Kvinnligt språk en gåta? Alternativ

[Krokodilen]

Ju oftare vi fortsätter att hävda stereotypa skillnader. Mellan män-kvinnor, europeer-asiater, korta-långa. Desto längre ifrån individen och jämlikhet respektive jämställdhet kommer vi.

Det brukar ju påstås att när en kvinna ställer en fråga till en man så är det en order. "Ska vi gå på bio ikväll?" betyder "Vi ska gå på bio ikväll!"

Igårkväll sa en person till mig "Var är durkslaget?" Jag sa att det hade jag ingen aning om. Då fick jag raskt veta att det var fel svar, det jag skulle göra var att resa mig från stolen och hjälpa till och leta.

Och nej, det var INTE en kvinna som ställde frågan. Det var min man. Han pratade som den stereotypa kvinnan. Och jag bar mig åt som den stereotypa mannen. Vilket inte gör honom mindre manlig och inte mig mindre kvinnlig.

Och vad hände nu med påståendet ovan att män är mer rakt på sak än kvinnor? Hallååå! Sluta sprida fördomarna, börja sprida likheterna istället. (Det man upprepar tillräckligt många gånger blir till slut en sanning, är en välkänd kommunikationsteori.)


Redigerat av Krokodilen: 31-05-2008, 09:13

[Kat]

Nu tycker jag nog att du tar i lite.

Det tycker inte jag. Jag håller helt med Krokodilen här.

Redigerat av Kat: 31-05-2008, 09:58

[*Stintan*]

Ju oftare vi fortsätter att hävda stereotypa skillnader. Mellan män-kvinnor, europeer-asiater, korta-långa. Desto längre ifrån individen och jämlikhet respektive jämställdhet kommer vi.

Det brukar ju påstås att när en kvinna ställer en fråga till en man så är det en order. "Ska vi gå på bio ikväll?" betyder "Vi ska gå på bio ikväll!"

Igårkväll sa en person till mig "Var är durkslaget?" Jag sa att det hade jag ingen aning om. Då fick jag raskt veta att det var fel svar, det jag skulle göra var att resa mig från stolen och hjälpa till och leta.

Och nej, det var INTE en kvinna som ställde frågan. Det var min man. Han pratade som den stereotypa kvinnan. Och jag bar mig åt som den stereotypa mannen. Vilket inte gör honom mindre manlig och inte mig mindre kvinnlig.

Och vad hände nu med påståendet ovan att män är mer rakt på sak än kvinnor? Hallååå! Sluta sprida fördomarna, börja sprida likheterna istället. (Det man upprepar tillräckligt många gånger blir till slut en sanning, är en välkänd kommunikationsteori.)

[Eva-Helene]

Den här sortens "klargöranden" gillar jag skarpt! Dom får oss nämligen att tänka till - i alla fall jag OCH mina systrar, mina söner, min dotter, hjärtevännen, mina manliga vänner, mina väninnor....ja alla som jag verkligen pratar med och som jag kan både skämta med och prata allvar med. Allvarliga ämnen blir inte mindre allvarliga av att man tar upp dom på ett lite skämtsamt sätt. Dom blir bara lättare att prata om.

[skogstroll]

på mig stämde det mesta i alla fall sen får man ju fatta att det var på skoj (att den sen stämmer på vissa är väl en annan sak, så för min del är det ingen fördom utan faktiskt fakta, tjejer kanske slingrar in saker för att inte vara så brutalt rättframma som en del karlar kan vara). Lite självironi får man ha Såg på nåt tv-program om nåt härom veckan där de sa att det finns flykt-"djur"; djur, barn och kvinnor som hellre flyr från bråk och otäcka situationer... lite intressant tycker jag

Redigerat av skogstroll: 31-05-2008, 10:56

[mamamaggan]

En fråga till er som tar illa upp : Hur reagerar ni på ståuppkomiker som t ex driver med alla sorters fördomar?

Jag och många med mig uppfattar det som ett sätt att få oss att både skratta åt oss själva men också att tänka till om det som de driver med.

Är tillräckligt gammal för att minnas Hasse&Tage och deras drift med våra fördomar t ex mot zigenare. Ni som har sett det , hur reagerade ni ?

Anser att just sådana skämt gör en oerhörd nytta när det gäller att få bort fördomar och att de som skämtar om sådana här saker gör en stor nytta inom det området.

Hur man uppfattar det hela har nog att göra med hur man är som människa. Kan man se saker från flera håll så kan man nog se det som just en drift med fördomarna och ge oss en tankeställare och så tror jag att det var menat i den här tråden. Därför tog jag inte illa upp fast jag annars slåss på barrikaderna för att vi ska behandla folk som individer och låta dem vara just det och inte tänka i könsrelaterade banor.

[Betty]

Skrattade gott åt både Carls och Ingrid zon3:s inlägg.
Jag tycker precis som du mamamaggan när det gäller såna här jämförelser

[skogstroll]

ja jag tror det förekommer lite påpekanden mot båda kön

[*Stintan*]

Inte tycker jag att man direkt kan jämföra detta med ståuppkomik som ibland kan vara väldigt kul men inte alltid.

Det jag tänker är mer att dessa generaliserande påståenden lika gärna kan appliceras på män, alltså att skillnaden är inte så stor eftersom även många män också har ett sånt språk. Visst man kan göra väldigt "roliga" långa listor på sånt som är typiskt kvinnligt respektive manligt för självklart finns det skillnader men när det gäller språket så är det ju tragiskt om män går omkring och tror att alla kvinnor menar nånting helt annat än det de säger vilket lätt kan bli fallet med såna påståenden. Jag tror nämligen inte att alla pratar på det sättet utan är raka i sitt språk vilket jag förordar för att undvika missförstånd och främja förståelse mellan individer oavsett kön.

