Aaaaarrrggghh!, Svärmödrar, könsroller m.m Alternativ

[Alba]

Det viktiga är att du och din man är överens. En strid mellan er, inför svärmor, om vem som ska göra vad gör ju bara saken värre.
Det är bra att ni kommit överens om att turas om med målning och marktjänst.

Önskar att jag vore en liten fluga så jag i smyg kunde kolla in svärmor när sonen står där med mat och skrikande småttingar och Magdis är "bara ute och målar".

Stå på dig .... man är två om både det roliga och det mindre roliga.

[Magdis]

Önskar att jag vore en liten fluga så jag i smyg kunde kolla in svärmor när sonen står där med mat och skrikande småttingar och Magdis är "bara ute och målar".

Hände det så skulle hon höja honom till skyarna över att han är så duktig. Är han ute o målar så vore det den aktiviteten som vore den högst värderade. Jaja, sånt är livet. Jag fick nyss höra att makens gamla moster ska följa med också o då blev jag genast gladare. Det är en pigg dam, 75 år ung.

[Bee]

Sätt en pensel i handen på 75-åringen! Hon komer att tycka om det. Vi gjorde så med makens farmor för många år sen och damen tyckte verkligen om det Hon hade aldrig fått göra det förr! Det satte liksom standarden. Kunde hon kunde andra...

Jadu Magdis, det här är inga roliga saker. Det enda jag kan rekommendera är att du och din man har en bra arbetsplan innan "hjälparna" kommer. Jag menar en sån plan med klockslag och så (Som sjuksköterska fixar du schemaläggningen bra!). Tex:

8-10 - skrapning - alla deltar efter förmåga
10-10.30 - kaffe (svärmor fixar)
10-30-12.00 Mera skrapning - alla deltar utom Magdis som fixar lunch
12-13 Lunch
13-14 Återstående skrapning alternativt framplockning av material
14.00 Kaffe - Maken fixar
14.30 osv
osv

Du förstår? Alla gör allt enl rullande schema! Och det är du och din man som har gjort planen oavsett vilka "hjälparna" är (OCH NI HÅLLER FAST VID DEN)! Hur hade ni gjort om det var era kompisar som kom för att hjälpa er? Hade det varit någon skillnad? - Med andra ord - lägg inte för mycket vikt vid att det är svärföräldrarna som kommer - Ha klart för er att huvudsaken är att huset blir målat och att ni har roligt tillsammans!

Och betr svärmödrar: En del av dom är ena j***a S*tkäringar, så är det bara. Därför är det viktigt att ställa dom inför en välgjord tidplan som inte medger något tjafs.

Varmt Lycka till!!!

[Bettson]

Hoppas bara att jag blir en bra svärmor, Vet bara allt för väl hur jag INTE vill vara.

Jag lever efter devisen att : Kvinnan mina söner har ett förhållande med, är den kvinnan som ska göra min son lycklig.

Naturligtvis måste jag ha ett bra förhållande till henne, annars blir inte min son lycklig.

Fast jag har också i jämställdhetens namn fostrat mina söner till att kunna det mesta oavsett könsroller. Just för att göra mina blivande svärdöttrar, jag inte ens en gång vet vilka det blir, lyckliga.

Fast jag har samtidigt bundit ris åt mina söners ryggar. De förväntar sig nämligen att få en partner som kan tapetsera, snickra, göra affärer, laga bilen och en massa annat.

Så hur jag än försöker bli en bra svärmor, så är nog tredje världskriget, nageltrång, miljöförstöringen och en massa andra saker mitt fel.

PS. detta är skrvet utan glasögon ( kärringen börjar bli gammal) så alla tokigheter och stavfel får ni behälla. kommer inte ihåg var jag lagt glasägonen. ( alzheimers Light)

[LadyG]

Jag har en jättemysig svärmor, snäll och omtänksam och gullig - så det är inte ALLA som är ragator och rivjärn.

Det handlar nog lite om att våga släppa taget om sin telning och låta honom leva sitt eget liv. Kanske kan det vara svårt att låta "lillen" lämna tryggheten under de egna vingarna, även om hjärnan vet vad som är rätt och riktigt är det inte säkert hjärtat begriper. Och när saker ställs på sin spets tar hjärtat över.

[Betty]

Bra skrivet LadyG! Tror att det ligger en hel del sanning i det där.
Jag med har en snäll och trevlig svärmor - trots att min man är snudd på sladdbarn och ende sonen (han har två systrar, 5 och 6 år äldre än honom).

Redigerat av Betty: 17-06-2007, 22:27

[Magdis]

Min svärmor är inte nåt rivjärn hon heller. Hon har bara mjäkat, och mjäkar fortfarande, med sina söner. Fast de är över 40 år. Helt klart handlar det om att släppa taget. O jag tror inte hon vill nåt illa. Jag kommer att vara glad o trevlig när besöket kommer och så kommer mannen o jag att hjälpas åt. Men jag tar varje tillfälle att tillrättavisa stereotyper.

Bettson, jag är säker på att du kommer bli en utmärkt svärmor!

