Påfrestande personer, måste skriva av mej... Alternativ

[Hannele]

Och var det verkligen det enda ni kom att tänka på när ni läste inlägget, Hannele, dahla och Ophelia ? Två ord i hela det långa inlägget?

Nej, jag syftade inte på dessa ord - ville bara inte citera hela ditt inlägg - du vill också ändra på honom.
Vad vill han själv??

[dahla]

Enligt mitt sätt att se det hela så får det inte vara så.

Okej

Visst är det relevant om du har barn eller inte.

Nej, för det handlar INTE om mig nu... eller ska du bestämma över mig också?

[*Stintan*]

Känner igen allt det du skriver Sailor Pluto. Kan bara säga stå på dig och lycka till i dina försök att få din sambo att inse att han nu har en egen familj som måste få gå före allt annat. Det måste vara rimligt hur mycket man ska ställa upp på släktens krav. Skulle kunna skriva mycke om detta men avstår.

[Hannele]

Ändå så tjatade hans familj på att han skulle hjälpa till (trots att det fanns många som som har tid och ork att kånka). Till slut sa jag åt honom att ringa tillbaka och säga att han var sjuk och inte borde hjälpa till för sitt eget bästa. Efter att ha blivit ordentligt utfrågad och ytterligare lite uttjatad så kunde han stanna hemma. Men att det skulle vara så svårt att släppa taget!

När man gifter sej, så lämnar man inte sin familj, sina släktingar - eller "släpper taget",
man hjälps åt, umgås, det ena utesluter inte det andra.

[Tesa]

...men kanske borde familjen släppa taget...

[Snöflinga]

När man gifter sej, så lämnar man inte sin familj, sina släktingar - eller "släpper taget",
man hjälps åt, umgås, det ena utesluter inte det andra.

Instämmer helt

[Bettson]

Det handlar nog mera om att föräldrarna tror att de äger sina barn. Sina ägodelar kan man kommendera och bestämma över.

Men kärlekfulla föräldrar gör inte så. De respekterar barnen som individer och när tiden kommer så repsekterar de dom som vuxna individer.

Man ber snällt och ödmjukt om hjälp, man kommenderar inte fram hjälpen. Man visar uppskattning om man får hjälp och man respekterar ifall man får ett nej.

Så gör man med alla andra människor så varför skulle det vara annorlunda med vuxna barn.

[Sailor Pluto]

Tack till er som skrivit uppmuntrande och trevliga ord, det är de orden jag kommer lägga på minnet . Tack speciellt till Magdis och Bettson som uttryckte det väldigt bra! Övriga småspydiga kommentarer kommer jag inte slösa tid på.

En av anledningarna till att jag ville få en ändring var att det om några år kommer springa runt en massa barn i huset. Då kommer vi verkligen att vara en familj, och barnen måste komma först. Ville så att säga börja i tid med prioriteringsfrågan... En mer angelägen anledning var också att sambon inte mådde bra av att slitas fram och tillbaka, och inte få ta det lugnt. Därför vill jag ändra på honom! Eftersom han är Mannen I Mitt Liv vill jag att han ska ha det så bra det bara går! I tidigare inlägg skrev jag också hur bra han mår idag, med starkare självförtroende. Det speglas både på arbetet, på fritiden och här hemma. Han tar initiativ han inte skulle ha tagit för några år sedan.

Jag vet inte om det framgick av det första inlägget att familjen UTNYTTJADE honom för att han är så väldigt snäll och inte kunde säga ifrån. Och det är verkligen osunt, han mådde som sagt inte bra. Vad skulle ni tycka om någon ringde och bara kommenderade ut er på något arbete, det spelar ingen roll vad ni för händerna just då? Bara för att det är ens familj så kan de inte behandla en hur som helst och, som sagt, bara ta för givet att man ska stå till tjänst jämt. Hela situationen var orimlig och det skulle nog de flesta ha tyckt om de varit med. Visst tycker alla olika, fast många skulle nog ha reagerat.

Det är inte bara sambon som har haft problem med detta, en nära familjemedlem flyttade 30 mil bort för att "komma undan" situationen. Även denna person blev tagen för given och fick helt enkelt nog.

[mamamaggan]

Det handlar nog mera om att föräldrarna tror att de äger sina barn. Sina ägodelar kan man kommendera och bestämma över.

Men kärlekfulla föräldrar gör inte så. De respekterar barnen som individer och när tiden kommer så repsekterar de dom som vuxna individer.

Man ber snällt och ödmjukt om hjälp, man kommenderar inte fram hjälpen. Man visar uppskattning om man får hjälp och man respekterar ifall man får ett nej.

Så gör man med alla andra människor så varför skulle det vara annorlunda med vuxna barn.

Mitt i prick ! Att det ska vara så svårt att visa sina barn respekt utan bara KRÄVA saker av dem. Att kunna umgås med sina släktingar och hjälpas åt är en helt annan sak. Tycker uppriktigt synd om barn i alla åldrar som utnyttjas som gratis arbetskraft och som själva inte kan säga ifrån. Vi skaffar inte barn för att ha det så. Det utesluter som sagt inte att man hjälps åt men att kommendera sina barn än hit än dit borde vara straffbart banne mig.

Ingen äger sina barn , de är egna individer med rätt till ett eget liv efter sitt eget huvud! Som en del resonerar så har barnen aldrig rätt till ett eget liv utan skall alltid stå till sina föräldrars förfogande efter deras gottfinnande. Varför vill man sina barn så illa? Det är misshandel av allra värsta slag tycker jag.

Om man visar sina barn respekt så får man respekt tillbaka . Det är väl ändå så vi vill ha det , eller hur ?

[Gillan]

Om man visar sina barn respekt så får man respekt tillbaka . Det är väl ändå så vi vill ha det , eller hur ?

För den meningen får du årets ros mamamaggan . Jag har aldrig någonsin förstått hur man kan kräva respekt om man inte ger respekt

[Tesa]

Mitt i prick ! Att det ska vara så svårt att visa sina barn respekt utan bara KRÄVA saker av dem. Att kunna umgås med sina släktingar och hjälpas åt är en helt annan sak. Tycker uppriktigt synd om barn i alla åldrar som utnyttjas som gratis arbetskraft och som själva inte kan säga ifrån. Vi skaffar inte barn för att ha det så. Det utesluter som sagt inte att man hjälps åt men att kommendera sina barn än hit än dit borde vara straffbart banne mig.

Ingen äger sina barn , de är egna individer med rätt till ett eget liv efter sitt eget huvud! Som en del resonerar så har barnen aldrig rätt till ett eget liv utan skall alltid stå till sina föräldrars förfogande efter deras gottfinnande. Varför vill man sina barn så illa? Det är misshandel av allra värsta slag tycker jag.

Om man visar sina barn respekt så får man respekt tillbaka . Det är väl ändå så vi vill ha det , eller hur ?

Skriver under på allt...
Jag kan inte förstå att man anser sig ha rätt styra sina barns val i livet...inte minst vad gäller utbildning och yrkesval. En förälders främsta uppgift är väl att "skapa" starka barn som kan stå för sina åsikter och GÖRA EGNA VAL..det är ju inte föräldern som ska leva med valen sen..