CITAT (Anma @ 06-12-2012, 22:53)
Men har inte sjukvården kontaktat dig och berättat? Du borde väl räknas som närmast anhörig?
Ja, egentligen tycker jag att det borde ha ringt, men de tror väl att antibiotikabehandlingen hjälper och att han då kan kontakta anhöriga själv. Nu ringde han ju själv innan han var riktigt klar över vad som hänt, så jag blev ju lite orolig förstås.
Jag minns ju själv hur jag var en gång för några år sedan när jag blev inlagd akut och också fick en antibiotikakur intravenöst. "Nä, det är inget fel med mig, jag kan bara inte äta eller sitta", sa jag till sjukvårdspersonalen. Som tur var lyssnade de inte på mig, utan behandlade mig i alla fall och jag fick så småningom tillbaka förståndet.
Först därefter ringde jag själv mina barn som fick komma och parkera om bilen och lämna kläder och tandborste. Gissningsvis ringer de inte anhöriga förrän det är fara för någons liv. Jag hade ju på den tiden till och med hemmaboende barn och de ringde ändå inte någon anhörig. De fick klara sig själva ... och de gjorde de på ett bra sätt också.
Livet är härligt när man kan njuta av frukostkaffet till fågelkvitter och dofterna från kryddodlingen.
Vad skall ni göra eller redan har gjort?, Berätta vad ni har gjort eller skall göra
07-12-2012, 00:05
men han ville att alla 4 bromsarna skulle fungera och en av dom låg på så jag luktade bränt när jag kom in.....
Tradigt när det inte går vägen!
(
Det var lite väl kyligt inomhus i morse, bara 16 grader så jag har ställt elementen på lite varmare, för det var inte riktigt njutbart att äta frukost i den temperaturen....
Inte mycket kul man kan göra. Tur att man kan ha laptopen i soffan
zon 1
