Hej!
OBS! Långt och gnälligt...
Ännu en timmes varför, hur, varför då, när, varför tror du det? osv.
Dessa psykologer ger mer huvudbry än hjälp tycker jag.
Jag har under lång tid (ca 10år) varit nere och deppad och misstror mig själv(låg själkänsla) och går nu hos "pyskolog" för att kanske finna någon ände på detta elände. Helt otroligt enligt många att en så ung människa känner såhär.
Jag vet inte vart jag skall ta vägen? Jag orkar knappt med mig själv och är bara ledsen och nere hela dagarna och att julen kommer gör mig bara mer illamående...Jag vill verkligen rymma ur min egen kropp eller bara försvinna, men det är ju inte det lättaste. Jag har varit långtidsjukskriven en bra tid nu och nerklankning från familj och anhöriga börjar ta sig bra. Lathet, blyg och löjlig är vad jag är för att jag ej vill ha ett jobb....Vaddå inte vill
jag vill allt annat än att vara såhär och må såhär men ingen vill fatta hur jag mår....Ryck upp dig brukar vara min moders svar, så farligt är det ju inte....
Som om hon visste det hon har ej min kropp. Jag har gått upp hemskt i vikt av kortisonsprutor och tröstätning, kroppen värker som jag har blivit misshandlad(Reumatism) och hoppet om att inte bli allergisk och få allergichock finns alltid i mina tankar(svår allergi och astma). Jag är så less på mitt liv, att ha det såhär och ingen att få stöd och uppmuntran ifrån. Man kan ju inte ens få stöd av sjukvården utan blir bollad åt alla håll och kanter...
Suck! Så less på allt....jag bara är, inget mer.
Finns det någon som kanske kan veta hur jag kan ta mig ur detta? Någon som har ett tips om hur man kan vinna sin livsgnista åter?
Vill inte må såhär men sitter liksom fast.
Annica
Hur kommer man ur detta?, Deppvarning...
03-12-2007, 18:01
