Det är ju inte lätt att hålla räkning på. Jag har just nu 11 hönor och två tuppar.
Största utmaningen, tja... Livet hade ju varit enklare om jag inte varit så fäst vid dem. Svårt att producera kycklingar om man inte klarar av att göra av med tupparna. Ibland kan jag önska att jag hade en mer lättsam och praktisk syn på livet. En flock helt frigående höns av lantras, överskottstuppar äts upp, kommer höken gör det inte så mycket för man ser ändå inte skillnad på dem. Men samtidigt skulle det kanske inte ge lika mycket då.
Annars är kalkben och röda hönskvalster ett gissel. Skulle jag någonsin börja från början skulle jag nog köpa desinficerade avelsägg för att slippa parasiter och minimera risken för sjukdomar. Men hade jag vetat lika mycket om hönssjukdomar som jag vet nu hade jag aldrig vågat skaffa höns. Jag är glad att jag var lyckligt ovetande och att det har gått så bra i så många år. 2012 hade jag en massa otur och hade det varit i början hade jag kanske gett upp och trott att de ofta blir sjuka.
Kan tillägga att mot kalkben får man doppa allas ben i olja då och då. Röda hönskvalster har varit jättejobbiga, jag fick dem med åsbotuppen jag köpte och har slagits med dem sen dess, typ 6 år. Jag gillar inte gift nämligen så jag har bara bekämpat dem mekaniskt. Men nu i somras hittade jag äntligen ett verksamt ogiftigt medel och nu verkar de faktiskt ha dött ut
Finns säkert några överlevande ägg någonstans så jag måste fortsätta att vara uppmärksam när den varma årstiden kommer.
Normalt är höns väldigt lättskötta, det behöver inte ta lång stund att göra rent och ge dem mat och vatten. De har inget egentligt behov av ens uppmärksamhet, de har ju varandra, så om man t.ex. är sjuk kan man reducera hönskötseln till ett minimum de dagarna, bara tillsyn i princip. Sen när man själv känner för det kan man umgås hur mycket som helst med dem. Inte som en hund som blir deppig om man inte kan gå ut med den.
Höns
10-01-2013, 23:15
Antwerpen Skägghönan har var i näsan och får antibiotika, men jag får se, hon kanske får flytta ut igen i morgon, allmäntillståndet är rätt bra. Sebrighten tog jag med för jag tycker inte hon blir riktigt bra. Det var min vanliga veterinär idag men han som räddade sebrighten före jul gick förbi och när jag sa "Hej! Titta, hönan lever" tappade han bokstavligen hakan. Hon var så dålig så han trodde inte hon kunde klara sig.
(Han läste i MT om hönorna).
men det är tråkigt när hönsen är sjuka 
Sebrighten har fullt upp nu med att tala om hur stor och stark hon är och att det här är hennes badrum och hennes Myo (=godisautomat). Hon började blåsa upp sig och hota redan hos veterinären, de har ju inte träffats på ett tag. Så jag kan inte ha dem i samma rum när det är ljust och absolut inte utan uppsikt, antwerpenhönan behöver inte stryk nu utan lugn och ro. De satt på pinnen tillsammans i mörkret igår tills jag gick och la mig, då stoppade jag in antwerpenhönan i en bur för säkerhets skull. Just nu är sebrighten i köket.
ibland har tråden varit lite död tycker jag.
52g och en fin mossgrön färg vilket jag hade hoppats på för att kunna skilja hennes ägg från favorithönans mintgröna (araucanans ägg är mindre). Jag tjatade om att få köpa de tio mörkaste avelsäggen hon hade men alla var inte lika mörka och sen beror det på tuppens anlag också så lite tur måste man också ha. Av 10 ägg bara en blå höna som dessutom har rätt äggfärg 
