Långt om empati Alternativ

[Sussie F-Flower]

Empati har inget med medkänsla att göra. Empati betyder att man förstår att andra överhuvudtaget känner (och tänker), på ett sakligt sätt, utan inblandning av känslor och utifrån detta kan man sen fatta ett rationellt beslut.

Att känna andras känslor och dela dem är SYMPATI.

Det finns numer en del neuropsykiatriska diagnoser, bl a asperger, där brist på empati påstås vara en del i diagnosen.
Detta missuppfattas då som om personen i fråga är känslokall, vilket absolut inte stämmer. Det kan dock i vissa fall vara så att personen inte fattat att nån annan är ledsen etc och när man väl förklarar hur det ligger till kan även dessa "empatilösa" människor ha nog så mycket medkänsla, om inte mer, som alla andra.

Jag skriver detta därför att jag har börjat få kliande utslag av det där E-ordet och jag kan bara inte låta detta missförstånd fortgå!

Trampendal

Hur menar du då?

...Nu blev jag tvungen att ta fram Bonniers Ordbok och läsa...
Där står: "empati: inlevelse i annan persons känslor".
sympati:välvillig förståelse, ömsesidig medkänsla.

(empati, tycker jag, har väldigt mycket med känslor att göra, eller kanske rättare sagt förmåga att kunna känna och förstå den andres känsla...)

[Boxer]

För ett tag sedan var jag tvungen att tillkalla veterinär, för min häst var blockhalt. Veterinären, en kvinnlig, kom i sällskap med sina två hundar. Vi satt på huk och pratade en stund och hon tittade på hoven, som inte gick att stödja på, medan hennes hundar gick omkring i stallet och nosade.

När veterinären sa att min häst troligen hade en hovbensfraktur, brast det för mig, och tårarna började rinna. Hundarna var framme hos mig på två röda sekunder och buffade undan mina händer, som jag höll för ansiktet, för att kunna se mig i ögonen. Jag blev helt paff, men veterinären sa att hennes hundar alltid gör så när någon är ledsen och att de vill trösta mig.

Hur förklarar ni det?

[*Stintan*]

Ja då får du nog tyvärr klia ett tag eftersom det faktiskt råder en del delade meningar om hur ordet empati skall tolkas även bland de som forskat på detta område.

[Sussie F-Flower]

Ja då får du nog tyvärr klia ett tag eftersom det faktiskt råder en del delade meningar om hur ordet empati skall tolkas även bland de som forskat på detta område.

Hehe... Nu var du rolig....

Jag vet inte Boxer... ..men om jag sätter mig, tyst eller snyftande, på golvet och sätter händerna för mitt ansikte så kommer min hund också fram och nosar och puttar...
Han tycker väl att "matte är konstig" för att det är en ovanlig händelse... och så försöker han med alla medel att få mig "vanlig" igen... (gissning)

[*Stintan*]

Hehe... Nu var du rolig....

Jag vet inte Boxer... ..men om jag sätter mig, tyst eller snyftande, på golvet och sätter händerna för mitt ansikte så kommer min hund också fram och nosar och puttar...
Han tycker väl att "matte är konstig" för att det är en ovanlig händelse... och så försöker han med alla medel att få mig "vanlig" igen... (gissning)

Nu svarade du Boxer iof. Jag är faktiskt inte så säker på att det enbart skulle vara att din hund tycker att "matte är konstig". Jag tror att hundarna har förmåga att känna av våra sinnesstämningar och agerar utifrån det. Men säkert är det olika från individ till indivit hur pass utvecklat det är.

[Trampendal]

Hur menar du då?

...Nu blev jag tvungen att ta fram Bonniers Ordbok och läsa...
Där står: "empati: inlevelse i annan persons känslor".
sympati:välvillig förståelse, ömsesidig medkänsla.

(empati, tycker jag, har väldigt mycket med känslor att göra, eller kanske rättare sagt förmåga att kunna känna och förstå den andres känsla...)

Du förklarar det ju själv ovan: empati=inlevelse, alltså förstå ATT andra känner, intellektuellt.

Sympati=medkänsla, känna MED, känna lika osv, känslomässigt.

Det är stor skillnad på att förstå att andra har känslor och att känna detsamma som andra. Jag kan ju förstå om nån blir ledsen om pelargonen dör,
men om jag hatar pelargoner kan jag kanske inte ha medkänsla, utan snarare tvärtom.

Nu råkar jag ju gilla pelargoner så detta var en hypotes.

Trampendal

[Chamomille]

För några år sen så stod en fasanhane vid motorvägen och skrek till sin överkörda fru. Jag tror han sa, ska du inte komma nu...

[Sussie F-Flower]

Nu svarade du Boxer iof. Jag är faktiskt inte så säker på att det enbart skulle vara att din hund tycker att "matte är konstig". Jag tror att hundarna har förmåga att känna av våra sinnesstämningar och agerar utifrån det. Men säkert är det olika från individ till indivit hur pass utvecklat det är.

Ja, men första meningen var ämnad för dig...

