Tonårsmarodör i rabatten! =(, Äldste sonen flippade ur...Och sabbade mycket. Alternativ

[ingrid fuxwall]

Har inget ytterligare att tillföra men skickar en

[Sussie F-Flower]

Jag misstänker att det ligger något annat bakom, tjafs med kompisar eller tjejer, som gjort att det till slut brakat loss och att Junior inte mår speciellt bra av det han gjort mot mamma.

Ge grabben en kram.
[/quote]


Min första tanke var exakt samma sak.... Tror också att förmodligen något annat har hänt och nu får DU ta skiten, för han vet att DU älskar honom ändå...

Tycker att du även skulle kunna prata med kompisars föräldrar och berätta vad som hänt.
Skolan kanske också har en susning om vad som eventuellt kan ha hänt.

Har själv en 14årig kille och skulle HAN beté sig på detta vis så slulle då jag även börja misstänka anabola eller andra droger eller nästan vad som helst.... tror jag iaf. (väldigt misstänksam av mig...) Skulle definitivt dra igång med en rejäl utredning för att få veta vad som hänt!

Önskar Dig En Stor "Lycka-Till-Kram"!
Du ska se att det kommer att ordna sig!
Vad gäller växterna tror inte jag att det är någon fara med dom. De kommer nog bara att bli försenade och inte lika kraftig och fin i år.

[snillan]

Hej Mamma Mattson

Jag har själv en idag vuxen son som har en neurologisk diagnos, han fick enorma utbrott under sin uppväxt och det hände alltid när han var väldigt frustrerad själv, oftast hade något hänt i skolan, han var udda och det fick han veta, var han väldig trött hände det också ofta att något utlöste ett humörutbrott, ofta fick lillasyster ta emot det. Det gick inte att konfrontera honom om detta mitt i kaoset, oftast stack han ut för att komma ifrån, han gav sig aldrig på mig men på saker, möbler och annat i sitt rum, när det var som värst. När detta skedde kunde han inte hantera situationen. När allt lugnat ner sig pratade vi om vad som utlöste det hela och jag luskade efter vad som låg bakom egentligen. Det är ett jätteslit att vara förälder särskilt till barn med kraftiga humörsvängningar. Men idag är han ung vuxen och fungerar jättebra , han tacklar motgångar på ett bättre sätt och han är driftig och vet vad han vill och strävar mot det målet.

Så allt slit och all gråt du går igenom nu med din son kommer att ge resultat när han kommer igenom värsta skolåren, men kolla gärna att allt är som det ska runt omkring honom i skolan, med kompisar osv. då vet du var du ska sätta in jobbet sedan.

Stor kram till dig!

[Virriz]

Men fy fasen!!
Det är ju verkligen inte OK att SLÅ sin mamma!! Inget som man kan "diskutera" tycker jag, utan något som aldrig någonsin får hända bara!!
Och att vara iskall och "mörda" dina växter i rabatten är ju extremt iskallt och beräknande.

Jag har jobbat en del med tonåringar och utbrott är ju vanligt, men det här är något utöver det vanliga som man nog måste ta tag i!

Hoppas det ordnar sig så att han mår bra och inte får vansinnesutbrott!!

[Lotta i södra Sk...]

Hej,
tänkte dra en liten paralell, fast ändock lite skillnad
Tror mina barn var 3 o 5 år när de slog isönder grannens dahlior. Inte så roligt. Barnen fick gå in till grannen och be om ursäkt...grannen var alltför förstående tycker jag. Iallafall utrustade jag dom med var sin kvast och soppåse så fick de göra iordning efter sig.

Precis som jag tycker att din kille ska göra. Be om ursäkt och hjälpa till att återställa.
Visst, kramar i massor för tonårstiden är tuff. Mina barn är 14, 13 och 11, så visst är det slitigt emellanåt, men tur att de kan vara urgulliga också.

Ang. datorn, så hade jag nog försökt att begränsa datortiden, för jag märker att min son blir irriterad och arg när jag ber honom att gå ifrån. Det blir lite av ett beroende och det är inte sunt. Minska lite i taget om du tycker att det är ett problem.

Sedan visst kan man behöva extra hjälp utifrån, eller sonen, men det är inget jag vet nåt om. Det känner du själv. Många jag pratar med tycker just att 14 år är den jobbigaste tiden av tonårstiden...jag vet inte...är bara i början av den perioden, men visst har barnen mos i hjärnan ibland. Ena minuten tycker man att de är nästan vuxna och förnuftiga till att svänga om på en kort sekund och man bara förvånar sig över vad de säger.
Jag tycker också som många andra att man inte kan acceptera vilket beteende som helst och att barnen måste få ta konsekvenser av vad de gör och säger, för så blir det i livet utanför familjen, i samhället. Livet e tufft.

Iallafall, Lycka till och ha det så bra. Som någon sa. Både blommorna och sonen växer säkert upp och blir fina.

[Jan Lindgren]

Hej!
När situationen blivit så kaotisk så skulle jag ta hjälp av någon proffesionell utomstående. Ni måste ju lösa konflikten på ett konstruktivt sätt och det kan vara svårt att klara själv. Vill du inte använda barnpsyket så kolla om det finns någon privat specialist. Många kommuner har också möjlighet att ge hjälp.
Lycka till!
Jan Lindgren

[mogge92]

att säga att de enbart är datorernas fel är väldigt fel tycker jag. I och med att du tar bort datorn kommer han att hata dig, han kommer förmodligen inte att bli en bättre människa för att du tar den. Försåtår ju att du vill straffa men... jag är ju själv tonåring och kan säga att det inte blir rätt.

