Jag vet inte om det var ödet eller någon högre makt som såg till att jag inte behövde ta något beslut om hur jag skulle göra med jättarna….och några koalor hittade jag inte (tack och lov)
I början av juni for jag och hjärtevännen på semester. För att försöka klara frösådderna som placerats i rabatterna täckte jag allt med flera lager fiberduk. Det som inte kommit i jorden ännu grävde jag en stor grop för och satte ner alla krukor. Jag vattnade noga och täckte med fiberduk.
Det går bara inte att be någon snäll granne ta hand om passningen av sådana mängder av växter om man är det minsta rädd om grannsämjan….det var bara att chansa

.
Allt var frid och fröjd och den 8 juni, när jag var i Helsingborg fick jag rapport av en vän att allt var väl och jag drog en suck av lättnad. Risken för järnnätter skulle nu vara över

.
Jo tjena, några dagar senare var det flera grader kallt…..termometern visade att det varit -5.

Alla Zinnior, corymbia och Eucaluptus var ihjäl frusna. Acasian hade tack och lov klarat sig.
Nästan alla dahlior och balongblommorna (lady och hamilton) var svedda i topparna. Det var bara Margiths busfröndahlior som klarat sig helt oskadda. Förmodligen för att de är vana bistert Norrbottensklimat

. Alla busfrön som var perenna hade i alla fall klarat sig.
Konstigt nog var klockrankan jag fått från Maggan H helt opåverkad …den har föresten knoppar nu.
/Anki