Aftonbladet om mäns otrohet Alternativ

[*Stintan*]

Men vad beror det på att man dras till vissa typer av männskor men inte andra. Det är ju en himla tur att inte alla bara dras till samma. Men hur kan något hos en människa locka eller attrahera en medan en annan tycker att samma människa är vedervärdig.

Tar för lång tid för mig att skriva inlägg

Redigerat av *Stintan*: 11-09-2008, 10:31

[Biggan_]

Men vad beror det på att man dras till vissa typer av männskor men inte andra. Det är ju en himla tur att inte alla bara dras till samma. Men hur kan något hos en människa locka eller attrahera en medan en annan tycker att samma människa är vedervärdig.

En förklaring kan kanske vara denna:
Vi väljer partners utifrån våra föräldrar

[Kat]

Kan ju lägga till, att om man dessutom kan övertyga om hur värdelös motståndaren är som person, så kanske man ser sig ligga extra bra till i debatten?

Retoriskt sett är det ett ganska dåligt knep, eftersom det ofta får åhöraren att känna sympati för den angripne.

[Aqvakul]

Retoriskt sett är det ett ganska dåligt knep, eftersom det ofta får åhöraren att känna sympati för den angripne.

möjligen (troligen) var amaira lite ironisk....

[Kat]

möjligen (troligen) var amaira lite ironisk.... :g:

Ja, så långt förstod jag också.
Men jag tror inte att hen var ironisk angående resultatet av det beteendet, utan om beteendet i sig.

[*Stintan*]

Retoriskt sett är det ett ganska dåligt knep, eftersom det ofta får åhöraren att känna sympati för den angripne.

Möjligt att det kan var så men det beror nog på vad det är som debatteras om det har någon betydelse för vem som vinner debatten.

När knepet däremot används i diskussioner så blir konsekvenserna nog oftare så som du beskriver och diskussionen övegår då ganska snabbt till att istället bli en debatt.

[amaira]

Ironisk? Sorry, men jag var faktiskt fullständigt konkret.

Är jag ensam om att se detta som ett "mönster" ?? Möjligtvis undermedvetet, men ändå?

Varför spårar annars "diskussioner" så ofta över i rena personangrepp? Är det enbart "personlig uppväckt ilska" som tar sådana uttryck?

Förresten, vad är det som gör människor så vansinnigt arga när våra åsikter ifrågasätts eller förnekas som felaktiga? (gäller fortfarande mig med, fast jag ser det även hos många andra).

Vad tror ni? Är ju lite "oklokt" faktiskt ... inget man vinenr något på, som Kat så klokt påpekar, eller är det?

[amaira]

Hur vi väljer partner?

Vi präglas!!

Låt mig få berätta om Mio!

Mio var en ljuvlig kalkonhöna vi hade i många år, hon var född i äggkläckningsmaskin i köket, tillsammans med några höns, och de upplevde sin barndom tillsammans med oss människor, det var jag som var hennes mamma.



Hur man attraheras av någon, handlar ju inte särskilt mycket om förnuft, minst av allt när det gäller en partner. Då är det andra ”regler” som styr. Man dras till, attraheras av, det man är PRÄGLAD på!

Som Mio, kalkonhönan. Som var kär i mig. Olyckligt kär, för JAG kunde ju inte hjälpa henne.

Och en liten bit därifrån gick kalkontuppen, den vackra, ståtliga, fina, och önskade inget hellre än Mio. Men det ”såg” inte Mio. Hon var inte intresserad av någon tråkig kalkontupp, inte ens när han bröstade sig mitt framför ögonen på henne. Det var jag som var hennes passion, och som hon gång på gång la sig ner framför mina fötter…



Hur lär man sig att med förnuftet sålla bort de "fel" männen? (de otrogna, de misshandlande, de känslokalla - om det är dem man är präglad på?) Vad hjälper det, om det ändå är där som passionen finns??? Och ”kärleksögonen” är blinda för ”de rätta” männen?


Rätt man finner vi aldrig genom att studera männen! (mer än Mio finner sin matchande kärlek genom att söka sig igenom människosläktet) Utan genom att gå till botten med SIG SJÄLV.

Vilket oftast är en tidsödande process, just för att det är en process, och sådana tar tid.


Nu vill jag inte påstå att det alltid är just såhär, men det ligger ändå en hel del i det jag skriver.

[*Stintan*]

Ironisk? Sorry, men jag var faktiskt fullständigt konkret.

Är jag ensam om att se detta som ett "mönster" ?? Möjligtvis undermedvetet, men ändå?

Varför spårar annars "diskussioner" så ofta över i rena personangrepp? Är det enbart "personlig uppväckt ilska" som tar sådana uttryck?

Förresten, vad är det som gör människor så vansinnigt arga när våra åsikter ifrågasätts eller förnekas som felaktiga? (gäller fortfarande mig med, fast jag ser det även hos många andra).

