CITAT (Margaretha @ 16-02-2007, 16:17)
CITAT (karjo @ 16-02-2007, 16:09)
Måste få göra ett inlägg här... Jag är förvisso döpt och därmed medlem i svenska kyrkan men jag har inte föräldrar som är aktiva troende. Det som givit mig kristna kunskaper och värderingar är de aktiviteter jag deltagit i som barn, ung och som vuxen. Hade jag inte varit barndöpt hade dessa aktiviteter helt klart hjälp mig att ta beslutet själv. Det jag menar är att man kan hitta en väg in i det "kristna" utan att ha föräldrar som "prackar" det på en, missförstå mig rätt nu.
Alltså, om vi nu ska använda lille Isak som exempel utan att Fru Berglund tar illa upp, hoppas jag, så _kan_ ju Isak hitta platser som ger honom de kunskaper som han behöver för att kunna fatta sitt eget beslut angående dopet. MEN jag tror att det krävs att man som förälder visar barnet att den möjligheten finns. Att man tex tar dem med på barntimmar, scouter eller körer, eller vad det nu kan vara, för att visa dem möjligheten, annars hittar barnet inte dit.
Kort sagt försöker jag säga att om man vill att barnet själv ska kunna välja om det ska döpas eller inte måste man också hjälpa det att fatta det beslutet genom att visa "båda sidor av myntet".
Hänger ni med på hur jag menar?
Precis det menar jag också, karjo.
Hoppas också att inte Fru Berglund känner sig påhoppad på något sätt. Det är väldigt många som resonerar som hon och hennes man, och jag ser det som ett principiellt resonemang. Vet ju ingenting om deras planer för sitt barns framtid.

Nejdå jag tar inte illa upp
Precis som Karjo skrev så krävs det ju att man visar att alternativ finns. Det faller sig kanske i och för sig inte naturligt om man är inte är kristen själv och inte umgås i de kretsarna.
Jag tror dock att man kommer in i det ändå. Det undervisas väl fortfarande i religion i skolorna? Där får man ju veta att det finns ett alternativ i så fall och när han frågar sen så kommer vi självklart vara ärliga och säga som det är.
När jag gick i högstadiet var min enda vän kristen. Jag var med henne till kyrkan och kyrkliga cafeér osv. men tyckte inte det var för mig eller att det stämde med mina värderingar.
Jag har heller inte konfirmerat mig, det kom aldrig på tal i min familj och mina vänner gjorde det inte heller så jag visste knappt att det fanns. Många verkade ju konfirmera sig bara för att få presenter också