Det är en hektisk och härlig tid nu, jag har inte tillbringat mycket tid vid datorn på sistone och TV-tittandet har jag avvecklat helt och hållet från att ha tittat ungefär nån gång i veckan det senaste året. Lilleman
älskar att vara ute och upptäcka världen. Vi är ute i stort sett hela dagarna. Laga mat klarar jag av att göra medan jag håller ena ögat på honom ute i sandlådan som man ser från köksfönstret och han kommer in genom altandörren och kollar läget med jämna mellanrum. Han har inte visat några tendenser på att sticka iväg från gården ännu men om man står vid garageuppfarten så kan han ta sig för att gå ut på vägen och knata bortåt med världens fart. Vi har gått på ganska långa promenader och han orkar nästan hur mycket som helst.
Sen har han börjat klättra uppför vår stora plastrutschkana och åka ner alldeles själv, man måste bara stå och vara beredd ifall han trillar bakåt. Klättrar upp och sätter sig på trehjulingen gör han om och om igen men han har för korta ben för att kunna cykla på den.

Vi var på 18-månaderskoll igår och då vägde han 12 kg och var 83 cm lång. Växer han några centimeter till kan han cykla på trehjulingen.
Jag hinner faktiskt pyssla lite med trädgården också efterson han oftast håller sig i närheten av mig. Jag törs inte rensa så mycket ogräs när han ser bara, för han härmar efter precis allt man gör o då är nog blommorna i farozonen sen är jag rädd. Han är som en liten spegelbild och ett eko på samma gång, jag ser på honom när jag borde sätta på mig glasögonen för då tittar han på mig o kisar

och när datorn spelar nån liten windows-melodi eller microugnen piper eller vad som helst, så kommer det ett likadant ljud från Lilleman efteråt.

Ja det är ungefär vad jag har gjort och kommer att göra den närmaste framtiden.