Jag är så ledsen och förtvivlad Alternativ

[ängsvädd]

Jag känner inte heller dig, men vill beklaga sorgen.

[renate]

Så tragiskt Biggan,jag vill bara tala om för dig.............jag vet hur det är,jag förlorade en av mina söner för snart 12 år sedan.Det är bra du har dina barn hos dig,det hjälper.De hemska nätterna kan man inte göra nånting åt,fast konstigt nog kunde jag sova ibland.Jag hade min familj och mina 2 hundar som var i livet då.När det kändes som tyngst gick jag i skogen med hundarna alledes själv och pratade med dem om min sorg,de förstod.Jag har ingen tröst att ger dig,det är tungt nu,men det ljusnar så småningom det måste tar sin tid.
En stor kram fråm mig.

[malin72]

oj vad jobbigt ...här hade jag skrivit ett långt inlägg men det skickades tydligen inte iväg..hm
finns inga ord som tröstar med att ni har varandra och finns där för varann det är ju så viktigt!!!
Sen är det självklart tycker jag som många andra att du måste ha något som lugnar för stunden så att du har krafter att
ordna allt jobbiga aom händer innnan begravningen!
Med min erfarenhet så brukar det vara värst innan den är klar...sen kan man liksom bara ha sin sorg om du förstår hur jag menar!!!
sen måste det varit väldigt jobbigt att det hände precis innan allahelgona
du finns i tankarna och nu vet vi så känn inte att du måste finnas här

yg161.gif

jag tänder alltid ett ljus inne i kapellet på allahelgona för alla som gått bort i år men nu tänder jag ett till

Julelys (157).gif

[skogstroll]

Vad hemskt, jag vågar inte ens tänka tanken på hur hemskt tomt och svart det måste vara.... kram på dig. Jag hoppas du piggnar på dig snart

Redigerat av skogstroll: 03-11-2008, 16:42

[pimpim2]

Många många kramar till dig. Sorgen tar så stor plats, och måste få göra det. Se till att ha nära och kära omkring dig.
Strunta i vad "folk" tycker.
Kram

[Boxer]

[ninnisky]

Många styrke- och tröstekramar till dig Biggan nu i din svåra stund
Det kommer ljusare dagar även om de just nu kan kännas långt långt borta - men de kommer jag vet

[herkules]

Jag beklagar sorgen, tänker på dig.

[Boxer]

[Cathis]

Biggan, tänker på dig

[Lilla Birka]

Biggan!
Du har fått så många kloka svar och det är bara att stämma in i tröstekramandet. Särskilt fäste jag mig vid svaret du fick från Kajsa i Arvika, det var fint.En dag i taget, sorgen finns där hela tiden men smärtan lindras så småningom, särskilt när du kan se tillbaka de de ljusa stunderna.

[Calypso_bulbosa]

Jag vet hur det känns...och det BLIR bättre med tiden...men förstår,att allt känns som ett oövervinnerligt mörker just nu...fast det KOMMER att ljusna med tiden...lovar det...tröstekramar!

[Anma]

Tänker på dig, Biggan. Känner med dig.
För att orka, försök att ta hand om dig, så gott det går. Ät lite lite i taget, ofta. Vila, även om du inte kan sova. Och fram för allt gråt! Låt smärtan komma fram. Det behöver du nu. Prata om du behöver det, skrik om du behöver. Inga känslor är fel. Kom ihåg det.

Styrkekramar till dig och din familj.

[emmas matte]

kramar till dej o de dina

[Sussie F-Flower]

Men oj, oj, oj... Vad är det du skriver Biggan...?

Usch och fy, så ledsamt och så tråkigt... Beklagar verkligen!
Instämmer med alla de andra som skrivit olika inlägg. Du har fått så många bra svar, tycker jag.

Det jag bara känner spontant, är att du kanske skulle bege dig ut till skogen för ett riktigt "sorge-vrål" och skrika ut allt det onda som trycker i bröstet, samt att gråta ut i mängder varje dag. Högt och tydligt! Känns så mycket bättre efteråt då! Sorgen brukar oftast blandas med glada och tokiga minnen som man har haft tillsammans och då är det lättast att tränga undan gråten istället för att släppa fram den.

Du kommer att klara det här Biggan! Du är så stark i dig själv (fast du kanske inte tror det...) och tillsammans med din familj så kommer Ni så småningom att se lite ljusare på tillvaron...
Det ÄR smärtsamt nu och kommer så att vara ett tag. Det måste få vara så.
Allt har sin tid...

Varma tankar och varma kramar till Dig i Din svåra tid!
Sussie.

Redigerat av Sussie F-Flower: 03-11-2008, 23:33

[blomkronan]

Så fruktasvärt... att mista sin livsvän, måste vara otroligt jobbigt. Man kan inte tänka sig in i din situation.
Jag miste min svärfar för fyra veckor sedan, han var som en far åt mig, det var fruktansvärt svårt under tiden då vi skulle ordna med allt, ordna begravning, töma lägenheten. Men jag måste säga att sorgarbetet fick sin bearbetning av allt som skulle ordnas. Det känns otroligt tungt just då... men efter att fått prata med prästen inför begravningen var otroligt nog mycket skönt, det kändes mycke lättare efterråt.

Ett steg i taget... sorgen och saknaden kommer alltid att vara där, men det bli mildare med tiden.

//Mari

[maramara]

Vän i cyber, att berätta, och dela med dig av dina tankar är ett fint sätt att bearbeta din sorg, jag känner dig inte personligen, men jag bar min son i min famn när han dog efter en olycka.Sorgen är inget man slänger av sig,...men den bleknar med tiden, samtidigt som man upptäcker att man mot allt tidigare förstånd faktiskt överlever. Tänker på dig och önskar dig kraft, hälsningskram från Marianne

[Snöflinga]

Känner starkt med dig, tänker på dig och skickar många tröstkramar

[Boxer]

Hur är det med dig?
Vad sa dom på vårdcentralen?
Äter du?

*tänker på dig många gånger varje dag*

[Myosotis]

Det gör jag med.