Vad tror ni? Är ju lite "oklokt" faktiskt ... inget man vinenr något på, som Kat så klokt påpekar, eller är det?

Nej du är inte ensam om att se detta och jag tog inte heller ditt inlägg som ironiskt.
Bra frågor, jag undrar också .

[Kat]

Varför spårar annars "diskussioner" så ofta över i rena personangrepp? Är det enbart "personlig uppväckt ilska" som tar sådana uttryck?

Förresten, vad är det som gör människor så vansinnigt arga när våra åsikter ifrågasätts eller förnekas som felaktiga? (gäller fortfarande mig med, fast jag ser det även hos många andra).

Jag tycker det är intressanta frågeställningar som egentligen förtjänar en egen tråd.

[Aqvakul]

Det finns ett tydligt mönster här på Odla.

Med jämna mellanrum så uppstår uppslitande debatter med mer eller mindre personliga påhopp. Sen är det lugnt ett tag och många försöker återskap goda kontakter och föreslår hur man skulle bete sig istället. Några fjärmar sig från småprat och pysslar med annat. Sen är det hela tiilsynes glömt för att plötsligt återkomma i samma uppslitande form.

Vi tycks inte lära oss ett smack!

[Grå]

Hur vi väljer partner?

Vi präglas!!

Låt mig få berätta om Mio!

Mio var en ljuvlig kalkonhöna vi hade i många år, hon var född i äggkläckningsmaskin i köket, tillsammans med några höns, och de upplevde sin barndom tillsammans med oss människor, det var jag som var hennes mamma.
Hur man attraheras av någon, handlar ju inte särskilt mycket om förnuft, minst av allt när det gäller en partner. Då är det andra ”regler” som styr. Man dras till, attraheras av, det man är PRÄGLAD på!

Som Mio, kalkonhönan. Som var kär i mig. Olyckligt kär, för JAG kunde ju inte hjälpa henne.

Och en liten bit därifrån gick kalkontuppen, den vackra, ståtliga, fina, och önskade inget hellre än Mio. Men det ”såg” inte Mio. Hon var inte intresserad av någon tråkig kalkontupp, inte ens när han bröstade sig mitt framför ögonen på henne. Det var jag som var hennes passion, och som hon gång på gång la sig ner framför mina fötter…
Hur lär man sig att med förnuftet sålla bort de "fel" männen? (de otrogna, de misshandlande, de känslokalla - om det är dem man är präglad på?) Vad hjälper det, om det ändå är där som passionen finns??? Och ”kärleksögonen” är blinda för ”de rätta” männen?
Rätt man finner vi aldrig genom att studera männen! (mer än Mio finner sin matchande kärlek genom att söka sig igenom människosläktet) Utan genom att gå till botten med SIG SJÄLV.

Vilket oftast är en tidsödande process, just för att det är en process, och sådana tar tid.
Nu vill jag inte påstå att det alltid är just såhär, men det ligger ändå en hel del i det jag skriver.

Med andra ord anser du att kvinnor som ideligen blir misshandlade av sina män måste gå till sig själva och ändra på sitt beteende, för kvinnor som behandlar männen på "rätt" sätt slipper bli misshandlade och våldtagna?
Eller sexuellt trakasserade, eller inlåsta, eller kränkta eller bedragna eller...

Jag hävdar fortfarande att man kan vara helt "vanlig" och ändå bli illa behandlad av alldeles på tok för många män. Och det enda som hjälper är att männen själva fattar vad de håller på med och ser till att ändra sitt beteende istället för att bara hävda att de är offer för omständigheter av den ena eller andra sorten.
Att män har haft makt att bestämma över allt levande i historien innebär inte att de har det för all och evig tid.

[Pia L]

Grå: nu förstår jag varför vi inte är på samma våglängd, vi uppfattar det skrivna orden på olika sätt, jag måste få säga att jag inte uppfattade Amaira's text som du gjorde.
Nu ser jag meningslösheten i att föra en diskussion i fortsättningen, om det var du eller jag som förstod texten vet bara Amaira själv.

[stennie]

Hur vi väljer partner?

Vi präglas!!

Låt mig få berätta om Mio!

Mio var en ljuvlig kalkonhöna vi hade i många år, hon var född i äggkläckningsmaskin i köket, tillsammans med några höns, och de upplevde sin barndom tillsammans med oss människor, det var jag som var hennes mamma.
Hur man attraheras av någon, handlar ju inte särskilt mycket om förnuft, minst av allt när det gäller en partner. Då är det andra ”regler” som styr. Man dras till, attraheras av, det man är PRÄGLAD på!

Som Mio, kalkonhönan. Som var kär i mig. Olyckligt kär, för JAG kunde ju inte hjälpa henne.