[Ewa L]

Jag hade turen att min svärmor hade haft en bedrövlig svärmor! Och sådan ville hon inte bli!!
Så alla vi som tänker och säger: sådan vill jag inte bli, kommer förhoppningsvis inte bli det heller.

Visst, vi hade en och annan kontrovers men i det stora hela fungerade det alldeles utmärkt med respekt och hänsyn från bägge håll.

[Bettson]

Hände det så skulle hon höja honom till skyarna över att han är så duktig. Är han ute o målar så vore det den aktiviteten som vore den högst värderade. Jaja, sånt är livet. Jag fick nyss höra att makens gamla moster ska följa med också o då blev jag genast gladare. Det är en pigg dam, 75 år ung.

Fast det där är inte bara tokigt värderat son gentemot svärdotter.

Det kan förekomma i en syskonkull också. En slags föräldrarnas blindhet, kan inte uttrycka det bättre än så. Det handlar inte om att du inte värderas, det handar om att hon undervärderar sin son. Betraktar honom som ett inkapabelt barn, därför måste hon berömma honom i allt även om det inte står i proportion till andras prestationer hon inte värderar.

Jag har uppplevt det själv med mina föräldrar.

När jag jobbade i en djurbesättning om 115 kor och i stort sett skötte mjölkningen själv. Då blev jag kritiserad för att jag inte syltade, saftade, sydde mina egna kläder, odlade samtliga grönsaker vi åt osv, av min egen mor. Jag kan lova dig att med det jobbet fanns det varken tid eller energi över till, mer än att möjligen hugga ved och klyva stapla såga vilket jag gjorde ca 30 kbm varje år. Det var det jag tjänade mest pengar på.

Samtidigt så kunde min mamma ringa och beklaga sig över att min bror och svägerska, ( som hade lika modern lagård som jag jobbade i) med bara 24 kor att sköta hade det så jobbigt. Obs dom var två med 24 kor, jag var själv med 115. Stackars svägerskan som hade så mycket att göra enligt min mamma. Hon tom. skickade upp bär med bekanta som skulle hälsa på mig. med beskedet att jag gott kunde göra sylten till svägerskan som var så arbetsbelastad.

Likadant var det med pappa, han ringde mig och beklagade sig över att en annan bror, vars fru var på en veckas arbetsresa utomlands, skulle behöva hämta och lämna deras gemensamma dotter på dagis varje dag. före och efter arbetet gudbevars.

När jag svarade att jag hade hämtat och lämnat mina barn på dagis i sex år utan avlösning och att jag dessutom förväntades städa, handla laga mat, sy kläder till barnen, baka, safta, sylta, odla grönsaker, hugga ved osv. Men mig var det inte synd om.

Stackars pappa förstod aldrig vad jag menade..

Så det är inte bara mödrar som värderar sina egna barn annorlunda gentemot svärdöttrarna. Det kan vara så med de egna barnen också. Att det är skillnad.

I yngre dagar var jag så ledsen över det här. Att jag tyckte jag var behandlad som en slav mer eller mindre. Som kunde kritiseras hur som helst, kommenderas hem till jobb som om jag vore en ägodel, samt aldrig någonsin få beröm.

Men den värderingen orkade jag inte bära, så jag bestämde mig helt enkelt för att deras inställning berodde på att de ansåg mig lite mera kapabel än mina bröder. Förmodligen till viss del eftersom jag inte beklagade mig över min egen tillvaro så mycket.
Jag lånade aldrig pengar av mina föräldrar, vilket alla andra syskon gjorde osv.

Jag kunde aldrig ändra på deras förhållningssätt, de förstod inte vad jag menade. Det enda jag kunde ändra på var mitt eget förhållningssätt till deras handlingar.

Och så får man satsa på nästa generation i stället, det är nämligen svårare att lära gamla hundar att sitta.

Så ta det inte personligt Magdis.

[Magdis]

Ojoj, jag är helt ledbruten. Idag gjorde jag det jobbigaste av alltihopa, målade vindskupan. Skylift o sånt e ju fusk så vi gjorde en egen variant med en stege efter takteglet som var fastgjord i ett rep som var förankrat i bilen på andra sidan huset. Den lättaste o vigaste personen fick klättra upp = jag. På så sätt tog jag sidorna av kupan.

Framsidan av kupan tog jag genom att sitta på en planka utstucken genom fönstret. I andra änden av plankan satt min man och vi var fastbundna med ett spännband som i sin tur satt fast i trappan. Ingen chans att falla ut alltså. Men det var asjobbigt för nacken att sitta och måla högt ovanför sig så nära inpå det man ska måla. Dessutom hade jag solen rakt i ögonen. Men det var bättre än när jag satt uppe på taket, då började det nämligen ÖSREGNA. Men jag vägrade gå ner därifrån. Jag hade det riktigt lugnt och skönt och mysigt däruppe.

[mamamaggan]

Heja Magdis , måla på!


Och barnen , har ni låst in dem någonstans ,eller funkar det med barnvakten ?