Som en del antagligen har snappat upp så genomgår jag en förändring i mitt liv; en skilsmässa som innebär att jag kommer att förlora min trädgård och jag vet fortfarande inte om jag kommer att få tillgång till någon annan ännu..
Detta kanske inte verkar som ett särskilt stort problem för somliga men för mig har mina blommor varit mitt allt i ett par år nu, min tillflykt och min terapi.. Våren som har varit den lyckligaste tiden för mig tidigare har fått en bitter bismak.. det är jobbigt att ens titta ut genom fönstret..
Nåväl, i helgen fick jag ett vansinnesutbrott, i ursinne hivade jag alla mina sådder och omskolade bebbar ut genom föntret, med brickor, krukor och allt...

jag vet jag vet.... jag är en galning som inte borde släppas i närheten av en fröpåse!!

den andra tanken som slår mig är vad grannarna tänkte som kanske såg brickor och krukor komma flygande och ett vansinnigt ylande fruntimmer smocka igen fönstret därefter...
Nåja, idag orkade jag inte stå emot längtan utan knallade en runda ändå och kikade lite förstulet på vad som händer i rabatterna

och när jag började plocka i förödelsen såg jag till min förvåning att det fortfarande spirade glatt i ett par krukor, de som hade haft en gynnsam landning vill säga med botten nedåt!!
Kunde ju inte låta småttingarna stå kvar utan plockade med dem in igen..

det är en imponerande kraft i de här små liven och skönt att veta att det inte är kallare ute på nätterna nu än att det klarar sig.
De sorter som är synnerligen tåliga både vad gäller temperaturer och kortare flygturer är: Platycodon, Baptisia australis, Primula florindae, Hosta, Polemonium, Plantago asiatica, Mertensia virginaca, Nepeta pink dream, Agastache Golden jubilee, Potentilla Monarchs velvet, Euphorbia och ett par till som tyvärr hade tappat namnstickan av vindraget...
Med andra ord, detta är sorter som jag rekommenderar varmt och som inte mycket tar kål på!.. inte ens ett ylande hysteriskt fruntimmer!!
Före detta Morinablomman..