CITAT (hattstugan @ 31-12-2013, 12:05)

Tack Monarda! Förvisso går det över men avskyr att nysa!
När du skrev i den andra tråden att du hade en snarkande katt i ditt knä så kom jag att tänka på en händelse i maj när jag själv var rejält däckad av lungsäcksinflammation. Det var stört omöjligt att sova p g a en fasansfull hosta och en morgon när klockan bara var i fyratiden gick jag ut och satte mig i hammocken. Kände att jag snart inte orkade längre och kunde inte glädja mig åt den spirande grönskan i trädgården eller fågelsången denna vackra majmorgon. Sitter där och halvslumrar när jag plötsligt får en katt upphoppandes i knät.
Det var Måns som säkert undrade vad matte gjorde ute i den arla morgonstunden, men glad tycktes han bli för sällskapet och la sig spinnande tillrätta i knät. Där satt vi både länge och väl och jag kände på något sätt att Måns gav mig den tröst jag behövde. När så till slut tidningsbudet bröt förtrollningen och slamrade ner tidningen i lådan kände jag mig hungrig för första gången på flera veckor. Jag gick in och tog en kopp kaffe och en macka, som väl aldrig smakat så gott. Där någonstans vände det och jag började tro att jag äntligen skulle bli frisk till slut. Tack, Månsegubben. Med det vill jag säga att jag tror att våra djur betyder mycket för vår hälsa, mer än vi kanske tror.