Mannen som talar med andar, tror ni Alternativ

[Pirum]

Fast både religion och 'andlighet' innebär ju att man tror (eller är övertygad om) på något som i vårt dagliga språk närmast kan beskrivas som "övernaturligt". Jag tycker inte skillnaden är så jättestor, som koncept eller vad man ska säga.

[mamamaggan]

Jag tycker inte alls att religion och tron på andar hänger ihop. Varför skulle det göra det ?

När jag tänker på vad andar skulle kunna vara så tänker jag mer " tekniskt " medan när jag tänker på religion så tänker jag mer på " levnadsregler " som man påstår att någon Gud skapat för att göra det hela mer trovärdigt.

Tror inte på någon Gud eller Satan , ser det hela mer som en kamp mellan gott och ont många gånger.

[*Stintan*]

Jag ser skillnaden som att i en religion så dyrkar man en gud, tillber en gud och har skrifter som talar om hur man ska leva. De andeväsen vi talar om här har ju ingen gudsfunktion i den bemärkelsen. Att det finns en övertygelse är ju förutsättningen för man ska tro på något oavsett det är tomten, ufon, andar eller något annat men det betyder ju inte att det är en religion.

[mamamaggan]

Nej just det Stintan . Men har ju sett på programmet att mediet alltid referar till Gud t ex Gud vare med er osv. Tycker inte detta har ett dugg med Gud att göra.

Redigerat av mamamaggan: 28-02-2008, 00:14

[*Stintan*]

Det finns säkert religiösa medier som gör den kopplingen men jag gör det inte.

[Anma]

Någon frågade efter fler saker man upplevt. Jag kan berätta om två konstiga saker som hänt mig.

Min farmor i Finland låg på sjukhus okontaktbar sedan hon fått en tumör i hjärnan. Jag tänkte på henne ibland, så där normalt, "undar hur det är med farmor".

En lördag klockan halv två stog jag och diskade. Helt plötsligt hör jag farmors röst i mitt huvud, "xxxx" (båda mina förnamn, hon var den enda som sa mina båda namn) och så kände jag jätteintensivt att hon var närvarande, inte vid mig, utan i mig. Känslan var så stark att jag tappade diskborsten. Så försvann känslan och jag fortsatte att diska och glömde bort hela grejen.

Dagen efter ringde telefonen. Det var pappas fru som sa att något tråkigt hänt. Ja, farmor är död svarade jag. Hon undrade vem som meddelat? Jag svarade att det var farmor. Dagen innan, klockan halv två. "Herregud, hur visste du när hon dog???" Jag visste det då när jag fick samtalet, innan hade jag inte kopplat saken ihop med att farmor skulle ha dött.

Ja, inte vet jag. Hon sa hejdå helt enkelt. Detta kan jag inte förklara på något annat sätt. Jag har aldrig tänkt så intensivt på någon människa, har aldrig känt någon så nära, i synnerhet inte när personen är flera hundra mil bort i ett annat land. Visst kan man förklara det med att jag var orolig över henne. Men varför kände jag henne just i dödsögonblicket och varför hörde jag hennes röst i mitt huvud? I normala fall hör jag inte röster... Förklara det om det går. Man kan heller inte bortförklara detta med att jag halvsov då detta var mitt på blanka dagen och jag diskade.

Andra saken var natten efter en närstående ung person dött. Jag var helt förtvivlad och bara grät och grät och kunde inte sova. Plötsligt kände jag att någon tog min hand, jag vände på huvudet och där var h*n, bara 30 cm från mitt ansikte och tittade på mig med en blick fylld av lugn. Så sa h*n: "Det är okej". Inget mer. Jag blinkade och h*n var borta. Jag kände mig mycket lugnare och somnade så småningom. Detta kan man lättare förklara med "hjärnspöken". Jag sökte tröst i min förtvivlan, så till den grad att min hjärna skapade denna händelse som tröst.
Det kändes visserligen verkligt, och jag tror att det var verkligt, men som sagt, det kan varit framkallat från mig själv. I vilket fall hjälpte det mig i mitt sorgearbete, h*n tyckte det var okej, då var det okej.