[Sussie F-Flower]

Du förklarar det ju själv ovan: empati=inlevelse, alltså förstå ATT andra känner, intellektuellt.

Sympati=medkänsla, känna MED, känna lika osv, känslomässigt.

Det är stor skillnad på att förstå att andra har känslor och att känna detsamma som andra. Jag kan ju förstå om nån blir ledsen om pelargonen dör,
men om jag hatar pelargoner kan jag kanske inte ha medkänsla, utan snarare tvärtom.

Nu råkar jag ju gilla pelargoner så detta var en hypotes.

Trampendal

OK. Men jag skulle vilja byta ut "ATT" mot "HUR". Vad säger du om det?

ATT en människa känner tror jag en 3-åring begriper... (Ja.. absolut!)

[humla]

Empatigrebbet går att diskutera. Det går också diskutera vad vi tror att djur tänker och upplever. Visst är människan ett slags djur, men jag kan anta att tänkandet är relativt annorlunda hos människor och djur, bl.a. på grund av den utvecklade hjärnan.

Jag tror också att det är vanligt att djur och djurs känslor förmänskligas. Vi ser djurets beteende, tolkar det enligt våra tankeramar och tillskriver det var vi tror att det betyder.

Jag har främst erfarenhet av marsvin, och jag har många gånger funderat över hur de tänker/hur de beter sig. Ex. hade jag ett gammalt sjukt (döende) marsvin för någon månad sedan, burkompisens beteende förändrades totalt. Han var lugn, tyst och höll henne hela tiden sällskap. Jag tolkar dock inte detta som ett empatiskt handlande, utan jag tror att han helt enkelt reagerade på att hennes "energi" var annorlunda. Jag tror knappast han tyckte synd om henne för att hon hade ont, hur skulle han kunna veta det?

I naturen handlar det ju främst om att JAG ska överleva, sedan han många djur utvecklat beteenden för att "skydda flocken", men jag tror knappast det kan kalla för empatiskt beteende att ex. varna flocken, utan det är snarare ett instinktivt beteende som gynnar flocken och därmed djuret själv.

[Sussie F-Flower]

Bra skrivet, Humla!
Instämmer!

[ängsvädd]

Brukar inte elefantmammor också stanna hos sina döda ungar i dagar och "gråta", har för mig att jag hört det.

Jo, jag tror det. Elefantflocken har också någon form av begravningsceremoni. De har ett rikt utvecklat språk som vår hörsel inte är tillräckligt utvecklad för att höre - ultraljus eller infraljud. En forskare hade lyckats fånga upp dessa med någon teknisk appartaur - olika flockar kan kommunicera med varandra på flera kilometers - i gynnsamma lägen kanske t o m mils - avstånd.

Det lär finnas en film på youtube om en hund som försöker rädda sin hundkompis som blivit påkörd - den orkar jag inte se.

Ja människan sätter sig verkligen högst av alla djur Som t ex att vi skulle vara det enda djuret som kan känna empati. Någon skrev att i naturen handlar det om överlevnad - ja men det gör det ju för oss också. Och det är ingen motsättning mot empati i den strävan - de går hand i hand. Med djur som kan känna empati kan fler överleva.

[*Stintan*]

OK. Men jag skulle vilja byta ut "ATT" mot "HUR". Vad säger du om det?

ATT en människa känner tror jag en 3-åring begriper... (Ja.. absolut!)

Håller med om att man ska byta ut "ATT" mot "HUR". Kan man inte leva sig in i HUR en annan människa känner så saknar man empatisk förmåga, som jag ser det.

[Boxer]

Jag vet inte Boxer... ..men om jag sätter mig, tyst eller snyftande, på golvet och sätter händerna för mitt ansikte så kommer min hund också fram och nosar och puttar...
Han tycker väl att "matte är konstig" för att det är en ovanlig händelse... och så försöker han med alla medel att få mig "vanlig" igen... (gissning)

Men i sådana fall kan man jämföra det beteendet med människa (A) som går fram till en ledsen person (B) och frågar hur det är. Då gör inte A så för att han tycker B är konstig, så varför skulle just djurs syfte vara annorlunda?

När en annan häst hade fastnat med sitt ena bakben i grimman, och låg hjälplös ute i hagen, stod det två andra hästar runt om och skulle försvara honom mot faror - även stallskötaren, som de alltid annars löd, skulle hålla sig på avstånd.

Jag kan räkna upp otaliga tillfällen med både hästar, katter och hundar, där de visar många olika känslor.

[Kat]

En gammal lärare till mig förklarade innebörden av empati (till skillnad från sympati) såhär:

"Att vara empatisk innebär att kunna sätta sig in i en annan människas situation utan att bli känslomässigt engagerad"

En egenskap som är viktig exempelvis om man arbetar med människor inom vård och rättsväsende.

Redigerat av Kat: 16-12-2008, 09:50

[*Stintan*]

Empatigrebbet går att diskutera. Det går också diskutera vad vi tror att djur tänker och upplever. Visst är människan ett slags djur, men jag kan anta att tänkandet är relativt annorlunda hos människor och djur, bl.a. på grund av den utvecklade hjärnan.

