CITAT (Gossen Ruda @ 10-04-2007, 08:36)

Jag har en gruvlig bekännelse att framföra, jag har inte läst NÅGON A. L.-bok, men jag har överlevt ändå. Jag har dock sett en del av filmatiseringarna.
Kanske beror detta på att mina föräldrar inte kände till böckerna för andra barnböcker fanns i hushållet, dock inte så många. Att försöka läsa dom i vuxen ålder funkar inte, jag har försökt. Det ÄR i huvudsak barnböcker.
Det är möjligt, eller troligt kanske, att böckerna är mer 'barnbok' än vad filmatiseringarna är 'barn-TV/Film'. Men, exempelvis Mio min Mio eller Emil-böckerna funkar bra att läsa som vuxen, tycker jag. Mer skeptisk mot Pippi, Karlsson på taket (aldrig fattat vitsen med den), och en del annat.
Det man främst slås av är hur korta böckerna är. Alla Pippiböckerna sammantaget innehåller väl färre ord än halva första boken om Harry Potter.

Boken om Ronja Rövardotter kunde exempelvis gott varit dubbelt så lång, det hade nog gått att brodera ut med fler bra historier i den utan att tappa kvalitet.