Sorglig reklam, Har ni sett tjejen som sjunger som är mobbad :-( Alternativ

[Netha]

Den "filmen" har jag sett hundrafemtielvatusen ggr ... mår så dåligt av att se den att jag numera byter kanal.
Har barn som mobbats och sånt glömmer man aldrig.

Mobbingoffer går inte att identifiera vare sig utseende, klädsel eller uppförande.
Mobbad kan vem som helst bli, oavsett ursprung, utseende, ekonomi osv osv.....

I jobbigaste stunder vill man ta ett gevär och döda mobbarna ... men så gör man ju inte.

[Platinum]

Jag var också mobbad, är det bara jag som lyssnar på de sista orden och förtränger början? Finns ingen belöning och jag kräver ingenting bara att aldrig nånsin tvingas hålla käft.

Problemet är väl att de som ser mobbingen är rädd för mobbarna och inte vågar säga nått?

[FixaIgenväxtTräd...]

Ser man fler av filmsnuttarna så fastnade jag mest i symboliken i "vuxenfilmen" där vuxna utsätts för dagens vardag för skolungdom. Jag fick tanken att låta vuxna som har barn som mobbar bli oförberett utsatta för sina barns mobbing, av vuxna, ett tillfälle. Därefter informeras och försöka åstadkomma lösning. Jag tror dock att många och kanske framförallt vuxna med makt skulle se det som alltför kränkande. Är respekt och värdighet något som endast vuxna har rätt till? Hur skulle vi vuxna behandla en vuxen som mobbar på det sätt som barn mobbar? Kan det vara en väg till lösningen?

Filmen med sjungande tjejen är unik eftersom den spelas av den utsatte själv, till skillnad från de tidigare filmerna. Så bluff är det verkligen inte trots att hennes utseende inte avviker.

Sara

[Huggorm]

Jholma satte fart på tråden, just så skall det se ut

Jag tror det väldigt ofta är någonting med personligheten som gör folk till mobboffer. Jag kan inte sätta fingret på vad det är, men jag kan oftast se direkt att en person är mobbad, även om jag träffar personen helt ensam utan några plågoandar. En del har det från början, för andra växer det fram när mobbarna börjar arbeta med offren. Vill man bli av med mobbning måste man lära barnen, eller de vuxna offren för den delen, att reagera på ett sätt som inte uppmuntrar till mobbning. Det är förstås extremt svårt att lära ut hur det skall göras, eftersom det är olika från person till person och något man måste upptäcka själv. Att försöka omvända mobbarna är tyvärr ofta lönlöst, de kanske lägger av när det syns men problemet ligger kvar under ytan och sjuder.

Som så många andra hade jag en svår period någon gång i början av skolgången. Som nästan den ende från landet passade jag dåligt in i en skolklass av betongbarn. Att jag var lite annorlunda och inte trivdes med fotboll och andra lagsporter gjorde väll inte saken bättre. Men jag lärde mig handskas med problemen ganska tidigt, och blev i stället ett original som höll mig på min egen kant och gick min egen väg. En i den stora gemenskapen var jag aldrig, och är fortfarande inte, för det passar mig helt enkelt inte. Jag lärde mig styra folk till att börja acceptera mig för den jag var, och det funkar fortfarande.

[Myosotis]

Jag skulle satt på henne ett par fula glasögon, ful frisyr, töntiga kläder inte sjunga så bra men vem skulle känna sympati för henne då???

Är det inte du som är verklighetsfrämmande? Det låter som Hollywood, att man ser allt om en person på utseendet. En karikatyr med "fula glasögon, ful frisyr, töntiga kläder" ser ju vem som helst varför hon är mobbad, och följdtanken är att hon får skylla sig själv.

[Myosotis]

Jholma satte fart på tråden, just så skall det se ut

Jag tror det väldigt ofta är någonting med personligheten som gör folk till mobboffer. Jag kan inte sätta fingret på vad det är, men jag kan oftast se direkt att en person är mobbad, även om jag träffar personen helt ensam utan några plågoandar. En del har det från början, för andra växer det fram när mobbarna börjar arbeta med offren. Vill man bli av med mobbning måste man lära barnen, eller de vuxna offren för den delen, att reagera på ett sätt som inte uppmuntrar till mobbning. Det är förstås extremt svårt att lära ut hur det skall göras, eftersom det är olika från person till person och något man måste upptäcka själv. Att försöka omvända mobbarna är tyvärr ofta lönlöst, de kanske lägger av när det syns men problemet ligger kvar under ytan och sjuder.

