När vi nu har uppe skrivfrågor... Alternativ

[EKLO]

Det är lättare att kommatera i dag än förr, och det följer talspråket och själva begriplighetssträvan mer, vilket ju är skönt, eller hur.

Om kommateringsreglerna nu för tiden (nedan från en artikel jag brukar använda mig av när jag slirar på tangentbordet i viktiga sammanhang):

- Men synen på vad som är riktig kommatering har faktiskt gradvis ändrats, berättar Lars-Gunnar Andersson, professor i modern svenska vid Göteborgs universitet, även om den kunskapen sällan sipprat ut till användarna. I veckans program sammanfattar han ”nyheterna”.

Förr i tiden tillämpade man ”satskommatering”. Vid gränsen mellan två fullständiga satser satte man ett komma. Ex: ”Jag tror, att det blir fint väder.”

Dagens mönster kallas ”tydlighetskommatering”. Enligt detta behövs inget komma i exemplet ovan - ordet ”att” signalerar att det kommer en ny sats. Däremot rekommenderas ett komma om bisatsen kommer först i meningen: ”När vi kom hem, såg vi att...”

Ett citat från senaste upplagan av Svenska skrivregler från Svenska språknämnden (som vi måste hänvisa till för en djupare utläggning!):
”Kommateringen ska underlätta läsningen. Det innebär att komma sätts mellan led som är förhållandevis fristående från varandra, medan led som hör nära ihop inte skiljs åt med komma”



mvh Eklo

Redigerat av EKLO: 01-01-2008, 22:45

[Cacki]

A du! Ska do ente gau oo tau daj en smaörgaus och en lushungabir ingan do gaur och läggor daj?!

Va sjôôven är en lushugabir fönôtt??? Nä, jag ska bara ta en kôrvasnale före jag sôver, de räcker gôtt!

Redigerat av Cacki: 01-01-2008, 22:38

[Tosan]

Jao, men grejen är ju också att folk som bor däruppe i norr, och snackar, tja, skelleftebondska...de MÅSTE ju försöka skriva SVT-svenska för att göra sig förstådda

Inte för att jag pratar skelleftebonnska... Men passa dig du!

[Dito Verde]

Språket är ett verktyg som bör anpassas efter kontexten. Karlfeldt diktar om Fridolin: --"och han talar med bönder på böndernas sätt, men med lärde män på latin --. En god egenskap, anser jag.

Absolut, men det är nog en ganska svår konst att behärska tror jag.
Med kommateringar kan man väl(l) förtydliga språket oavsett vilket språk det nu är?
Jag måste ibland skriva texter vars enda krav är att de ska vara tydliga och korrekta. Inget skoj, inget vänligt, inga pekpinnar eller moralkakor. Bara korrekta förståeliga texter. Då fastnar jag i kommateringsfrågor. Det är något helt nytt. Det gjorde jag aldrig förr.
Antingen har jag blivit glömsk (och det såg vi ju nyligen ett tydligt prov på) eller så har det hänt något med kommareglerna sedan jag gick i skolan. Eller kanske som någon tidigare skrev, är man så van att läsa amatörtexter till skillnad mot förr då allt var skrivet av proffs.

Men, men, det är väl(l) bara att skaffa en skrivregelbok och läsa på.
/p

[EKLO]

Ta du bara artikeln jag kopierade ovan, bra och enkel.

mvh Eklo

[Aqvakul]

Det är nog så att det inte finns några kommateringsregler längre. Komma används för att skapa tydlighet och sammanhang i texten. Ett hjälpmedel att dela av och därmed indirekt markera vad som hänger ihop. Det kommateras mkt mindre idag än för 30-40 år sedan. Blir det väldigt mkt komman, så kanske meningarna är lite väl långa.

[freddie]

Va sjôôven är en lushugabir fönôtt??? Nä, jag ska bara ta en kôrvasnale före jag sôver, de räcker gôtt!

Sug po den ti i morron!

[Dito Verde]

Det är lättare att kommatera i dag än förr, och det följer talspråket och själva begriplighetssträvan mer, vilket ju är skönt, eller hur.

