Tänka sig bara, för ett antal år sedan så sa jag att jag aldrig mera skulle ta en anställning. Som egenföretagare skulla jag få mera pengar i plånboken och disponera min tid själv.
Jag fick mindre pengar i plånboken och ingen disponibel tid alls. Alla andra disponerade min almanacka.
Jag har upptäckt att jag utvecklats från en tokglad, positiv person som fick folk i min omgivning att skratta till, ett riktigt bittert surkart.

Och det kan aldrig vara nyttigt fär hälsan eller trevligt för omgivningen.
Så nu är jag ute och söker anställning och håller på att lägga ner firman.
Det ska bli intressant att se ifall en femtioårig kvinna kan få jobb idag. Man kan ju alltid hoppas.
Det värsta är att all arbetslivshistorik betyg och liknande försvann i branden. All som helst peppning mottages tacksamt och bestämmt
Från en Bettson som hoppas på att bli glad igen.