[skogstroll]

alla gör nog inte det, men jag har självinsikt nog att erkänna att jag gör just så - för mig...

Redigerat av skogstroll: 31-05-2008, 13:49

[mamamaggan]

Jag uppfattade inte att Carl menade allvar med vad han skrev utan just att det skulle vara en drift med våra fördomar.

Där ser man hur olika vi kan uppfatta saker.

[*Stintan*]

Uppfattade det precis som du mamamaggan. Skillnaden är väl att jag inte tycker det var speciellt roligt och dessutom ganska uttjatat.

[Kat]

En fråga till er som tar illa upp : Hur reagerar ni på ståuppkomiker som t ex driver med alla sorters fördomar?

Jag och många med mig uppfattar det som ett sätt att få oss att både skratta åt oss själva men också att tänka till om det som de driver med.

När det inte är roligt så skrattar jag helt enkelt inte.
Om en generalisering inte stämmer någonstans - vilket jag inte anser att de här manligt/kvinnligt-fördomarna gör - så blir det inte kul.

Fördomarna är bekanta, men inte det som fördomarna bygger på. Jag kan inte skratta åt mig själv som kvinna om jag inte känner igen mig.

[Lemonne]

När det inte är roligt så skrattar jag helt enkelt inte.
Om en generalisering inte stämmer någonstans - vilket jag inte anser att de här manligt/kvinnligt-fördomarna gör - så blir det inte kul.

Fördomarna är bekanta, men inte det som fördomarna bygger på. Jag kan inte skratta åt mig själv som kvinna om jag inte känner igen mig.

Kan du inte skratta åt det som den individ du känner igen dig i då? Eller är det svårt att skratta åt sig själv?

[mamamaggan]

När det inte är roligt så skrattar jag helt enkelt inte.
Om en generalisering inte stämmer någonstans - vilket jag inte anser att de här manligt/kvinnligt-fördomarna gör - så blir det inte kul.

Fördomarna är bekanta, men inte det som fördomarna bygger på. Jag kan inte skratta åt mig själv som kvinna om jag inte känner igen mig.

Vi har helt enkelt olika humor och olika sätt att se på saker. Kan man inte skratta åt sig själv så har man det svårt tror jag. Menar inte det som en anklagelse utan du har min sympati .

[Kat]

Kan du inte skratta åt det som den individ du känner igen dig i då? Eller är det svårt att skratta åt sig själv?

Jo, det kan jag. Men när förutsättningen är att det beror på personens kön, då skiter det sig, eftersom det inte stämmer.

Det verkar som somliga faktiskt tror att påståendena är applicerbara på mig, eftersom det förutsätts att jag skulle ha svårt att skratta åt mig själv. Men problemet ligger inte i självdistans, utan just att det inte finns något att känna igen mig i som kvinna.

Redigerat av Kat: 01-06-2008, 13:46

[mogge92]

Jo, det kan jag. Men när förutsättningen är att det beror på personens kön, då skiter det sig, eftersom det inte stämmer.

Det verkar som somliga faktiskt tror att påståendena är applicerbara på mig, eftersom det förutsätts att jag skulle ha svårt att skratta åt mig själv. Men problemet ligger inte i självdistans, utan just att det inte finns något att känna igen mig i som kvinna.

Men männska, chilla lite grann va. Det är *SJÄLVKLART* att det är skillnad på det manliga och kvinnliga könet, och tur är väl det.

[Kat]

Men männska, chilla lite grann va. Det är *SJÄLVKLART* att det är skillnad på det manliga och kvinnliga könet, och tur är väl det.

Nej, sådana här skillnader mellan könen är långt ifrån självklara.
Och att det skapas sådana skillnader tycker jag är djupt tragiskt, inte tur.

Redigerat av Kat: 01-06-2008, 16:16

[mogge92]

Nej, sådana här skillnader mellan könen är långt ifrån självklara.
Och att det skapas sådana skillnader tycker jag är djupt tragiskt, inte tur.

Sverige är ett fritt land, du får tycka vad du vill - även om jag tycker att det låter helt fel.

[Anna-Karin Lundb...]

I min värld ÄR män och kvinnor olika. Många av de föreslagna uttrycken passar perfekt in på hur jag som kvinna tänker och säger och de påstådda om män passar perfekt på de som jag levt med.
Frågan är bara varför man envisas med att försöka leva med det motsatta könet? Jag vet att vissa inte gör det, de har begåvats med viljan att leva med person av samma kön. Andra passar bra ihop med en motsatt partner. Men jag vet många som inte har det så lätt hemma.
Jag brukar fundera på om det skulle bli lättare om vi valde att bo med någon av samma kön och sen ha ett förhållande med det motsatta (om man föredrar det) och träffas hemma hos varann. Jag och min väninna kunde bo ihop, våra pojkvänner kunde bo ihop. Till helgen sågs vi hos varann, ett par i varje hem. Och båkade inte om toasitsen eller hur mycket det måste klias på snoppen eller vad man ska ha på sig när man går bort.

Jag är kvinna och vill att locket på toan är stängd. När jag ska dit öppnar jag ett lock. När en man ska dit öppnar han två. Båda stänger efter sig. Och spolar. Och behövs det så använder man toaborsten innan man går därifrån. Hörs det att jag är kvinna? Förstår ni varför jag lever ensam? Haha, jag har hundar som sällskap - aldrig gnäll på maten, aldrig "schch" när man vill prata framför TVn efter en dag på jobbet, alltid rena lakan i sängen och ingen disk med fasttorkade gafflar och inga smutsiga sockar framför soffan...
Anna-Karin