöka att ta mig nerför trapporna ....
Operation
30-10-2006, 10:52
och hade inga kryckor. Hon var ute och gick med sin hund redan första veckan efter op...... 
Men vänta till andra dagen för då är inte maken hemma längre!