Det ligger mycket i det du säger här. Att försöka stärka de mobbades självförtroende och på så sätt ändra det underlägsna kroppsspråket skulle vara bra (men hur gör man det?). Däremot tycker jag det är MYCKET farligt att säga till någon som mobbas pga sina fula glasögon att ta av sig glasögonen! Man måste få ha på sig vilka glasögon man vill, det tycker jag är alldeles grundläggande. Och där måste de vuxna se till att försöka hindra mobbningen. Det kanske inte omvänder mobbarna, det håller jag med om, men bara för det kan man väl inte titta på!!

[Huggorm]

Det ligger mycket i det du säger här. Att försöka stärka de mobbades självförtroende och på så sätt ändra det underlägsna kroppsspråket skulle vara bra (men hur gör man det?). Däremot tycker jag det är MYCKET farligt att säga till någon som mobbas pga sina fula glasögon att ta av sig glasögonen! Man måste få ha på sig vilka glasögon man vill, det tycker jag är alldeles grundläggande. Och där måste de vuxna se till att försöka hindra mobbningen. Det kanske inte omvänder mobbarna, det håller jag med om, men bara för det kan man väl inte titta på!!

Självklart skall man inte säga åt någon att ta av sig glasögonen för att denne blir mobbad för dom! Dels för att man inte skall behöva ändra på en sådan sak, och dels för att mobbningen inte kommer sluta för det.

Problemet är att det inte är så lätt att få en mobbare att sluta. Man kan hindra den synliga mobbningen, men den osynliga kommer fortgå utan att läraren kommer att kunna sätta fingret på något konkret. Det enda man kan göra är att försöka få mobbarna att förstå sitt offers situation, för skall dom sluta så måste dom vilja det själv. Men att få ett mobbande barn att förstå något sådant kan vara hur lätt eller svårt som helst - barn är märkliga varelser som inte fungerar logiskt alla gånger.

[Myosotis]

Det enda man kan göra är att försöka få mobbarna att förstå sitt offers situation, för skall dom sluta så måste dom vilja det själv.

Satt just och tänkte lite i samma banor; det finns ju sånt där vad heter det, att kriminella får träffa sina brottsoffer personligen och lära känna dem för att förhoppningsvis lära sig se det hela genom offrets ögon. Det lär vara en effektiv metod där förrövarna sedan ofta ärligt kan be om ursäkt. Tänk om man kunde sammanföra mobbare och mobbningsoffer på samma sätt? Skulle det kunna funka?

[Huggorm]

Satt just och tänkte lite i samma banor; det finns ju sånt där vad heter det, att kriminella får träffa sina brottsoffer personligen och lära känna dem för att förhoppningsvis lära sig se det hela genom offrets ögon. Det lär vara en effektiv metod där förrövarna sedan ofta ärligt kan be om ursäkt. Tänk om man kunde sammanföra mobbare och mobbningsoffer på samma sätt? Skulle det kunna funka?

Kanske, men dom är ju så att säga sammanförda ändå. Brottslingar och brottsoffer träffar normalt inte varandra utom under de minuter då brottet begås, och det är ofta minuter av kaos och adrenalin. Då blir det en helt annan sak när de träffas i lugn och ro efteråt. När det gäller mobbning blir det ju lite annorlunda.

[Gunilla T]

Satt just och tänkte lite i samma banor; det finns ju sånt där vad heter det, att kriminella får träffa sina brottsoffer personligen och lära känna dem för att förhoppningsvis lära sig se det hela genom offrets ögon. Det lär vara en effektiv metod där förrövarna sedan ofta ärligt kan be om ursäkt. Tänk om man kunde sammanföra mobbare och mobbningsoffer på samma sätt? Skulle det kunna funka?

Medling...

[Myosotis]

Njaa... de "träffas" väl varje dag rent fysiskt men jag menade mer att de på något sätt borde lära känna varandra. Inte alls sagt att det skulle kunna fungera, men tänk om mobbaren (bara en, inte i flock) t.ex. fick komma hem till offret, dricka saft och klappa hunden eller nåt och upptäcka att offret är en helt vanlig, trevlig människa. Om det fortfarande finns något mänskligt hos mobbaren borde det kanske bli lite svårare att slå offret på käften nästa dag?