Om kommateringsreglerna nu för tiden (nedan från en artikel jag brukar använda mig av när jag slirar på tangentbordet i viktiga sammanhang):

- Men synen på vad som är riktig kommatering har faktiskt gradvis ändrats, berättar Lars-Gunnar Andersson, professor i modern svenska vid Göteborgs universitet, även om den kunskapen sällan sipprat ut till användarna. I veckans program sammanfattar han ”nyheterna”.

Förr i tiden tillämpade man ”satskommatering”. Vid gränsen mellan två fullständiga satser satte man ett komma. Ex: ”Jag tror, att det blir fint väder.”

Dagens mönster kallas ”tydlighetskommatering”. Enligt detta behövs inget komma i exemplet ovan - ordet ”att” signalerar att det kommer en ny sats. Däremot rekommenderas ett komma om bisatsen kommer först i meningen: ”När vi kom hem, såg vi att...”

Ett citat från senaste upplagan av Svenska skrivregler från Svenska språknämnden (som vi måste hänvisa till för en djupare utläggning!):
”Kommateringen ska underlätta läsningen. Det innebär att komma sätts mellan led som är förhållandevis fristående från varandra, medan led som hör nära ihop inte skiljs åt med komma”
mvh Eklo

EKLO, du är då snabb. Du hade hunnit svara innan jag skrev mitt andra inlägg.
Tackar så mycket. Jag köper allt du skriver. Jag gillar tydlighetskommatering och brukar använda mig av det, men blir ibland osäker.
(Behövde man ha ett komma där mellan det och men? (Ett men borde ju funka som ett att))
Det känns som om min gamla skolfröken sitter där på min axel och försöker säga något. Jag hör inte vad hon säger men förnimmer en pekpinne.

Tillägg: Tack till Snigelen också. Ni är så himla snabba. t om en snigel....hm

Redigerat av Dito Verde: 01-01-2008, 23:04

[EKLO]

Fniss. Helt rätt med ett komma framför men i din mening, Dito Verde. (Men funkar inte som ett att, ord som att, som, för, hur startar bisatser, men och och binder ihop huvudsater - eller hela meningar kan man ju säga. Ja ja, nog nu med frökenfasonerna.

mvh Eklo

[Snigelhatare]

CITAT (Cacki @ 01-01-2008, 22:37)
Va sjôôven är en lushugabir fönôtt??? Nä, jag ska bara ta en kôrvasnale före jag sôver, de räcker gôtt!

Sug po den ti i morron

Nu får ni sattra er ekran!

[Berith]

I Kiruna talas rikssvenska ... ingen dialekt alls.
och jag tycker som du att det är kul att lyssna på olika dialekter.

Tyknare?

Talar ni inte dialekt i Kiruna? Äääh, det där tror jag inte på.

Tyken säger vi här också, det är väl ganska utbrett?

[Blomstertanten]

Hmm, jacken heter det egentligen men du får ingen bock i kanten om du skriver/säger fel.
Som jag misstänkte då, fortsätt så.
Farbrorn???? Ingen fara, hon använde det själv ibland. Omväxlande med ruggugglan.

Men Gossen !! Jacken är ju i bestämd form. Just de där jacken, inte vilka som helst ! Vad heter det i obestämd form då Borde väl vara jack ?

Och ruggugglor arbetade på skofabrik, inte i en växel

[Gossen Ruda]

Obestämda jack, japp.

[Lilla Birka]

Talar ni inte dialekt i Kiruna? Äääh, det där tror jag inte på.

Tyken säger vi här också, det är väl ganska utbrett?

Tyken är, tror jag i stort sett västgötskt (inkl.Gbg)
Och tro mig, jag har varit i Kiruna och där är inte mycket till dialekt... ungefär som i Nyköpingstrakten där sörmländskan inte är särskilt utpräglad, utan mer rikssvensk.

Redigerat av Lilla Birka: 02-01-2008, 16:00

[Kathy]

Jag tror att det beror på vilka ord vi använder och hur vi skriver dessa. Vi här i syd (Göteborg är väl syd?) skriver inte så ofta "våran" utan "vår".

"Våran" är egentligen talat språk och ska skrivas som "vår" eller "vårt".