[Wargen]

Intressant att läsa alla inlägg om andlighet kontra vetenskap/skepticism.
Jag har alltid varit mycket intresserad av både vetenskap och andlighet men varit en skeptiker (trots besök av min döda dotter och trots min egen medialitet, (mest enl.andra, jag är ju som sagt skeptiker, eller jag kanske bör säga VAR skeptiker... )).
Det som fått mig till detta är studier (begränsade men ändå) om kvantfysikens teorier och de senaste rönen inom astronomi, strängteorier m.m. vilka alla verkar visa på att det är fullt möjligt med andra dimensioner och annat som bara för ett fåtal år sedan ansågs som ren gallimatias.
I själva verket är det ren vetenskap som numera fått mig att definitivt tro ! på andevärldens existens.
Sen kanske den inte ser ut som i Det Okändas TV-tolkning, men jag är glad att vetenskaputövarna äntligen öppnat just dörren till det okända (nu menar jag Universum och dess gåtor av vilka vi tydligen endast uppfattar ca 20%) och att det som jag alltid hävdat: Allting är möjligt - bevisa att det är omöjligt! snarare än tvärtom! har blivit en sanning även för dem.
För mig finns det inte längre någon konflikt i att tro på andar och att tro på vetenskapen.
Detta inlägg skulle tyvärr bli för långt om jag skulle gå in på vad Gudsbegreppet innebär för mig men det lutar åt att den primitiva mänskligheten behövde en förklaring på sina upplevelser av andlighet för att senare upptäcka att religion var ett utmärkt styrmedel av massorna....
Så för mig finns det en skillnad mellan andlighet och religiositet...
Tack för ordet. (Jag har inte för avsikt att gå in i en debatt utan kunde bara inte motstå frestelsen att tipsa om kvantfysiken.)

[Berith]

Tycker mej utläsa att det är ni som inte "tror" på det här som blandar in religion? För mej är det två vitt skilda saker som jag sa tidigare, och det är skönt att se att andra också uppfattar det så. Tänker också på det när man ser Mannen som talar med andar på TV, att han "välsignar" publiken eller den han pratar med. Undrar hur det är med dom svenska medierna, i t.ex. Det okända, utgår dom också från religionen?

[Rapchic]

jag är ganska kritisk när det gäller andar även om jag tror
för jag försöker först komma på alla bortförklaringar för att se om det skulle kunna vara
"naturligt" sen när jag inte ser nått annat så ser jag det som en upplevelse
därför sä räknar jag oftast inte att jag känner en närvaro
det är så ofta som det händer. men ibland känner man en (eller flera) närvaror
så stark att jag själv akcepterar det men jag brukar inte berätta om det för skeptiker
det finns inte nog med "bevis" så att jag skulle må bra av det helt enkelt

[Tezzla]

Tycker mej utläsa att det är ni som inte "tror" på det här som blandar in religion? För mej är det två vitt skilda saker som jag sa tidigare, och det är skönt att se att andra också uppfattar det så. Tänker också på det när man ser Mannen som talar med andar på TV, att han "välsignar" publiken eller den han pratar med. Undrar hur det är med dom svenska medierna, i t.ex. Det okända, utgår dom också från religionen?

Men hur kan du säga att det inte handlar om religion när ett medium välsignar sin publik? Vet du vad en välsignelse innebär?

De flesta medium har en Gudstro. En mycket förvrängd gudstro visserligen, men de ÄR troende.

Redigerat av Tezzla: 28-02-2008, 09:42

[Berith]

Men hur kan du säga att det inte handlar om religion när ett medium välsignar sin publik? Vet du vad en välsignelse innebär?

De flesta medium har en Gudstro. En mycket förvrängd gudstro visserligen, men de ÄR troende.

Om det där skulle vara svar på min fråga så förstår jag inte svaret.

[Cacki]

Tycker mej utläsa att det är ni som inte "tror" på det här som blandar in religion? För mej är det två vitt skilda saker som jag sa tidigare, och det är skönt att se att andra också uppfattar det så. Tänker också på det när man ser Mannen som talar med andar på TV, att han "välsignar" publiken eller den han pratar med. Undrar hur det är med dom svenska medierna, i t.ex. Det okända, utgår dom också från religionen?