Och en liten bit därifrån gick kalkontuppen, den vackra, ståtliga, fina, och önskade inget hellre än Mio. Men det ”såg” inte Mio. Hon var inte intresserad av någon tråkig kalkontupp, inte ens när han bröstade sig mitt framför ögonen på henne. Det var jag som var hennes passion, och som hon gång på gång la sig ner framför mina fötter…
Hur lär man sig att med förnuftet sålla bort de "fel" männen? (de otrogna, de misshandlande, de känslokalla - om det är dem man är präglad på?) Vad hjälper det, om det ändå är där som passionen finns??? Och ”kärleksögonen” är blinda för ”de rätta” männen?
Rätt man finner vi aldrig genom att studera männen! (mer än Mio finner sin matchande kärlek genom att söka sig igenom människosläktet) Utan genom att gå till botten med SIG SJÄLV.

Vilket oftast är en tidsödande process, just för att det är en process, och sådana tar tid.
Nu vill jag inte påstå att det alltid är just såhär, men det ligger ändå en hel del i det jag skriver.

Jättebra skrivet ! Visst är det så...(stackars Mio)...

[amaira]

... för kvinnor som behandlar männen på "rätt" sätt slipper bli misshandlade och våldtagna?

Tänk så många olika sätt det finns att tolka samma sak.

Om vi håller oss till Mio, så skrev jag att hon aldrig kommer att finna en passande partner genom att söka igenom människosläktet. När det är hos kalkonerna som hon kan finna en passande partner.
Sen kan hon bete sig hur hon vill, hon kan vrida ut och in på sig själv för att behandla mig på "rätt" sätt - det gör bara saken värre för henne.

Kanske en dålig liknelse, men det jag försöker säga är, att det finns män av många sorter!!

Det finns våldtäktsmän - men de är tack och lov i minoritet. Det finns krig - och då sker andra saker i hjärnan som i sig är vansinnigt intressant att läsa om, dock vidrigt att uppleva.

Det finns verkligen män som slår och misshandlar, fysiskt och verbalt.

Men det handlar ju inte om hur kvinnan är mot dessa män!!! Eller mot män i allmänhet. Bristen finns hos dessa män (som egentligen inte förtjänar att kallas män, förrän de har begripit hur en verklig man beter sig).

Sedan finns det män som "saknar". Liksom det finns kvinnor som "saknar". Saknar vad? Livsverktyg kanske, och då blir det så fel, tusen olika missförstånd och olika försvarsfunktioner som träder i kraft. Misshandel kommer inte ur det, men båda parter i en sådan relation far mycket illa.

OCH - så finns det MÄNNEN!!

Är inte de bortglömda i den här tråden?

Alla de fullkomligt vanliga trevliga härliga mänskliga MÄNNEN!!! De, som fullständigt håller med om, att en kvinna inte ska misshandlas - lika lite som en man ska behöva misshandlas - alltså, de är MÄNSKLIGA.

Män, generellt sett, är inte monster.

[*Stintan*]

Tänk så många olika sätt det finns att tolka samma sak.

Om vi håller oss till Mio, så skrev jag att hon aldrig kommer att finna en passande partner genom att söka igenom människosläktet. När det är hos kalkonerna som hon kan finna en passande partner.
Sen kan hon bete sig hur hon vill, hon kan vrida ut och in på sig själv för att behandla mig på "rätt" sätt - det gör bara saken värre för henne.

Kanske en dålig liknelse, men det jag försöker säga är, att det finns män av många sorter!!

Det finns våldtäktsmän - men de är tack och lov i minoritet. Det finns krig - och då sker andra saker i hjärnan som i sig är vansinnigt intressant att läsa om, dock vidrigt att uppleva.

Det finns verkligen män som slår och misshandlar, fysiskt och verbalt.

Men det handlar ju inte om hur kvinnan är mot dessa män!!! Eller mot män i allmänhet. Bristen finns hos dessa män (som egentligen inte förtjänar att kallas män, förrän de har begripit hur en verklig man beter sig).

Sedan finns det män som "saknar". Liksom det finns kvinnor som "saknar". Saknar vad? Livsverktyg kanske, och då blir det så fel, tusen olika missförstånd och olika försvarsfunktioner som träder i kraft. Misshandel kommer inte ur det, men båda parter i en sådan relation far mycket illa.

OCH - så finns det MÄNNEN!!

Är inte de bortglömda i den här tråden?

Alla de fullkomligt vanliga trevliga härliga mänskliga MÄNNEN!!! De, som fullständigt håller med om, att en kvinna inte ska misshandlas - lika lite som en man ska behöva misshandlas - alltså, de är MÄNSKLIGA.

Män, generellt sett, är inte monster.