I Kiruna talas rikssvenska ... ingen dialekt alls.
och jag tycker som du att det är kul att lyssna på olika dialekter.

Ingen dialekt i Kiruna?
Jooodå, en kollega till mig är ifrån Kiruna och hon har faktiskt dialekt.

[Alba]

Språket är ett verktyg som bör anpassas efter kontexten. Karlfeldt diktar om Fridolin: --"och han talar med bönder på böndernas sätt, men med lärde män på latin --. En god egenskap, anser jag.

Och vad vill du ha sagt med det ?


När jag läste "snigelen" tänkte jag direkt....skånsk dialekt.
Jag gillar verkligen dialekter men man märker ju mer och mer hur de tunnas ut.....tvärr.

Redigerat av Alba: 02-01-2008, 16:04

[Aqvakul]

Och vad vill du ha sagt med det ?
När jag läste "snigelen" tänkte jag direkt....skånsk dialekt.
Jag gillar verkligen dialekter men man märker ju mer och mer hur de tunnas ut.....tvärr.

Jag menar precis vad jag skriver, men tydligen har jag inte gjort mig riktigt förstådd.
Jag menar att man bör anpassa språket efter kontexten, dvs sammanhanget. Ofta i praktisk verksamhet så är det viktigt att lämna tydliga meddelanden, t.ex. när man checkar av att allt är i ordning innann man lyfter med ett flygplan. När man skriver till en myndighet och uttrycker ett önskmål så sker detta bäst på ett sätt som antagligen är mindre lämpligt när man instruerar ett litet barn. (Ibland är det förstås roligt att leka med språkets nyanser, använda dubbeltydigheter etc. Men det ligger utanför språkets huvuduppgift)
Det jag vill trycka på är att språket i första hand är ett sätt att kommunicera. Hur väl det fungerar i detta avseende är det primära, inte mindre skönhetsfel eller lokala avvikelser. Ett bra språk är, enligt min mening, ett språk som fungerar i viktiga livssituationer som ett redskap för kommunikation. Ett bra språk har en stabil kärna, men är också flexibelt användbart i vitt skilda situationer.

Ps Jag vet inte om det blev tydligare. Det blev i alla fall längre. DS

[Wilmer]

När jag jobbade i Huskvarna så sa de "nyckelen" "cykelen" etc. Inte bara i skåne alltså, även i småland.

Wilma

[Pirum]

Ja, uttal är intressant. Tur ändå att vi inte skriver som vi pratar kanske...

Ejenklijen skulle mann kansje prova de ett tag, rissken ä väll att fållk blir arja.

(Nä, jag uttalar inte 'egentligen' på ovanstående sätt, tog hela meningen bara som ett exempel )

För övrigt vill jag som alltid bara tillägga : åiåaäeö. Har även sett den som åiåaäeaö.

Redigerat av Pirum: 02-01-2008, 17:48

[Krolliljan]

Jag menar precis vad jag skriver, men tydligen har jag inte gjort mig riktigt förstådd.
Jag menar att man bör anpassa språket efter kontexten, dvs sammanhanget. Ofta i praktisk verksamhet så är det viktigt att lämna tydliga meddelanden, t.ex. när man checkar av att allt är i ordning innann man lyfter med ett flygplan. När man skriver till en myndighet och uttrycker ett önskmål så sker detta bäst på ett sätt som antagligen är mindre lämpligt när man instruerar ett litet barn. (Ibland är det förstås roligt att leka med språkets nyanser, använda dubbeltydigheter etc. Men det ligger utanför språkets huvuduppgift)
Det jag vill trycka på är att språket i första hand är ett sätt att kommunicera. Hur väl det fungerar i detta avseende är det primära, inte mindre skönhetsfel eller lokala avvikelser. Ett bra språk är, enligt min mening, ett språk som fungerar i viktiga livssituationer som ett redskap för kommunikation. Ett bra språk har en stabil kärna, men är också flexibelt användbart i vitt skilda situationer.

Ps Jag vet inte om det blev tydligare. Det blev i alla fall längre. DS

(efter att ha läst denna och en väl-väll-tråd)

En sida om dialekter