Jag tror också att det är vanligt att djur och djurs känslor förmänskligas. Vi ser djurets beteende, tolkar det enligt våra tankeramar och tillskriver det var vi tror att det betyder.

Jag har främst erfarenhet av marsvin, och jag har många gånger funderat över hur de tänker/hur de beter sig. Ex. hade jag ett gammalt sjukt (döende) marsvin för någon månad sedan, burkompisens beteende förändrades totalt. Han var lugn, tyst och höll henne hela tiden sällskap. Jag tolkar dock inte detta som ett empatiskt handlande, utan jag tror att han helt enkelt reagerade på att hennes "energi" var annorlunda. Jag tror knappast han tyckte synd om henne för att hon hade ont, hur skulle han kunna veta det?

I naturen handlar det ju främst om att JAG ska överleva, sedan han många djur utvecklat beteenden för att "skydda flocken", men jag tror knappast det kan kalla för empatiskt beteende att ex. varna flocken, utan det är snarare ett instinktivt beteende som gynnar flocken och därmed djuret själv.

Jag tycker snarast att det är förmätet att tro att människan är den enda varelsen som kan uppvisa ett empatiskt beteende.. Alla djur komunicerar på ett eller annat sätt med sina artfränder eller med andra. Signaler och energier som vi människor inte uppfattar eller som vi tolkar ur vårt eget perspektiv. En del människor är bättre än andra på att läsa av djur (och människor också för den). delen)

[humla]

Jag tycker snarast att det är förmätet att tro att människan är den enda varelsen som kan uppvisa ett empatiskt beteende.. Alla djur komunicerar på ett eller annat sätt med sina artfränder eller med andra. Signaler och energier som vi människor inte uppfattar eller som vi tolkar ur vårt eget perspektiv. En del människor är bättre än andra på att läsa av djur (och människor också för den). delen)

Jag håller med dig i att djur kommunicerar på olika sätt med sina artfränder - jag är helfascinerad av min lilla marsvinsflock och kan titta på dem i timmar. Kommunikationsvägarna är många - ljud, kroppsspråk, dofter m.m. Jag har lärt mig mycket genom att ex. sammanföra nya marsvin med varandra - de är ju flockdjur och har således en hierarki inom gruppen och det kan därför vara lite trixigt att sammanföra två djur som är av det lite mer dominanta slaget. Beteende är något jag är mkt intresserad av.

Jag observerar så många beteenden som tyder på "avsaknad av emparti" - som när de tar mat av varandra, knuffar bort varandra från maten för att JAG ska ha. Jagar ut någon från ett hus som JAG vill ligga i.

Jag säger inte att det är på det ena eller andra sättet, jag och ingen annan här vet egenligen vad som försigår i djurens huvud, vad de egentligen tänker. Men jag har svårt att tänka mig att djur skulle tänka som vi, med tanke på det jag observerat genom åren.

Jag tror inte att min åsikt handlar om att jag är dålig på att läsa av djur eller människor

[Gossen Ruda]

Intressanta funderingar i tråden. Det är nog svårt att tolka djurs beteenden när dom inte själva kan förmedla vad dom menar. Att flockbildande djur har en sorts gemenskap och även skyddar varandra är helt klart men finns det något som vi kallas empati inblandat?

Myskoxar som angrips av vargar bildar mur runt kalvarna vilket är lämpligt ur överlevnadsstrategi. Fast blir angreppet långvarigt grips dom till slut av panik och bara springer iväg. Tar vargarna då en kalv struntar resten av flocken i vad som händer.

Sen är det lätt att feltolka djurs beteenden. Svägerskan hade två katter. Trots att dom var syskon var knappast förhållandet kärvänligt mellan dom. Så blev hannen dålig och hamnade på operationsbordet. Där insåg man att det inte var något att göra. Den kvarvarande honan var orolig ett par dagar, sprang omkring och letade efter den andra. Det kan ju tolkas som saknad men det kanske bara var att något förändrats. Ibland när jag är där på besök behöver jag ta igen mig och lägger mig i ett rum, och stänger dörren för att få lugn och ro. När jag sen öppnar dörren sitter ofta katten utanför och väntar och smiter direkt in för att kolla så inget förändrats.

[*Stintan*]

Humla, ganska ofta tycker jag faktiskt att även människornas beteenden tyder på "avsaknad av empati".
Tror inte att djuren tänker som vi men jag tror inte heller att de helt saknar empatisk förmåga.

[Betty]

Kolla in den här filmen på Youtube: Länk
Där ser man tydligt att en hjord bufflar bryr sig om de sina. De fritar en kalv som fångats först av en lejonflock men sedan håller lejonen på att förlora kalven till en stor krokodil. Lejonen vinner dragkampen men de hade nog inte räknat med att buffelhjorden skulle komma tillbaka i samlad tropp och omringa lejonen för att ta tillbaka kalven.

Med mina ögon sett är detta inte ett "normalt djuraktigt beteende". Buffelhjorden riskerar ju en hel del för att frita kalven, vad är det? Empati? Sympati?