Så nu kan jag ta över, Anton har fått nyplockad mat i buren, ser att munnen är full av kirskål just nu. Han har kissat och äter själv, nu är det bara plupparna som ska komma också

. Stackarn såg allt medtagen ut när jag hämtade honom två timmar efter operationen, det syntes på ögonen. Han hade ju fått lugnande annars söver de med gas. Han var dock varm och fin. Väl hemma fick han vatten och mumsig mat i buren, men han åt inte självmant. Lämnade honom ifred 30 min och släppte ut Isa och Indra, inget är som sällskap - även om det är på håll. Då började han se lite nyfiken ut igen. Efter halvtimmen blev det pipettmatning med druvocker och vitaminvatten, ville inte äta. En halvtimme senare, vatten.. Sedan kom husse med morot och färsk gurka-vips så åt han som om han inget annat gjort. Vilken lättnad! Nu äter han själv i buren också, allt återgår till det normala hoppas jag. Det känns grymmt att utsätta honom för detta just nu, men snart kommer han få busa med kompisar och ha det bra i sällskap resten av livet. Töserna har ensamrätt på golvet nu ett par dagar innan jag vågar låta honom rasta sig där. Det dröjjer tre veckor innan Anton kan gå med tjejerna utan att riskera dräktighet, då hinner han läka fint också hoppas jag

Tack för hållna tummar tår och tassar, håll gärna i dem ett tag till
Anton har numera rakad mage och fyra små stygn som är invändiga och sedan ihoplimmad. Djurskötaren tyckte han var charmig och så snäll! Han hade inte en protesterat när de gav honom den lugnande sprutan (jag har haft marsvin som fått sprutor förr, en kamp på liv och död

). Mattes lille tappre pojk