Sista natten med amning, Håll gärna tummarna! Alternativ

[Tosan]

Jag hade åxå lätta nätter. När sonen var 5 veckor slutade jag väcka honom för mat innan jag somnade... Då sov han till klockan 6... Tidigare hade jag ammat vid 12 och då vaknade han vid 4 igen.

[Berith]

JAg ammade åxå relativt länge, 11 månader blev det.
Det fina med bröstmjölken är att det stärker immunförsvaret väldigt och minskar riskerna för tex allergi och astma.
Dessutom är det ju vansinnigt praktiskt, man har ju alltid mellanmålet redo om det kniper lixom.
Men att nattamma så pass länge som Magdis gjort hade nog drivit mig mot vansinnets avgrund. Oerhört starkt jobbat!

"Det fina med bröstmjölken är att det stärker immunförsvaret väldigt och minskar riskerna för tex allergi och astma."

Den första tiden ja, det förstår jag, som en ren säkerhetsåtgärd eller vad man ska kalla det. Men sen? Och man gör väl knappast barnet en "tjänst" genom att amma länge, det blir ju bara värre att vänja av ju större barnet blir. Och vem vinner mest på sen amning, barnet eller modern? För att inte tala om avvänjningen, vem mår bäst/sämst av den?

[torvan]

Minst sex månader brukar rekommenderas,
om det funkar förstås. Självklart är det bra
ur näringssynpunkt då man slipper konstgjorda
produkter. Sen handlar det inte bara om att äta
utan ger barnet mycket närhet och trygghet
vilket betyder allt för ett litet barn. Själv ammade
jag mitt sista barn i två år och det första i 9 mån.
Men så stormtrivdes jag med att amma, jag hade
nog större avvänjningsproblem än mina barn

[Magdis]

Och som vanligt när jag inte förstår så frågar jag....

Varför ammar man barn så länge? Det finns väl ingen vits med det? Jag menar... det är väl bara när barnet är riktigt litet, ett par månader och lite mer, som mjölken gör nytta? Sen är det väl bara ren mat så att säga....? Och så små barn är det ju inga problem att vänja av, det blir väl värre ju mer dom närmar sej skolåldern...

Tycker du att 1 år är länge? Där tycker vi visst inte lika, du och jag. Han har ju just nyss lärt sig äta en del av den mat vi äter så han har ju livnärt sig på mjölken hittills. Själv förstår jag inte att man vill sluta amma efter några månader och istället ge modersmjölks-substitut = välling. För vällingen är faktiskt inget annat än en ersättning för bröstmjölken. Så då kan du istället undra varför man ger barnet mat så länge....och den frågan är ju ganska lätt att svara på.

[torvan]

Jag kommer ihåg alla negativa kommentarer jag fick
när jag ammade länge. Det var bara från äldre
kvinnor som inte ammat eller bara en kort tid.
Dom var ju också lärda att ge mat var 4:e timme och
tyckte att jag skämde bort mina barn. Sen ogillade
dom också att jag ammade offentligt. Tyvärr verkar
det fortfarande gälla för många. torvan

[Ralf]

Var länge sen mina barn ammades. Men då fick jag lära mig att ju längre dess då bättre för barnens motståndskraft. Tror dom ammades ca 9 månader, givetvis med avtrappning. Och mina barn var oförskämt friska. Min dotter har bara varit hos läkare 2 ggr i sitt 20-åriga liv. När hon kom nu för andra gången till vårdcentralen trodde dom att det var fel på hennes journal, att allt försvunnit i den.

Men det kan ju vara olika: eskimåer tex lär amma sina barn i flera år.

[Farbror Blå]

Hur menar du då?

"hått tu--arna"

[Tosan]

"Det fina med bröstmjölken är att det stärker immunförsvaret väldigt och minskar riskerna för tex allergi och astma."

