Åldersskillnader mellan par, var tycker ni gränsen går Alternativ

[anneli85]

Bra skrivet Tesa

[Leia]

Jag har nog ingen gräns för vad jag tycker om andra, men för mig personligen har jag svårt att se mig själv med en man som skulle kunna vara min far eller en man som skulle kunna vara min son åldersmässigt.
Min sambo är 9 år äldre än mig.

[*Molly*]

Tycker inte det spelar någon roll med åldern, huvudsaken man är på samma våglängd liksom och trivs ihop.

[Floppy]

Det är väl den såkallade 'gubbsjukan' som gör sig påmind när det gäller äldre män som träffar yngre kvinnor...att de har kommit till nån slags kris i livet...själv är jag väl 'kärringsjuk'...har nämligen en 8 år yngre kille...och vi är defenitivt på samma våglängd...

Jag tror också att det har mycket med pedofiler att göra...att de nystas upp nya härvor inom barnpornografien...och då handlar det oftast om gubbar som har banpornografi...det skrivs och reageras inte lika häftigt om en tjej/kvinna blir tillsammans med en mycket yngre man... t ex i mitt fall tyckte folk bara att det var roligt att jag äntligen hade träffat nån...men min killkompis som träffar en 15 år yngre tjej...honom kastar folk ut menande blickar till...jaha du, du är lite gubbsjuk va ...

[dahla]

Jag är 37 nu och jag har numera slutat att förvånas över hur många "kärringsjuka" tjejer det finns runtom i Sverige... fast jag klagar inte

[Castea]

Har inget emot att folk är betydligt äldre eller yngre än varandra. Men personligen trivs jag bäst med livskamrater som är 5-10 år äldre än jag själv.

[Pirum]

Tror det viktigaste är att man ligger på samma 'mentala' nivå, vad nu den är för något. Dvs, befinner sig på ungefär samma plats i livet. Åldern är sen bara en kronologisk siffra som berättar ungefär när man statistiskt sett beräknas avlida - och att förlita sig på statistik i en SÅDAN fråga är som vi alla vet totalt osäkert - vi vet aldrig vad som ska hända. Har själv svårt att se mig med en kvinna äldre än mig dock, det verkar som de flesta i min ålder börjar yngla av sig - och där är inte jag än. Så några år yngre kanske passar mig - om vi ska vara på samma nivå alltså. Tycker generellt sett att ålder är bland det minst intressanta så länge det handlar om vuxna människor. (Vuxen blir de flesta runt 20-21 enligt min mening, få är vuxna vid 18 - men det kan säkert utvecklas och invecklas i en annan tråd)

[Hannele]

Jag har en vän som blivit förälskad i en man vid ålder 45, själv är hon 25 och har barn

Min kompis gifte sej med 30 år äldre vital man, han levde över 90 år och de var lyckliga.
Själv är jag lyckligt gift med betydligt yngre man.

[Anna2]

Så länge båda är vuxna är det väl upp till var och en. Det är härligt att folk hittar kärlek och det är ju knappast åldern som avgör vilka känslor man får. Blir man kär så blir man.

Mer kärlek åt folket!

[Rapchic]

när det är vuxna som är ihop/gifta så spelar det ju ingen roll
(eller om det är två lite yngre personer
min farfar och farmor var 25 och 15 när dom blev ihop
och dom är fortfarande kära däremot kanske hon fick min pappa lite väl tidigt(när hon var 17)

[evarina]

Jag tycker alla skillnader är ok så länge det är självvalt och båda personerna är vuxna. Men en 70-åring och en 20-åring skulle jag nog undra vad de hade gemensamt

[Ewa L]

För mig är den biologiska åldern bara en siffra. Den verkliga åldern avgörs definitivt av personlighet o.dyl.

Har haft förhållande både med en man som var 19 år äldre än jag, men han var ganska barnslig.
Även med en man som var 13 år yngre än jag, men som var väldigt mogen. Däremot hade jag i början lite svårt för just den åldersskillnaden. Inbillade mig att folk tittade etc, men det var det nog ingen som gjorde. Inte ens mina tonårsbarn tyckte det var det minska konstigt.

