Yngsta sonen öppnade just dörren för en polack som ringde på. Han skulle sälja teckningar, de där som är kopierade i en kopieringsmaskin.
Han räcker fram en lapp om den i Polen hammavarande familjens fattighet och tiggde om hjälp. Sonen synade lappen och konstaterade att det var exakt samma lapp han såg förra året fast, det var en annan person som visade upp den. Teckningarna var likadana också.
Nåväl sonen tackade artigt nej, men då drog polacken upp en annan lapp med vädjanden om sjuka mormorn som också skulle försörjas osv.
Sonen talade då om att han fortfarande inte fått sitt livs första avlöning eftersom han nyss börjat jobba så han hade inga pengar själv.
Då skriker personen på bruten svenska: Tack för ingenting, håll käften och hej då. Så går han arg därifrån.
Va faro skulle han vara arg för. Sonen var inte på minsta vis otrevlig, tvärtom.
Jag har själv blivit hotad en gång av några kosovoalbaner som tiggde pengar med privata insamlingbössor och bilder på tortyroffer.
Tycker sådant här är obehagligt.