Den första tiden ja, det förstår jag, som en ren säkerhetsåtgärd eller vad man ska kalla det. Men sen? Och man gör väl knappast barnet en "tjänst" genom att amma länge, det blir ju bara värre att vänja av ju större barnet blir. Och vem vinner mest på sen amning, barnet eller modern? För att inte tala om avvänjningen, vem mår bäst/sämst av den?

Du har rätt i att råmjölken är viktigast, det är där barnet får i sig de grundläggande antikropparna. Men ju längre man ammar desto bättre skydd anses barnet få. På många håll i världen rekommenderar man 2 års amning.
Bröstmjölken anpassar sig ju dessutom efter barnets behov under hela perioden.
Min son började smaka på vanlig mat vid 4 månader, och vid 5 månader hade vi bytt ut lunchen. Men det hindrar ju inte att man ammar, helamning rekommenderas numer till 6 månader, sedan byter man successivt ut mot vanlig mat.

[ingrid fuxwall]

Nu var det väldigt många år sedan mina barn var små men jag var en av dem som ammade länge, tyckte att det var praktiskt och när det sedan visade sig att min son var allergisk - hade anningssvårigheter tyckte sjukhuspersonalen att det var utmärkt att han ammandes trots att han då var över sex månader - givetvis inte vid varje mål men vissa mål.

Har på nära håll varit med om att barn ammas upp till tre fyra års ålder och då tycker jag nog att det gått för långt men det är ju min personliga åsikt.

ingrid

[Magdis]

"hått tu--arna"

Ahaaa! Hurså? Ansöker du om tjänsten?
Ska passa på o skicka en tacksamhetshälsning till er som varit i chatten de senaste två kvällarna, ni har hjälpt mig att hålla mig från att rusa upp och slita åt mig lilleman de gånger jag hört honom uppe i sovrummet.

[Leia]

Själv hade jag planer på att amma Max till 1 årsålder med tanke på allergier. Men vid 7-8 månaders ålder började han bitas. Så då blev det ett tvärt avslut på amningen, då fick hans pappa ta honom i ett par nätter under avvänjningen.

[pejori]

som sagt...så länge man själv trivs med det så är det bara att amma på
det är ialla fall inte farligt eller skadligt, så varför inte
men tre-fyra år....ja då höjer jag nog också ett eller flera ögonbryn

[Magdis]

Själv hade jag planer på att amma Max till 1 årsålder med tanke på allergier. Men vid 7-8 månaders ålder började han bitas. Så då blev det ett tvärt avslut på amningen, då fick hans pappa ta honom i ett par nätter under avvänjningen.

Lilleman har bitit mig ett par gånger också just när han haft tandsprickning på G. Men det har varit oavsiktligt bara. Skulle han hållit på o bitas i enkom skulle han ha fått se sig om i månen efter nån mer amning.
Att vänja honom av med att äta just på nätterna är nåt jag gärna kunde ha gjort för länge sen, men jag har inte haft mycket till hjälp där tyvärr. Maken anser att han måste vara ledig en längre tid för att orka det o det är först nu han har varit det. Inte för att jag har kunnat vara ledig på dagarna efter att ha varit vaken halva natten, men men. Så ser situationen ut.

Så man kan ju säga att det vi genomför nu är att få till en ändring av hans sömnvanor (att somna snuttandes o vilja vakna upp på samma sätt) Jag avvänjer inte helt o hållet utan han får snutta på kvällen om han vill (men inte liggandes, för jag vill att han ska vänja sig av med det helt o hållet)

[Magdis]

Ska tillägga att jag är glutenintolerant o det har väl bidragit lite till min motvilja till att hälla i mina barn välling till varje pris (om jag nu ska behöva försvara varför jag ammar "länge". Nu har de istället fått vänja sig vid små mängder gluten under lång tid samtidigt som amningen.

[Leia]

Ska tillägga att jag är glutenintolerant o det har väl bidragit lite till min motvilja till att hälla i mina barn välling till varje pris (om jag nu ska behöva försvara varför jag ammar "länge". Nu har de istället fått vänja sig vid små mängder gluten under lång tid samtidigt som amningen.

Inte behöver du försvara att du ammat länge. Det är upp till var och en.

