Tack för era friska inlägg! Jomen visst vet jag att världen inte är allt genom ljus. Oh, du Fenja vad roligt att din son har klarat sig utan allt för stora men- han hade dock andra vänner. men vad ska man göra då inte de där andra vännerna finns? Det är viktigt att inte vara ensam under barnåren och känna sig utesluten. hade det inte varit för hennes syskon så hade jag inte vågat tänka på vad den ungen hade varit idag. Under ett bra tag så fick hon inte ringa sina sk. klasskompisar för mig. Då jg hade lättare för att hantera hennes besvikelse över mitt nej- än den besvikelse då hon alltid fick nej till 100% av dem hon ringde. Idag är hon en liten pigg, klarsynt tös som har musiken som en gudagåva. Däremot så har flertalet av skolåren varit en pina för henne- trots otaliga möten och samtal från oss. Hon har ingen bästis men har möjligheten att ty sig till några olika på rasterna.
Visst förstår jag att inte alla barn blir bjudna på allt! men att dela ut korten inför en barnaskara där det blir så tydligt vilka som får och inte får- ja, den är orimlig. Det är det som jag blir förbryllad över. Varför respekterar inte föräldrar att man sköter bjudningar på fritiden. Min dotter har tagit det ganska bra men däremot så har hon en klasskompis som inte blev bjuden- just denna tös tog väldigt illa vid sig.
--------------------
Camilla i zon 1
"ju fler människor jag träffar på- desto mer tycker jag om min hund"
|