Ska jag jobba eller stämpla? Alternativ

[Pirum]

jag är fortfarande misstänksam mot benanningsföretag men har en i bekantskapskretsen som arbetat på benmanningsföretag på samma fabrik jättelänge. benmanningsföretaget verkar ta hand om sina anställda o se till att de har jobb hela tiden.

Jag har jobbat för bemanningsföretag, och tror inte de är 'sämre' än många andra företag. Men största anledningen till att de ser till att de (heltids)anställda har jobb hela tiden är att de måste betala ut lön även om den anställde ifråga inte är ute på uppdrag. För 'springvikarier' anställda på deltid av bemanningsföretag gäller dock inte detta, har du inget uppdrag får du ingen lön. Ofta är det studenter som anställs på detta sätt så de antas ha annan försörjning, exempelvis studiemedel.

Chansen att bli fast anställd i 'vanligt' företag varierar nog för den bemanningsanställde, beror mycket på bransch. Inom storindustrin är man mer som en ersättningsbar pusselbit.

[Margaretha]

Hörde igår kväll på TV att bestämmelserna ska ändras för A-kassa. Om man tar ett jobb en period, och detta har lägre lön än det jobb man hade innan och som ligger till grund för ens A-kassa, så ska man få tillbaka sin gamla A-kassa efter det tillfälliga jobbet. Detta för att uppmuntra till jobb.

Kanske inte så dumt?

Vet att ni diskuterat möjligheten att få "stämpla upp". Detta är en annan sida av arbetslöshetsproblematiken.

[Klura]

Och jag läste/hörde att ensamstående(?) med barn under 18 år ska få 450 dagar istället för 300.
Lite osäker för jag hittade inget om det nu när jag sökte.

[Monica M zon 4]

Tror det gäller alla som har barn under 18 år. Inte bara ensamstående. Arbetsmarknadsministern, Littorin, sa det häromdagen i en riksdagsdebatt.

[fruberglund]

Jag har jobbat på bemanningsföretag i många år och har alltid haft garantilön. Alltså, kan de inte fixa nåt uppdrag till mig så får jag 80 % av min grundlön på bemanningsföretaget.

Man går oftast efter lönen de har på företaget man är på, man kan dock aldrig få mindre än grundlönen på bemanningsföretaget.

Jag tycker det har funkat bra när jag varit på bemanningsföretag och på mitt senaste ställe hade jag en superchef som verkligen brydde sig om sina anställda.

Fick jobb på ett ställe jag var uthyrd till men när Isak var nån månad gammal i magen så blev jag och många fler uppsagda pga arbetsbrist.

Jag är alltså arbetslös men när min mammaledighet är slut kommer jag med 90 % säkerhet få tillbaka mitt gamla jobb på bemanningsföretaget. Har varit i kontakt med min gamla chef och det lät mycket lovande...vi får väl se

Som svar på trådstartarens fråga...jag hade inte tagit jobbet med så dåliga villkor! Får säkert halva Odla på mig nu men det skiter jag i, vill man ha råd att skaffa fler barn så måste man tänka både framåt och ekonomiskt och är systemet som det är så...

[ester]

Jag tog jobbet ändå. Blev jättebesviken då den elaka personalchefen inte ens var villig att diskutera kompromisser som kunde göra livet lättare för oss som hon vill hyra in. "Det finns andra" var svaret. Trots att både vi och hon vet att det inte gör det. De har letat i flera år utan att hitta nån, vare sig inom företaget eller utanför. Jag har varit här i 14 år (!!!) till och från. Först som anställd, sedan bytte jag jobb och efter ett par år bad de min nya arbetsgivare att få hyra mig, sen gick företaget jag var anställd på i konkurs och sedan dess har jag varit timvikarie. Jag är evigt trött på att bli så dåligt behandlad, men i min branch finns inga jobb. Iallafall inte med min lön och jag får väl erkänna att jag har en ganska bra lön.

I framtiden kommer det att bli tufft. Nästa gång jag blir arbetslös blir det inte roligt. Och vi får tänka minst en gång extra om vi ska ha ett barn till. Inte när utan OM. Och jag är ju inte så ung längre heller...

Allt är väl inte pengar. Självkänslan är inte den bäsa när man är arbetslös. Bara att i sociala sammanhang behöva presentera sig som arbetssökande brukar ju vara en "party-killer". Nu kan jag presentera mig som deltidsarbetande. Dessutom slipper jag skicka arbetsgivarintyg varannan månad, slipper be om lov för att få studera på deltid, slipper hotfulla brev från a-kassan och jag slipper redogöra för min arbetsförmedlare vad jag gör och vad jag tänker göra i framtiden. Jag är nu FRI! Fattig, men fri!

Funderar på att starta nån e-handelsaffär för att dryga ut ekonomin med. Ska läsa en kurs på högskolan i vår, på distans.
Ekonomiskt går det utför, men det får väl gå. Jag börjar bli van. Jag har ju ändå något som är mycket, mycket viktigare än ett heltidsjobb. Min man, min dotter och våra husdjur!!!

[Klura]

Du verkar ha gjort det rätta ändå.
Bara det funkar ekonomiskt så ni inte går på knäna.
Verkar vara en lättnad att slippa allt de där du rabblar upp med intyg och A-kassan osv.. och som du säger, familjen är viktigast.

[Hannele]

Jag tog jobbet ändå. Blev jättebesviken då den elaka personalchefen inte ens var villig att diskutera kompromisser som kunde göra livet lättare för oss som hon vill hyra in. "Det finns andra" var svaret.

Så är det. Jag är övertygad om att du har ändå att du har gjort rätt, i längden.

En vän till mej, 3-barns mor, jobbade kvar på sitt företag på halvtid, medan barnen var små.
När hon hade betalat dagisavgift, buss, lunch och allt det där, hade hon 400 kr kvar varje månad, men tack vare att hon hängde kvar på jobbet, följde med, så nu när barnen är större har hon ett jättetrevligt chefsjobb, bra betalt och utveckande.

Det skulle hon aldrig fått, om hon hade tänkt, att "jag stannar hemma, ingen idé att jobba för 400 kr/mån..."