Jag kanske uttryckt mej oklart men jag vet inte riktigt i vilken kategori man ska räkna in mej. Jag tycker det här är oerhört spännande och intressant men jag vet inte vad jag ska tro. Jag önskar verkligen att det är möjligt att få kontakt med de döda och jag suger i mej alla berättelser som en svamp men tror.....jag vet inte. Kanske är det mina egna erfarenheter av sorg när någon nära gått ifrån en som gör att jag inte vill att det ska vara humbug. Några egna upplevelser har jag inte.
Men detsamma som religion - näpp! De var inga gudar när de levde och inte tror jag att de är det nu heller. Bara väldigt saknade.

[Berith]

Jag kanske uttryckt mej oklart men jag vet inte riktigt i vilken kategori man ska räkna in mej. Jag tycker det här är oerhört spännande och intressant men jag vet inte vad jag ska tro. Jag önskar verkligen att det är möjligt att få kontakt med de döda och jag suger i mej alla berättelser som en svamp men tror.....jag vet inte. Kanske är det mina egna erfarenheter av sorg när någon nära gått ifrån en som gör att jag inte vill att det ska vara humbug. Några egna upplevelser har jag inte.
Men detsamma som religion - näpp! De var inga gudar när de levde och inte tror jag att de är det nu heller. Bara väldigt saknade.

Det där svaret förstod jag.

[Magdis]

Fast både religion och 'andlighet' innebär ju att man tror (eller är övertygad om) på något som i vårt dagliga språk närmast kan beskrivas som "övernaturligt". Jag tycker inte skillnaden är så jättestor, som koncept eller vad man ska säga.

Kul att se att det finns några som fattar att det är samma princip man talar om. Med det är det inte sagt att spöken och religion är samma sak, men det är ju samma princip. Det jag tycker är så konstigt är att vissa kan tycka att det är skitlöjligt att tro på en Gud som inte syns men sen kan samma person tro stenhårt på spöken som inte heller syns och sen inte ens kunna inse att det är ungefär samma sak. Det blir en smula löjligt i mina ögon.

[*Stintan*]

Men hur kan du säga att det inte handlar om religion när ett medium välsignar sin publik? Vet du vad en välsignelse innebär?

De flesta medium har en Gudstro. En mycket förvrängd gudstro visserligen, men de ÄR troende.

Men vad vet du om de flesta mediers gudstro? En del är säkert religiösa också och i USA så slänger väl de flesta ur sig "God bless you" som en hälsningsfras. Nej andarna är inga gudar bara för att man tror att dom finns.

[Aqvakul]

Det är inte så lätt att vara "andetroende".

Man riskerar kritik både från "naturvetare" och "gudstroende".....

[Tezzla]

Nej andarna är inga gudar bara för att man tror att dom finns.

Nej, de är sannerligen inga gudar.

Om det där skulle vara svar på min fråga så förstår jag inte svaret.

Suck.

[Berith]

Kul att se att det finns några som fattar att det är samma princip man talar om. Med det är det inte sagt att spöken och religion är samma sak, men det är ju samma princip. Det jag tycker är så konstigt är att vissa kan tycka att det är skitlöjligt att tro på en Gud som inte syns men sen kan samma person tro stenhårt på spöken som inte heller syns och sen inte ens kunna inse att det är ungefär samma sak. Det blir en smula löjligt i mina ögon.

Men för mej har människorna funnits, och det är deras energi eller närvaro eller vad du vill kalla det som man kan uppleva. Däremot finns det inte nån Gud i min värld.

[Tezzla]

Kul att se att det finns några som fattar att det är samma princip man talar om. Med det är det inte sagt att spöken och religion är samma sak, men det är ju samma princip. Det jag tycker är så konstigt är att vissa kan tycka att det är skitlöjligt att tro på en Gud som inte syns men sen kan samma person tro stenhårt på spöken som inte heller syns och sen inte ens kunna inse att det är ungefär samma sak. Det blir en smula löjligt i mina ögon.

[Bettis]

det är deras energi eller närvaro eller vad du vill kalla det som man kan uppleva.

Det är så jag förstår det också, de som har känt någon beskriver (har vi ju även läst om i denna tråd, väldigt spännande tycker jag hoppas att vi får höra mer) att det är en form av energi en känsla i kroppen och den är nog ganska svår att bevisa för vetenskapen, man kan ju, som jag förstår det inte ta fram det på beställning, inte i de flesta fall iaf.