Vårt år 2008 har inte varit sig likt överhuvudtaget.
Inget har blivit gjort hemma i trädgården, inget växthus INGENTING
Min älskade gubbe har kämpat länge länge med sitt blodtryck.
Precis efter semestern var han på besök till njurmedicin i Karlstad.
Då var allt som kunde hur kasst som helst.
Jag hade märkt på honom det sista året att han inte ville något längre. men det förstår jag ju nu varför. jag trodde att han var deprimerad eller något sånt men inte:
Då hade han 12% funktion kvar på njurarna.
Han har hela sommarn släpat på överskott av tolv kilo vätska och gifter och allt som hans njurar inte orkat ta hand om.
Han har haft eviga insulinkänningar som slutade med att han slog mig eftersom han inte var sjuk ( bara helt förvirrad) och inte skulle till sjukhus. Detta var på Skara sommarlands camping och slutade med att grannen fick lyfta bort en nu medvetslös man.
Men nu, trots lunginflammation och flertalet övernattningar på sjukhuset, känns det som att det här ordnar sig.
Han har börjat jobba 50%, går på påsdialys och han är sig själv igen.
Inom 6 månader räknar läkarkåren med att han är transplanterad, men nu går det ändå rätt bra i väntan på fortsättningen.
I september månad blev han medvetslös, precis som efter en stroke.
Men det relaterades också till urinförgiftningen som uppkommer av den kroniska njursvikten. Och det var skönt för det var jobbigt när han miste sitt tal och bara sade ja, ja.
När jag nu svamlat färdigt vill jag bara säga att mörkret slutar vara så mörkt när det finns professionella människor som stöttar och bär, då speciellt Mariorna och doktor Lars som är vårt stora stöd
Anita
Redigerat av lilla mamma: 28-10-2008, 12:50
Njurarnas vilsna sång, CAPD
28-10-2008, 12:12
