Kul med språk tycker jag, kunde inte låta bli att googla...den som googlar h.n finner!
Ordet ur förekommer numera bara i frasen i ur och skur, men det användes mera allmänt i fornsvenskan och har paralleller i andra språk, bl.a. det isländska úr. Betydelsen i gammal svenska var, liksom i isländskan, ’yrväder, fint regn, regnsky’. Till substantivet ur har sedan genom avledning bildats verbet yra (jfr t.ex. hus – hysa) och från det har vi fått yrväder och det moderna substantivet yra (i snöyra). Vissa svenska dialekter har fortfarande kvar ordet urväder, som alltså är bildat direkt till ur.
Går vi längre tillbaka till etymologin i de indoeuropeiska språken visar det sig att ur kommer från en ordstam som har betytt ’vatten’ eller ’väta’. Till ordets relativt nära släktingar hör urin, som svenskan lånat från latinet.
Det är inte någon tillfällighet att ur lever kvar i frasen i ur och skur. Sådana rimmande ordpar är nämligen mycket livskraftiga som stående uttryck, vare sig de enskilda beståndsdelarna är allmänt använda eller inte. Vi kan jämföra med fraser som handel och vandel, råd och dåd, i valet och kvalet.
saxsat
härifrån!