Amaira du använder en annan teknik för att säga det som många redan sagt i tråden. Sen avslutar du ditt inlägg med att fråga om inte de vanliga trevliga männen är bortglömda i den här tråden. Det tycker jag inte alls, dom har ju framhållits i vart och vartannat inlägg på det ena eller andra sättet trots att det inte är deras beteende tråden handlar om. Det går väl alldeles utmärkt att skapa en hyllningstråd till de bra härliga männen om någon nu vill det. De usla männen blir inte färre och inte bättre av att vi förtiger att dom finns och låtsas som om de vore få. Visst jag håller med om att det finns människor av alla de sorter och med en massa olik beteenden men ett problem blir inte mindre för att man drar upp andra problem.

Känns som om det är väldigt mycket rundgång nu.

[Aqvakul]

Känns som om det är väldigt mycket rundgång nu.

Förvisso!

Upptäckte till min fasa att jag skrivit mer än 40 inlägg i denna tråden, och då är jag ändå inte värst...

[Pia L]

Stintan: Nej, dom vanliga, trevliga männen har inte glömts bort i tråden, helt rätt. (inte av mig och många andra ialla fall)
Dom har däremot negligerats en hel del av några i tråden.
Vad är det som säger att en man som har den där genavvikelsen skulle vara usel? Starten på tråden gällde genen som KAN vara orsak till att män är otrogna och har svårare att knyta an till en partner......och genast kallas det för usla män!!!!
Det behövs ingen "hyllningstråd" för dom normala männen för vi som inser att dom verkligen finns och är många vi vet att uppskatta dom för att dom är just som dom är.
Att Amaira skriver samma sak som oss andra, men formulerat sig annorlunda kanske är en vinkling då budskapet tycks ha gått förlorat då vi andra sagt detsamma, Amaira kan konsten att skriva och gör det bra, jag tycker bara att det är lite synd att hon kom in så sent så att vi kanske tappat bort Bettson och Gita ett tag.

[*Stintan*]

Pia var snäll och påstå inte att jag sagt saker jag inte sagt. Du får gärna tolka att jag negligerat de trevliga männen i tråden om du vill. Jag tycker tvärtemot dej att det inte finns någon anledning att hela tiden vinkla över diskussionen till att handla om trevliga män som inte har relationsproblem och beter sig uselt. Trevliga män är inget problem annat än om dom möjligen inte tar sitt ansvar och säger ifrån till de som beter sig uselt. Ok att tråden från början handlade om en gen men diskussioner tenderar ofta att dra iväg någonstans så även denna tråd. Det finns väl ingen som inte vet att det även finns trevliga bra män. Att tjafsa om en sån sak är bara fånigt för jag tror faktiskt att du förstår det också men du hakar upp dej på varenda ord Grå skriver istället för att ta det med en nypa salt. Jag tycker att du och en del andra hakar upp er på fel saker.

Det vore bättre att vi la vårt krut på vad man ska göra för få till en attitydförändring hos de män som inte behandlar kvinnor på ett bra sätt.

[Pia L]

Stintan: Jag förstår och har sett att många trådar kan byta både riktning och samtalsämne, vad jag däremot inte förstår är varför det skall vara en självklarhet att tråden ska gå över på dom extrema män som finns, men att det inte får nämnas något om alla dom normala underbara männen!!

"Det vore bättre att vi la vårt krut på vad man ska göra för få till en attitydförändring hos de män som inte behandlar kvinnor på ett bra sätt."

Det är ju egentligen en enkel sak.....dumpa den typen av män så är dom snart utdöda, det gäller för dom utsatta kvinnorna att ta emot den hjälp och det stöd dom kan få för att ta sig ifrån dom (våldtäktsmännen är ett annat problem)
Men oftast vill inte kvinnorna ta emot hjälpen, och gör dom det så har dom snart sökt sig till en liknande råbuse igen, vad gör man som utomstående i ett sånt läge?

Någon sa att man präglas under uppväxten och söker sig till liknande.....det finns undantag som bekräftar regeln då, min största prioritering när jag sökt män är någon som INTE slår, och det har jag heller aldrig haft, trots att min uppväxt var fylld av grym misshandel.
Man KAN bestämma själv vilken typ av män man hittar, och har man misstagit sig så får man väl lämna eländet, svårare än så ska det inte behöva vara.
Jag säger inte att dom som har ett eländigt förhållande får skylla sig själva, men tar dom inte emot hjälp som erbjuds så får dom väl leva kvar i tron att det ska bli bättre (vilket det förmodligen inte blir)

Och ska vi diskutera den extremare delen av män, våltäktsmännen så finns ju bara ett sätt och det är att ge högre straff, kemisk kastrering (amputation om jag fick bestämma) och det är ju inget som förändras i lagarna för att vi sitter och antingen bara ser negativa egenskaper hos männen eller om vi vill försöka att uppskatta majoriteten hos den manliga befolkningen, dom som är normala, trevliga och oftast underbara både män och vänner.