Vid mobbing så talas det ofta om att den mobbade avviker på något sätt. Jag lovar att de osäkra små skitar som mobbar andra, alltid hittar en avvikelse att mobba någon för och så fortsätter det.
De legaliserar sitt mobbande genom att det fortgår ostört och att ingen säger ifrån. Ju längre de får vara oströda desto öppnare och mera "rätt " tycker de att de har.
Att däremot klara av dessa mobbare kräver trygghet och stark personlighet.
Min äldsta son var utrustad med sk vingmutteröron. Vid varje skolstart på hösten med nya barn så drog hela mobbingmaskineriet igång. Och varje höst så var det ca en månads kämpande för att få stopp på det hela. Man löste problemet och det var alltid nya ungar= nya mobbare varje läsårsstart.
Jag ville få slut på det hela och gock till doktorn med grabben för att kunna operera öronen.
Doktorn var positiv så när som på en sak. Grabben var tvungen att be om det själv.
Till saken hör att han var lite spruträdd. Det låg en öppen remiss för oprationen och det var bara att ringa ifall grabben ville.
Det fick bero över sommaren men till skolstarten i fjärde klass och när allt började igen, frågade jag honom ifall det inte var ide att göra denna operation i alla fall. Så att vi fick slut på eländet.
Han gick och la sig på kvällen och nästa morgon när han kommer ner till frukosten så säger han:
Fasiken mamma.
Menar du verkligen att för att vissa idioter inte kan uppföra sig så måste jag operera mig.
Man slutar aldrig att förvåna sig över hur klok den nya generationen är.