[Fera]

Visst kan man undra ibland. Om det blir "för udda" tänker på en kvinna som gifte sig med en man som hade samma födelseår som sin far. Dessutom såg maken minst 10 år äldre ut än fadern, maken var inte riktigt frisk. De levde ihop ända tills han dog, 10 - 12 år före fadern.
Sedan tänker jag på en man som var ute på nätet och chatta med folk .............. hans flickvän är ca 35 år yngre ..... och det finns omständigheter som inte är riktigt bra. (jo han är snäll mot henne osv. det är inte där skon klämmer!)

Annas är det 10, 15 eller 20 år brukar jag inte reagera. Deras ensak. Fast det är inte kul för ev. barn att ha för gamla föräldrar. Kanske inte heller är kul att någon förälder som ser ut som storasyskon.

[Netha]

Vad jag bryr... det väl upp till paret att avgöra om de trivs tillsammans.

[lena:-)]

Visst kan man undra ibland. Om det blir "för udda" tänker på en kvinna som gifte sig med en man som hade samma födelseår som sin far. Dessutom såg maken minst 10 år äldre ut än fadern, maken var inte riktigt frisk. De levde ihop ända tills han dog, 10 - 12 år före fadern.
Sedan tänker jag på en man som var ute på nätet och chatta med folk .............. hans flickvän är ca 35 år yngre ..... och det finns omständigheter som inte är riktigt bra. (jo han är snäll mot henne osv. det är inte där skon klämmer!)

Annas är det 10, 15 eller 20 år brukar jag inte reagera. Deras ensak. Fast det är inte kul för ev. barn att ha för gamla föräldrar. Kanske inte heller är kul att någon förälder som ser ut som storasyskon.

Men inte kan väl maken ha samma födelseår som sin far?

[Gillan]

Den enda jag skulle lura om jag sa att jag inte brydde mig om ifall en 60-årig man gifte sig med en 20-årig tjej ( eller tvärtom), vore mig själv. Självklart reagerar jag! Jag skulle gärna kalla mig fördomsfri, men hur gärna jag än vill så är jag inte det. Fördomarna finns där, hur ogärna jag än ser dem som boende hos mig.

Fast i det här fallet, när det gäller åldern, ska det mycket till för att jag ska reagera. Huvudsaken är, tycker jag, att den som är yngst, är så pass mogen, och har tillfredsställande erfarenhet för att klara av den äldre. Och att den äldre har motsvarande kapacitet. Sen är det ju faktiskt så, att är man själsfränder, så är man det! Är man på samma plan mentalt sett, så är man det!
Då är det är ju bara att önska lycka till!

[netaave]

Jag tror åldern kommer ikapp en förr eller senare.
Har en kompis 52 som bodde ihop med en 22 år yngre tjej och det verkade gå bra.
Han är väldigt ungdomlig men det tog ändå slut och då sa han "Aldrig mer"

Sen känner vi en jättego tjej som är i min sons ålder, 33 och hon föredrar äldre killar och har alltid gjort det.
Dom hon bott ihop med har alla varit jämnåriga med hennes föräldrar, liksom att hon alltid haft kompisar i den åldern, oss inkluderade.
Har diskuterat det med henne några ggr men hon tycker inte hon har ett dugg gemensamt med jämnåriga.
Hon är sjuksköterska, och är dansfreak precis som vi. Just nu lever hon ensam men stöter på han jag skrev om först......
Det går inget bra för nu har han bestämt sig för att vara själv.
Han är musiker med eget dansband och turnerar runt Sverige och vill inte vara bunden.
Hon åker efter och dansar.... he he få se om hon lyckas.
Hoppas det!

[Hannele]

Vad har ni för erfarenheter?

Finns bra litteratur i ämnet, folk berättar om sina egna erfarenheter.

[Lynn]

Ålder är överskattat. Min man är sex år yngre än vad jag är och ibland är jag den "äldre och förståndige", ibland han ,fast oftast är vi på samma våglängd så som jag förmodar att det är i de flesta relationer, eller? Man är väl inte äldre än man känner sig...vilket kan variera en hel del på lördagkväll och måndagmorgon, hihi.

[Kakaduan]

Jag vet var "gränsen" går - den finns innuti huvudet på dumskallar.

Kakaduan