[Aqvakul]

"Hittade" den här tråden idag. Minns barnens tonårstid med skräckblandad förtjusning. Det var inte tråkigt i alla fall...
Tror att man löser mer med "kramar" och små samtal än med bestraffningar.... Nu har det gått några veckor och jag är lite nyfiken vad som hände sen......

Redigerat av Aqvakul: 13-05-2008, 17:10

[Babieca]

Jag är mamma till yngre barn och då är det ju fritt fram att ge råd om tonårsproblem. Nä, det här är inget att skämta om och jag förstår att du har det jättejobbigt. Min son förstör också rabatten, men det är med ambitionen om att hjälpa till. Det är lättare att ta, även om det frestar på humöret ibland.

När jag läste ditt inlägg så kom jag direkt att tänka på en föreläsning jag var på för ett antal månader sedan.
Det var Kristina Dabrowska Haugsand som är föräldra-coach. Jag bara kände så stort förtroende för det hon sa och tänkte att du kunde kolla på hennes hemsida om det kan vara något för dig, www.abilitor. com.
Det finns många fler coacher men jag tror alla handlar om att träffa andra föräldrar i samma situation samt att få någon som lyssnar på en och ställer rätt frågor så man själv ser nya saker.

Oberoende av vad du gör så önskar jag dig ett stort LYCKA TILL!

[MammaMattsson]

Nu skall jag uppdatera er om mitt lilla älskade skadedjur...

På natten (01:00) ett par dagar efter händelsen, så väcktes jag av ett stycke gråtande tonårsson, som mådde jättedåligt över det han gjort. Han hade med sig sin sparbössa och sin bankbok.
Angående hans humör så är det så att de förlorade sin farmor för en tid sedan, och min äldste son och farmor stod varandra enormt nära. Det var något speciellt emellan dem. Jag tror att mycket av hans beteenden är dels detta, och hormoner.

Vi låg och pratade och kramades, och sedan så har han faktiskt jobbat med mig, och restaurerat det som gått att rädda. tro mig, han har fått svettats ordentligt. Jag har inte tagit några pengar av honom, vi får se.

Datorn var han utan i två veckor, utan att knysta om saken.

( Jag vill inte gå in på detaljer om min ungdom, men, den var stenhård, ett tag var jag ute på riktigt hal is, och jag vet hur jag skall se och märka om han skulle vara drogpåverkad. Tro mig. Han skulle inte kunna lura mig. Icke. )


Vad gäller proffshjälp, så har jag det redan, jag har ju berättat här på odla att jag får depressioner, och nu så har de äntligen satt fingret på varför jag alltid tänker,tänker och tänker, plus att jag blir lugn av hårdrock typ Motörhead och sådant. Jag har ADHD.

Jag har alltid varit öppen emot killarnas lärare, eftersom de kan agera utåt i skolan, och då är det bra om lärarna vet om att det kan vara jag som är dålig.
Jag har fem gånger bett en barnpsykolog "kolla" dem, och det har varit grönt ljus varje gång. Inte har dessa saker varit roliga att göra, men, jag gör allt för mina barn. Och de skall lida så litet som möjligt för att jag har de problem jag har.

Redigerat av MammaMattsson: 14-05-2008, 17:47

[Fågelvägen]

Tack MammaMattson för din modiga uppdatering! I all sin sorglighet kanske händelsen ändå var hälsosam för er relation? Växterna som råkade illa ut har troligen fått en ny betydelse för er båda. Hoppas de ska blomma extra mycket!

[Aqvakul]

Vilken "happy end". Lycka till med ditt föräldrarskap MM. Det verkar finnas så mycket gott hos dig och din familj.

[Pernilla & Lars]

Jag önskar er familj all lycka och jag är övertygad om att allting kommer att lösa sig i slutändan.

Skickar massor med kramar via nätet till hela din familj men extra mycket till dig starka mamma.

[Fia i Kalmar]

Lyckans grabb som har dig som mamma

[Magdis]

Oj vad skönt att höra att det gick bra! Vilken go kille du har och du är JÄTTESTARK!

[CillaM]

Oh vad roligt att detta löste sig på ett sådant fint sätt för er båda

[pejori]

En stor sorg är svår att ta för en tonåring.
Han utåtagerar just nu.
det går över, jag lovar.
Har varit där själv och här rök både fönsterrutor och dörrkarmar.
Oftast var jag tyst när det "small" då jag visste att han hade ett samvete i botten, och det verkar din son också ha.
Verbalt fick jag en hel del, dock aldrig våld.
Här släppte det vid sexton-sjutton, så upp med hakan och var stolt över dina söner, och tala om för dom att du är stolt.

(har i efterhand fått veta av sonen att det var viktigt att bli bekräftad, mitt i kaoset)
Kram

[Alba]

Åh så roligt att du berättade hur det gick.
En stor till dig och din underbara son.

[Heda]

Åh, Mamma matsson...här sitter jag med PMS och får tårar i ögonen av "uppdateringen"....det blir ett bra slut , det känner jag!!

Kram

[Elisabeth P]

Vill ge en riktig bamse Skönt att det fick ett bra slut.