Detta är min prins, Bengt.

Han är 'pappa' till Kurt och imorgon kommer en 'son' till, Morgan, att flytta in hit.
Bengt är nåt av det snällaste som existerar. Mot folk! Ja, mot husets hundar är han också snäll.
Mot räv och mink däremot är han rent livsfarlig. För ett par månader sedan vaknade jag vi två tiden på natten av ett herrans liv utanför sovrumsfönstret. När jag och hundarna kom ut fick vi se vad det var. Det var Bengt som attackerade en ungräv som ett rabiat monster.

Jag visste, innan den natten, inte att min älskade prins kunde se så grym ut.

Det var inte samma katt. När han äntligen släppte rävstackaren tog hundarna över och jagade iväg det chockade djuret.
Idag fick jag med egna ögon se minken. Att den funnits här vet vi. Vi har sett bevisen när den lyckats ta sig in till fjäderfäna.
Efter att jag gjort morgonsysslorna ute så satte jag mig på kontoret. Hör plötsligt ett vansinnesvrål från utsidan.

Tittar ut genom fönstret och får då se Bengan tumla ur syrénbersån med nåt brunt djur. Inte förrän han släppte det kunde jag se att det var en mink. Minken lär nog fundera ett tag på om det är värt att komma tillbaka hit. Först blir han attackerad av en galen katt sen kommer en människa och hund sättandes efter den.
Denna katten är rent otrolig.
För lite drygt en vecka sedan kunde han inte använda bakbenen. Han har förmodligen blivit sparkad av någon av våra hästar. Han har en förkärlek till att stryka sig mot deras ben.
Ryggen, höfterna och svansen svullnade rejält och bakbenen bar inte. Tror aldrig jag grinat så över en katt som blivit kraftigt skadad.
I går gick han ut för första gången efter olyckan. En smula vinglig och strakbent men han vägrade vara inne. Han skulle med ut till fåren som han alltid brukar. (vi har våra rutiner

) Idag slogs han med en mink.

Inte en enda skada fick han.
Han är min prins, min (p)älskling, min (s)katt.