Katter igen. Alternativ

[Posse]

Kanske därför att katten är ett självständigt djur som inte dansar schottis, hur mycket dragspel du än spelar.
Hitler, Churchill och Napoleon tyckte inte om katter. Har känt två personer som verkligen avskydde katter, båda var mycket viljefasta och dominanta. En hund tillbedjer ägaren, det skulle aldrig falla katten in.

"Hunden - människans bäste vän ." heter det i talesättet. Är det månne just för att den är så foglig?

[Ewa L]

Det är sånt här som får mig att litegrann föredra hundar (alternativt dyra raskatter): de är oftast en betydande investering som man inte slösar bort hur som helst. Undantag finns.

I Sverige har vi det tänkandet när det gäller hundar, ja. Men det gäller definitivt inte alla länder.

Mina två vovvar i min signaturbild är omhändertagna "gatuhundar" som for illa i Spanien. Den större (Tico) hittades som 4 månaders valp bredvid sin döda syster och mamma. Förgiftade!
Den lilla (Pixie) sattes ut i en papperskasse på en parkeringsplats när hon var 6 veckor.

Mitt hjärta blöder för alla djur som far illa, på något sätt måste vi agera. En anmälning av kattägaren? Att veta att kattmamman dessutom skall ha ungar igen! Ungar som ingen tar hand om!!

[ÅsaF]

Jag tror att det finns människor som inte gillar katter p g a att deras ägare inte håller efter dem utan låter de göra sina behov i andras rabatter och sandlåder. Det gör ju oftast inte hundar som går i koppel.
Fast det händer ju att hundarnas ägare inte plockar upp efter hundarna heller.

[Posse]

Jag tror att det finns människor som inte gillar katter p g a att deras ägare inte håller efter dem utan låter de göra sina behov i andras rabatter och sandlåder. Det gör ju oftast inte hundar som går i koppel.
Fast det händer ju att hundarnas ägare inte plockar upp efter hundarna heller.

Kan det också handla om katterna förmodligen är mycket duktigare på att överleva utan hussar och mattar?

[vihemma]

Karin har du någon 15årig dotter som du vill ska komma hem och vara gravid? jag tycker inte att man är mogen för det när man är 15år!

Psst kolla dessa alla som har döttrar (och även pojkar) så ordnar det sig nog.

Statens folkhälsoinstitut http://www.sexaktuellt.com/

och en fristående välgjord sajt, http://www.sexuell.nu/

"Problemen" varför 15-åriga döttrar kommer hem gravida är i det flesta fall för lite information både åt killar och tjejer, samt att det är tokpinsamt (och dyrt) att som 15-åring gå och köpa preventivmedel.
Samt att förbjudna saker lockar mer än tillåtna, det kan kännas lite nyfiket och revolterande också kanske.

(Det finns dom som klarat av sitt egna fria val att behålla/skaffa barn vid tidig ålder...)

Detta är INTE menat snäsigt, drygt, dumt eller liknande utan bara en parentes att vi alla är olika och tycker på så många sätt.

[andersen]

vihemma
jag håller inte med dej, problemet med gravida 15åriga flickor är till stor del att dom inte har någon tillhörighet dvs dåligt med vuxna föredömen dom hamnar i olika gäng och blir många gånger utnytjade på alla möjliga hemska sätt, nu var det ju så att jag förstod det så att flickan blev lämnad vind för våg men som tur var så var det ju inte så.

Sedan är det nog så att vist finns det lyckliga 15års mammor med,
men jag har svårt att tro att det är lyckat att barn har barn för man är enligt FNs barnkonvention barn om man är 15år.

[digitalkarin]

Fast likt förbaskat är man byxmyndig och stor nog att ta ansvar för sin egen sexualitet. Så länge föräldrar är fördömande och konservativa törs inte ungdomarna diskutera sådana viktiga frågor med dem, och utan bra information kan det gå galet.
FÖRLÅT alla, för att jag kanske fick tråden på villovägar.

Jag tror också att det är för att katter går mer lösa och "stör" som många ogillar dem. Fast vad ska man som kattägare göra då? Man kan ju inte ha dem inlåsta jämt?

[*Felix matte*]

.

Jag tror också att det är för att katter går mer lösa och "stör" som många ogillar dem.

