Skramlande fordon Alternativ

[Gossen Ruda]

I ett systerforum som egentligen handlar om tåg huserar en mycket kreativ person som som jag refererat till ibland, t.ex hans hjulevangelium. I en tråd som handlade om skrammel på tåg leverade han följande opus. Läs och njut.

>>Hej!
>>På Volvo finns en särskild avdelning som arbetar med detta nämligen "Avdelningen för gnissel och gnek". Där är man specialister på att finna och eliminera olika störkällor vilket kan vara mycket komplicerat. Eliminerar man ett oljud, kommer det ofta ett nytt oljud någon annanstans. Finns motsvarande avdelning med specialister hos tågtillverkarna?
>>/PerH
>
>Här ligger man dessvärre långt före på landsvägarna mot järnvägen. Jag har faktiskt ytterst sällan åkt med en bil som har skallrande ljud. På bussar har jag varit med om skallrande ljud på slitna stadsbussar men jag kan inte påminna mig om att jag har upplevt det på en turistbuss eller långfärdsbuss av något slag, möjligen på någon som är sliten. På järnvägen har jag däremot träffat på det alldeles för ofta. Så här har de mycket att göra för att komma ifatt landsvägsfordonens utveckling.
>Niklas Bygdestam.

Då, käre bror, har du aldrig åkt i någon av mina bilar.

Mina båda Duetter höll sig - förutom skaller och knek - även med ett intensivt knirkande ljud som kom från bakfjädringen. Varken Volvo eller jag hade listat ut att bladfjädrar ska ha fett mellan bladen. Den första Duetten "Dutten" höll sig med dova smällar från differentialväxel i kurvor. Dvs den hade stelopererat sig och tvingade bakhjulen till samma varvtal i kurvor.

Två bubblor behöver inte nämnas. Alla vet hur en döende folkvagn låter.

Caravellebussen minns du kanske. Hade du åkt i den hade du fått ta del av avgassystemet som lät som en rysk automatkanon och inte som en tysk folkabuss. Men både SJK ordförande, sekreterare och vicen, en jurist från Stadshypoteket överlevde resorna. Den senare undrade mellan skottsalvorna i en vägtunnel om jag var militär. Kassören klev aldrig in i den men förklarade sig villig i händelse av tågförsening åka pensionerad armémotorcykel från Västerås C till Dingtuna.

Sekreteraren härdade ut längst och med båda pekfingrarna inkörda till tredje leden utifrån i öronen tumlade han ur bussen i Farsta, övertygad om att han sett 1067 för sista gången. Endast en klubbmästare i Västerås fann välbehag i fordonet när vi förberedde SJK-resor. Han kanske sov på spikmatta också. Jag tror det var detta fordon som tog kål på styrelsen. Bakgrunden var att det en morgon kommit bränsle ända ut i ljuddämparen. Detta exploderade vid start och en gavel på burken sköts iväg med en knall som hördes i tre polisdistrikt. Porslinklockstaplarna satte pizzan i halsen när plåtbitarna visslade ut och lade sig i omloppsbana. Och hur det lät när centrummutter och vänster bakhjul lämnade fordonet vid 90 km/h ska vi inte tala om. Det tog tre timmar att hitta hjulet och lika många att få det på plats eftersom bromskölden bränt sig fast i asfalten.
Väl att märka: bussfan finns kvar och har fått en ny startmotor och en renässans är på G. Det stundar nya tider, Niklas.

Några gamla ett o tvåfyrtifemmor har rullat i familjens trafik. De har producerat alla ljud som kan tänkas kan. Dessa inklusive den i trafik varande knirkar, gnäller, blufsar (förgasaren vid fuktig väderlek) skorrar, knorrar och gnisslar. Skrapar i vänsterkurvor och dunkar i högerkurvor. Alla, en 145, två 240, en 245 har alla den egenskapen att de överröstar kära hustru.

En Toyota Castrulla var ganska tyst tills den lämnade ifrån sid bakre delen av avgassuystemet i ett nedisat trafikhinder. Ordningsmakten påpekade saken ytterst försynt. Föraren höll fram ett par hörselkåpor framför honom varpå han sa:

- Åk hörru, fick just ett larm

Toyotan levererade ett mycket intressant ljud när den kom ivägen för en 24 tons motvikt till en lyftkran i motljus. Trynet blev omdesignat liksom några revben. Men ljudet var mycket intressant. Öronen är det inget fel på. Utom att dom är långa, som dom säger i Jönköping.

Barndomens Juvaquatre fick tänderna att börja skallra vid 70 knyck. Ett exakt likadant exemplar finns i mitt garage och uppvisar exakt samma egenskaper. Båda orsakar samma vibrationer i skallen som när skoltandläkaren lade i norrlandsväxeln på borren som toppade ungefär 50 rpm.

Om Niklas tycker att vägtrafiken ligger långt framme vad oljud enbelangar så beror det på att de har mest oljud att bekämpa. Niklas bör provåka Eskilstunabussarna. Fast jag egentligen inte kan önska en människa detta fruktansvärda öde.

Jag förstår inte varför de inte skickar med fjädrar till bussarna. Och varifrån får dom sina åttkantiga däck? Förarstolen är att liknas vid en köksstol och gubbarna som kör får kotförskjutningar hela högen. Från och med dragspelet och bakåt krävs hörselkåpor för att undvika hörselskader. De här bussarna har Connex köpt på skroten. Men där finns det ju både fjädrar och runda hjul. Konstigt. Fordonen följer åtminstone den nya regeringens mål! Förarna vill göra lidandet så kortvarigt som möjligt och håller sig med tre körlägen. Plattan I Golvet, Snut I Sikte resp. Tvärnit.

Sen kan vi avrunda med färdtjänsten. Det mest obekväma man kan sätta en människa i är en rullstol. De surras fast i golvet i en rostig Renault Trafic eller mercabuss vars fjädring har rostat ihop. De spänns sedan fast med ett vanligt säkerhets bälte som kommer att knäcka varenda ben hos i de flesta fall bensköra åldringarna om det smäller. Sedan startas fordonet som under ett öronbedövande skrammel studsar it i trafiken. För att ytterliga förkorta det liv som återstår har kommunen försett varje övergångsställe med ett stenröse och stensatt gator som färdtjänsten åker mest på. Stenhögar vid äldreboenden piggar också upp gamlingarna som lämnar löständerna hemma inför resorna för att hålla kostnaderna nere.

jag har åkt landsvägsbuss till Vänersborg och Trollhättan. De väsnades också. Men den överröstade inte en massa fylltrattar som försökte sjunga "I natt jag drömde". Att jag stod hela resan längst bak i bussen pga överbokning gjorde det inte roligare.

Vad skaller i tåg så har det väl av naturliga skäl förekommit mest under SJK-resor. Det skallrar, gnisslar och gnäller. Men några hade papper runt flaskorna, gnisslet kom från portierens tänder och inte från korkskruvarna och det relativt sett lågmälda gnället kom först efter att SJK-tåget nyanordnats som tjänstetåg.

Jag vill med beständhet hävda järvägstrafikens låga bullernivå och jag har sagt och skrivit det tidigare och säger det ånyo:

Jag spårar hellre ur med X2 i fullfart än åker över ett brunnslock med en ledbuss i Eskilstuna.

Frid mina vänner / 1067