Körsbärsbusken, Den har... Alternativ

[catlin]

...en tjock stam ca två decimeter lång som sen förgrenar sig i två tjockare stammar. Måste det inte vara en buske då?

OM det nu är en buske. Är det bara att ta bort döda grenar då och glesa ur lite som vanligt?

Är det försent att beskära plommon och körsbär nu? Jag har alltid fått höra att det ska ske nu på hösten då det savar som minst?

Tacksam för svar.

[e_sedell]

Nej, buskar har flera stammar från jorden. Det låter ju bara som det är en som förgrenar sig. Men den ser ut som en buske, och du vill ha den som en buska, då ska du klippa den som en buske... Ja döda grewnar gör ju ingen nytta, tänk bara på att klippa ända intill kambiumet, som vanligt alltså.

Jag har stått och beskurit Prunus *stavas det så?* i två dagar, så visst går det att beskära nu.

[catlin]

Tack. men busken ser ut som ett buskigt träd Tror jag ska klippa den så den mer liknar ett träd. Ta av grenarna längst ned som ändå inte får ngn sol på sig och är taniga.

Finns risken att man klipper för mycket på en gång? Den har aldrig beskurits förut och är som sagt ca tre meter hög.

[e_sedell]

Nej det tror jag inte. Men fråga Cilla, hon är nog bättre på det här än mig....

[catlin]

*ropar på cilla*

[Cilla]

Tack för förtroendet!

Ja, det finns risk att klippa bort för mycket. Döda grenar kan man ta hur många som helst på en gång, men om man skär döda grenar intill levande ved bör man inte ta många grova grenar på en gång, utan dela upp det på ett par, tre år. Åtminstone resonerar jag så med mina beskärningar. Många lite större snitt tar mycket energi för trädet att behandla.

När man sedan gallrar eller utför beskärning av levande grenverk gäller det att ta så mycket så att trädet fortsätter att utveckla det man spar, och inte måste försvara sig med nödskott, dvs de så kallade vattenskotten. I stort sett alla träd har möjlighet att utveckla sådana skott och det gör att de kan överleva storm, mekaniska skador - och hårda beskärare.

Vattenskotten är trädets snabbast växande gren och har bl a därför inte samma goda infästning som de övriga grenarna. De kommer från kambiet (trädets tillväxtsskikt) direkt innanför barken.

Alltför hård beskärning skapar också stress i trädet, som gör att trädet klarar andra svårigheter sämre. Alla snitt man gör är potentiella inkörsportar för elakartade svampar. Därför gäller alltid att beskära just så mycket som man tycker att trädet behöver, eller just så mycket som man måste av andra skäl, t ex utrymmesskäl.

Och så gäller det att tänka på flera års sikt. Det man spar efter beskärning kanske är tre gånger så mycket som man egentligen skulle vilja ha. Och det man spar kommer inte att se likadant ut efter en växtsäsong som direkt efter beskärningen...

Ursäkta långrandigheten, men att finna just den här balansen mellan vad vi människor vill med träden och vad de vill - ett sorts samarbete - är mycket intressant som beskärare. Man blir bättre på det allt eftersom man blir bättre på att ställa diagnos på varje träd.

Alla träd är individer och unika, och det finns inga fungerande tumregler för hur mycket man kan ta bort. Det är lite som med läkare för människor - en del är lika mellan människor men alla som har ont i ryggen kan inte behandlas likadant. Man måste se hur mycket trädet växer, hur det i övrigt lever med mark- och luftutrymme, skador, sjukdomar etc, och fundera på vad man tycker är viktigast att ta bort, hur många års "jobb" av trädet man i samband med det tar bort, och om det finns utrymme att ta mer utan att orsaka trädet stress.

Stamma upp brukar man kunna göra en hel del utan att trädet far illa. Trädet satsar alltid mest energi på utveckling uppåt och i övre centrala delen av kronan.

Man har stor nytta av att lägga snitten rätt, och låta varje snitt ta lite tid. Rikta sekatören och sågen ordentligt och gör skarpa snitt strax utanför grenkragen. Se lite av detta här.