Grannens katt hoppar upp på vår balkong och "säger till" när hon vill att vi
kommer och öppnar porten och släpper in henne.
Hon bor en trappa upp

Idag kom hyresvärden och stängde av infarten till gården (vid vår uteplats) med Betonggrisar. Någon hade begärt det pga att en katt fick sig en törn av en bil häromdagen.

Den andra infarten är strax intill barnens lekplats och många incidenter har inträffat. Tack o lov inget allvarligt än så länge.

[Fialotta]

Har ni betonggrisar Agneta
....här i stan sätter dom ut betong lejon...(påminner
om katt)
Fyller samma funktion hur som helst

[*Felix matte*]

[color=purple]Har ni betonggrisar Agneta
....här i stan sätter dom ut betong lejon...(påminner
om katt)

Nej de ser inte ut som grisar
Det är vanliga betongklossar som kallas grisar

Efter samtal med hyresvärden flyttades dessa grisar till den andra infarten

[Adri-Anne]

Nu är jag här igen med mina katter:

Ingenting händer. Det är snart tre veckor sedan jag anmälde misskötseln av katterna. Har varit i kontakt både med Djurens vänner och Djurskyddsföreningen. Inget händer. Har fått brev med reklam från föreningarna, det är allt. När jag har kontaktat dom igen har svaret blivit att dom kan inte göra mera än anmäla, dom har ingen makt att tvinga någon att göra något, dom kan bara tala om att dom har fått en anmälan och varifrån den kommer och djurägarens namn. Nu har jag gått här och väntat men den stackars katten med örat blir bara sämre och sämre.
Har ringt och försökt få tag i länsveterinären, men det har heller inte varit så lätt. Första ringningen var han på semester, andra ringningen var han iväg på konferens, tredje var han hemma pga sjukdom.
I morse var katten med örat inne här igen, hon stinker nåt alldeles förfärligt och rödbrunt var rinner längs hela ansiktet.
Nu undrar ni nog varför jag inte tar hand om katten och åker till djursjukhuset med katten. Jag kan inte Jag är beroende av färdtjänst, har en rullstol med motor, den går inte att fälla ihop och få in i en privatbil.
Färdtjänst måste jag beställa innan kl 4-(16) dagen innan jag skall någon stans och då är katten kanske inte här, av olika orsaker kan jag inte heller stänga in henne här i väntan på att jag skall åka.
Nu vet jag inte längre vad jag skall göra, orkar inte se detta längre.
Efter bråket med grannen och kattunge, mamma, nya ungar, har jag inte sett röken till någon av katterna. Det sista grannen sade var." Från och med nu kommer dom inte utanför dörren." Och det är ju ännu värre.
Hur har dom det innestängda, övergivna och prisgivna med dessa känslokalla och oengagerade människor, nu kan jag inte se till dom alls.
Vad gör man. Känner mig så fruktansvärt maktlös.
Har varit på föreningen, men får bara svaret att dom är urless på dessa katter, men det finns inget dom kan göra. Men när jag har varit ute på nätet och letat har jag sett flera bostadsrättsföreningar som har satt villkoret för hållande av husdjur är att dom är kopplade, hund som katt, i bur eller inomhus. På ett ställe stod det att om katter hittades lösspringande tog man hand om dom mot att ägaren fick komma och kvittera ut katten mot böter.
Vad skall jag göra? Är det någon som vet?

[syrolis]

Nu vet jag inte riktigt var du bor?
Bor du söderut i landet så finns Kattkommando Syd att kontakta om råd och hjälp.
Kattkommando Syd

[lavendel]

Hej Adri-Anne!
Churchhill var väl ändå ingen katthatare....vet att jag har sett bilder på honom och en vanlig hederlig bondkatt som tydligen stod honom mycket nära...han testamenterade till och med pengar till den!!!
Hälsningar...Lavendel

[MadeleineB]

Hej allihop! Jag tycker också det är så svårt att höra om alla illa behandlade katter.

Vi hade en katt som var 16 år när vi flyttade ner hit till Skåne. Han trivdes så bra där vi bodde tidigare, vi var oroliga att han inte skulle tycka om att flytta. Men han var jättelycklig här nere, hade gott om plats och bara en katt att slåss med, som försökte sno hans revir.

Men tyvärr dog han efter ett år, han hade grön starr, ögat sprack och han måste avlivas (han hade dåliga levervärden, så det gick inte att operera bort ögat).

