Han är 14 år gammal, och humöret går upp & ned som en berg och dalbana. Igår bråkade han med sin lillebror, och gjorde honom ordentligt illa. Då var jag tvungen att gripa in. jag sade åt honom att gå och borsta tänderna och att gå och lägga sig. Tröstade och plåstrade om lillebrorsan som inte har en chans fysiskt emot storebrorsan.
Icke då. Han satt och spelade dator på sitt rum, varvid jag sa att nu tar jag datorn, och det gjorde jag. Han slog till mig flera gånger(!) vilket han ALDRIG NÅGONSIN GJORT INNAN, och kallade mig för diverse fula ord, vilket han heller aldrig vågat innan.
Jag talade om för honom att han provocerade mig mycket nu, och att jag skulle ta datorn i vilket fall som helst, att han fick välja på att jag beslagtog den en period, eller att jag skulle skicka ut den i berget. ( Vilket jag inte skulle göra, men, vad säger man...Han är ganska storväxt, det är inte jag.) Jag lyfte honom i tröjan, så jag kom åt datorn, och sa att han skulle passa sig, noga, för hur han beter sig. Jag var rasande.
Fick datorn till sist. Och %&¤#-barnet tar på sig sina skor och sticker ut i sitt raseri.
Nu, idag, på morgonen efter kommer jag ut till rabatten jag börjat gräva upp och anlägga, en upphöjd sak, som jag börjat plantera i i ena änden.
Då har "någon" kastat prick med mina trädgårdsverktyg på pionerna. Många, många skott är av och borta. "Någon" har hoppat och riktigt mosat den upphöjda bädden dit jag igår flyttade och planterade mina finaste & största vita krolliljor. Det är krolliljemos. Och "Någon" har mosat riddarsporrar också. Stora, gamla plantor.
Trädpionen avbruten, som jag fick i 35-års present.
Började gråta när jag såg det. Det var så fint igår. Grät länge faktiskt.
Jag känner igen fotavtrycken. Väldigt väl. Min äldste son har alltid haft ett häftigt humör, men har aldrig lyft en hand eller så emot mig, men då var det dags. Maken har tagit tag i saken, och haft en diskurs med sonen angående respekt för andra, och att man inte gör sådana här saker.
Jag älskar mina barn över allt annat, men varför måste det vara så förbannat jobbigt och svårt ibland?
Har aldrig slagit och kommer aldrig att slå dem.
Ledsen är jag. Skulle jag lägga detta under avdelningen skadedjur kanske.....?
Redigerat av MammaMattsson: 19-04-2008, 00:08
Tonårsmarodör i rabatten! =(, Äldste sonen flippade ur...Och sabbade mycket.
19-04-2008, 00:07
