Jag har alltid tyckt att Stockholm är helveteshålan i världen. Ska man köra bil dit så är tempot hutlöst, man är livrädd om plåten på bilen, man kan aldrig fråga om vägen, man hittar inte dit man ska och framförallt man hittar inte rätt väg hem.
Parkeringsmöjligheterna obefintliga, och om de trots allt finns så hittar man dom inte.
Kommer man gåendes och frågar en Stockholmare om vägen så tittar dom på en som en utomjording.
Nu har även jag inköpt teknikundret som tydligen alla andra har skaffat. Nämligen GPS. Värt varenda spänn.
Jag insåg att ifall jag skulle hinna i tid till den dyrt betalda kursen så fanns det inget val. Nåväl. Knappar in adressen och börjar köra. Får i god tid väldigt tydliga köranvisningar.
Och vet ni vad jag upptäckte.
Nu när jag inte behövde bekymra mig om skyltarna så hade jag tid att lägga märke till att Stockholmarna inte alls kör varken fort eller hänsynslöst. Nu visste man vart man skulle, blinkade i god tid och de till och med underlättade filbytet. Sånt gör inte bilisterna i Västerås minsann.
När resan var vid målet så fanns det utmärk parkeringshus på GPS-skärmen. HIttade parkering inom 200 m. Svindyrt naturligtvis Parkeringen kostade lika mycket som bensinen fram och tillbaka hem, men man var ju glad att kunna ställa ifrån sig bilen och komma i tid.
Så ur djupet av mitt hjärta

Förlåt alla Stockholmare för att jag tänkt illa om er. Ni är underbara bilister