Vår son, som vuxit upp med honom (de var nästan exakt jämngamla) var jätteledsen (vi också, men katten var hans bästa vän). Efter några månader frågade han mig om jag trodde att katten skulle ha blivit ledsen om han skaffade en kattunge? Jag förklarade att kattungen aldrig kunde ersätta hans kompis och att den förra katten säkert inte skulle blivit ledsen.

Så vi åkte till en gård där de hade två kattungar att ge bort. Just innan vi ringde, hade en annan person ringt. Han var helt ointresserad av hur ungarna var, hur de såg ut, vilket kön...allt. De som hade ungarna trodde att han tänkte använda dem som ormmat, så det ville inte ge honom någon.

Vi fastnade för en och den är ett år nu, jättegullig. När den var två månader ungefär, kom en katt till oss. Den var så kärvänlig, kom och strök sig mot oss, slängde sig på marken och rullade sig och väntade sig att bli klappad.

Men den gick aldrig hem. Vi väntade och väntade, men varje gång vi kom hem, var katten kvar här. Vi vågade inte ge den mat, eftersom vi var rädda att den inte skulle gå hem om vi gjorde det. Så till slut var vi bortresta i fem dagar.

Katten var fortfarande kvar när vi kom tillbaka. Vi tyckte att den började se litet tufsig och inte så vältvättad ut. Vi hade nästan bestämt oss för att ge den mat, så såg vi den klättra upp i vår halvöppna soptunna och rota efter matrester.

Då matade vi den. Den bodde i en kyllåda (frigolit) med en filt i, i vår lada. Det var en kall vinter. Vi gav den mat morgon och kväll. När vi inte hade hittat några ägare till våren, insåg vi att den skulle komma in så fort vi lät ytterdörrarna stå öppna på sommaren.

Det gjorde den också, så vi har två katter nu. Kattungen är ganska svartsjuk och fräser åt den stora katten, men ibland sover de bredvid varandra, så vi hoppas att det ska gå bra.

Vad har människor emot katter? Säkert allt det som ni alla har nämnt. Men tror ni inte att det också har med vidskeplighet att göra? Vad hade häxorna med sig på kvasten, när de flög till Blåkulla? Just det. Och när man pratar om magi så är det ofta en katt med i spelet.

Jag vet inte, men själv är jag absolut kattmänniska. Katter är så trevliga och självständiga, tycker jag.

För en tid sedan var jag på en föreläsning om "Katten som brottsoffer" ett ganska intressant sätt att se på katter. Det finns en uppsats, skriven av Anette Cedergren, Juridiska Fakulteten, Lunds Universitet, som handlar om det här (och som har samma titel). Skrivet HT1999.

Intressant, om ni har intresse av det här. Det var förresten Anette som höll föreläsningen. Kan rekommenderas.

Hälsningar
MadeleineB

[Cilla]

Boken Olga om Olga av Margareta Ekström har några riktigt goda pärlor.

Katten Olga berättar ur sitt perspektiv, bland annat att det är mycket bra att ha människa - de är ju så självständiga. Går in och ut själva, kommer nästan alltid tillbaka, är bra på att jaga och kan öppna konservburkar utan att ha en endaste klo...

Men lite genant tycker katten Olga det är att se människor tvätta sig. Tänk om vi katter skulle ställa till med ett ösregn varje gång...

[lolo]

Som med så mycket annat ont i samhället handlar det om okunskap, brist på empati och känslokallt beteende. Djuren ska behandlas med respekt och omtanke. Särskilt husdjur som hund och katt har rätt att känna sig som fullvärdiga familjemedlemmar, något annat ska inte vara tänkbart! Om du ser något "fel", t.ex. nån som misshandlas, oavsett om det är en människa eller ett djur, har du en skyldighet att ingripa! Det är ALDRIG fel att bry sig!

Jag blir också fruktansvärt upprörd när jag läser sånt här! Själv äger jag två undulater och sambon har en fin, gammal bondkatt (en riktig mysig lurvas som älskar gos), och vi vårdar dem ömt, ömt!
/Ann-Louise i Umeå

[lavendel]

Hej Cillla!
Jo det har jag ju förstått att dom tycker det är behändigt att ha en människa....även om dom tycker vi är pinsamma ibland...och har en del konstiga ideer om att det är vårt hem...men dom brukar kunna överse med det...det visar sej ju så småningom vem det är som bestämmer...och inte är det människan!!
Älskar dom där(o)djuren!
Lavendel