Jag vet precis hur det är att ha en man som inte är så sugen att kliva in och ta nätterna, min var lika dan. Lång övertaling blev det. När han väl tog de där nätterna tillslut för att det helt enkelt inte gick att sluta amma utan det, så började han ge Max välling på nätterna istället, så då fick jag springa upp och göra välling flera gånger per natt istället Och det höll jag på med tills han var nästa 3 år ... tänk vad mycket jag skulle göra annorlunda om jag fick ett barn till... Man lär sig av misstagen... (framförallt skulle jag KRÄVA mer hjälp att pappan än vad jag gjorde)

[pejori]

Inte behöver du försvara att du ammat länge. Det är upp till var och en.

Jag vet precis hur det är att ha en man som inte är så sugen att kliva in och ta nätterna, min var lika dan. Lång övertaling blev det. När han väl tog de där nätterna tillslut för att det helt enkelt inte gick att sluta amma utan det, så började han ge Max välling på nätterna istället, så då fick jag springa upp och göra välling flera gånger per natt istället Och det höll jag på med tills han var nästa 3 år ... tänk vad mycket jag skulle göra annorlunda om jag fick ett barn till... Man lär sig av misstagen... (framförallt skulle jag KRÄVA mer hjälp att pappan än vad jag gjorde)

är dom med och tillverkar dom, får dom också ta sin del av nätter och skötsel

[Leia]

är dom med och tillverkar dom, får dom också ta sin del av nätter och skötsel

Håller med dig, men när Max var bebis led jag av så mycket sömnbrist att jag inte orkade bråka och stå på mig.

Idag när Max är 7 år är han pappa jätte engagerad och en riktigt bra pappa, men de första åren var inte roliga, då knakade det rejält i förhållandet pga att han inte hjälpte till något nämvärt.

[pejori]

Håller med dig, men när Max var bebis led jag av så mycket sömnbrist att jag inte orkade bråka och stå på mig.

Idag när Max är 7 år är han pappa jätte engagerad och en riktigt bra pappa, men de första åren var inte roliga, då knakade det rejält i förhållandet pga att han inte hjälpte till något nämvärt.

av någon konstig anledning, tror dom vi är "självlärda" när det gäller små barn....
dom pappor som tar sin bit, inser snabbt att det är dom som vinner på det i längden.
både förhållande och barnkontakten blir bättre
ser på min son, som nästan är rädd för att ta i sin lille...men han lär sig han med

[Magdis]

Håller med dig, men när Max var bebis led jag av så mycket sömnbrist att jag inte orkade bråka och stå på mig.

Idag när Max är 7 år är han pappa jätte engagerad och en riktigt bra pappa, men de första åren var inte roliga, då knakade det rejält i förhållandet pga att han inte hjälpte till något nämvärt.

Känner så väl igen det där....när inget annat funkar och man faktiskt inte får sova ett skit under hela natten, då tar man till det som funkar så att man åtminstone får sova 30 minuter nån gång ibland. För det är väl oftast inte så att man sitter å planerar att sätta sig i en sån situation.

[Magdis]

av någon konstig anledning, tror dom vi är "självlärda" när det gäller små barn....
dom pappor som tar sin bit, inser snabbt att det är dom som vinner på det i längden.
både förhållande och barnkontakten blir bättre
ser på min son, som nästan är rädd för att ta i sin lille...men han lär sig han med

Ja de tror tydligen det...vi har diskuterat det när dottern var liten o det var samma visa då förstås (fast i ännu högre grad) och även släktingar kan ju häva ur sig saker som att "men han är ju ovan vid papparollen förstår du väl, DU måste FÅ honom att komma in i den rollen!"
Jaha? Måste jag det? Men vem farao lärde mig att axla mammarollen då? Jag klarade det på egen hand o jag ska väl inte behöva ta ansvar för att nån annan ska ta sin del? Men det råkar ju vara så att jag har väldigt starka modersinstinkter och drift att ta tag i saker och ting och han är det rakt motsatta.