CITAT (Stintan43 @ 27-02-2008, 18:25)

Intressant att höra dej berätta Grå

Jag väljer att ta det som en komplimang. När min pizzabagare frågade mig häromdagen om jag hade bantat, så tog jag det
inte som en komplimang.

En sista för tillfället, för jag ska gå och pyssla lite i mitt överbefolkade hem:
En vacker dag i Maj på 80-telet hade jag vuxit upp och blivit en killgalen 15-åring och valde då att bli ihop med skolans nörd. Han var JÄTTESNÄLL (och jag ångrade länge att jag någonsin gjorde slut med honom. Vad bra jag skulle ha haft det idag!) och mamma var överlycklig. Han var ju sååååå rar.
Nu ska det tillläggas att mamma höll oss ungar i ett järngrepp när vi var små, vi fick inte svära, inte vara uppkäftiga, inte vara ute på kvällarna - ingeting. Killen hade precis fått körkort och jag var hos honom en fredagkväll med föresatsen att han skulle skjutsa hem mig, men ve och fasa -vi råkade somna!- och vaknade nästa morgon, klockan 10!
Med darrande stämma ringde jag mamma och bönade och bad att
honinteskullevaraargochatthonskulleförlåtamigochviHADEINTEgjortnånting!Hon var helt tyst i telefonen och jag hukade mig och förberedde mig på en tornado av salvor ur telefonluren. Så sa hon:
"Vänta lite" Jag satt snopet kvar och väntade att hon skulle komma tillbaka och när hon gjorde det sa hon:
"Var var du någonstans , sa du?"
"Hos Conny" pep jag (Ja, man kunde heta Conny på den tiden)
"... kom du verkligen inte hem igårkväll?" Nu började jag undra om hon fått fnatt totalt och började redogöra för att jag verkligen var hos Conny.
"Vänta lite" sa mamma "Jag hörde att du kom hem igår"
Och så berättade hon att hon gått och lagt sig och efter ett par timmar hört att jag öppnat ytterdörren och klivit in i farstun, öppnat dörren till köket, gått igenom det, öppnat dörren till hallen och gått uppför trappan, med tunga trötta steg. Hon hade hört stegen ända in till mitt rum och hört hur jag lade mig i sängen. Det hon tyckte var konstigt var att hon inte hört bilen eller sett ljusen när jag "kom hem" och att jag inte tände lamporna när jag gick igenom huset. Jag tände ALLTID lampor eftersom jag var så förgjordat mörkrädd. Hon hade varit tvungen att gå upp och kolla att jag verkligen inte låg i sängen när jag ringde.
Jag misstänker att det var samme man som Allert hade mött i trappan 3 år tidigare.