Medling...

Ja så hette det kanske.

[Huggorm]

Tja, det är helt klart värt att testa. Problemet är väll att det inte finns tid eller resurser för sådant i skolan nu för tiden. Om det är mobbning i arbetslivet det gäller, så kan det bli än svårare att genomföra. Men det skulle säkert ge goda resultat.

[Rosmarin]

Jag har svårt att förstå realismen i den här filmsnutten. Söt tjej som skapar sympati när man ser på filmen. Har det här med verkligheten att göra? Påminner mig mer om de här gråtande barnaänglarna som gamla tanter har på väggarna.

Nej mobbning är något helt annat. Oftast drabbar det de killar och tjejer som inte är söta eller tuffa. Ett utseende som inte är i tiden. Ett annorlunda sätt att prata eller att vara, töntiga kläder, fFula glasögon..... just to mention a few

Nej tack den här filmen är inget för mig i alla fall.

Ja tack till filmsnutt med mer realism men då är det väl inga som får tårar i ögonen.........................

Den här filmen gömmer problemet i en söt förpackning

Nej men hallå, tror du verkligen att det bara är de som är fula eller klär sig avvikande som blir mobbade!!!??? Öppna ögonen...

Jag tror att det är mycket viktigt för de som arbetar med barn att på ett tidigt stadium plocka upp mobbningstendenser i gruppen. Försöka se och förstå varför en viss person blir mobbad och varför en annan mobbar.

Rätt ofta i mobbningssituationer har mobbaren själv problem och slår på de som är svagare för att verka tuffare än vad h*n egentligen är. Kan handla om problem på hemmaplan m.m. både i fråga om mobbade och mobbare.

När det rör sig om barn är det mycket viktigt att vuxna som arbetar med barnen ser och tar tag i detta på ett proffessionellt sätt. När det handlar om vuxenmobbing kan eventuellt en gruppledare på arbetsplatsen göra samma sak men det är inte självklart att det fungerar. Men det handlar väldigt ofta om att försöka förstå situationen som ligger bakom mobbingen.

Det är aldrig rätt att mobba. Det är aldrig rätt att avreagera sig på någon som är svagare. Ser man sådana tendenser i sin närhet tycker jag att man är skyldig mobbningsoffret att försöka göra det man kan för att få slut på situationen.

Om det är mobbningsoffret som behöver hjälp, försök att hjälpa till. Om det är mobbaren som har problem, försök att ta tjuren vid hornen och göra något!!! Vad beror på situationen givetvis.

Redigerat av Rosmarin: 17-04-2009, 10:37

[Trampendal]

Alldeles rätt. Jag förväntade mig alltid att få glåpord eller en knuff i korridårerna. Hur man kommer ur det är en bra fråga. Jag fick nog en dag och klappade till en tjej som var på mig som f.n. Sen tog allt slut. Tack och lov efter 8 år. Kanske inte den bästa lösningen att slåss, men...

Verkar ändå vara den bästa tillgängliga lösningen (eftersom skolpersonal oftast är både blind och döv). Jag känner minst tre personer som fått slut på mobbning på liknande sätt. Plötsligt fick de nog och gav igen (med råge) och lika plötsligt upphörde mobbningen. I ett av dessa fall var det väl på håret till misshandel (juridiskt sett) men trots att "offret", som nästan fått benet avsparkat, gråtandes beklagade sig i lärarrummet fick han lika lite sympati som mobbningsoffret, så nån rättvisa verkar det finnas i alla fall!

Den som mobbar har ju förmodligen också nåt problem (med självkänslan, i familjen osv) och mår säkert inte helt bra, men det är ju inte mobbningsoffrets sak att hjälpa mobbaren!
Mobbningsoffret måste ha rätt att försvara sig (inom rimliga gränser). Man (jag) undrar hur de vuxna i skolan kan undgå att se vad som pågår! Var är de?

Det tjejen i filmen utsätts kan kanske inte lösas på ovanstående sätt eftersom hon verkar totalt utfryst och osynlig, då hjälper det kanske inte att slå nån på käften, eller?

[Huggorm]

Det tjejen i filmen utsätts kan kanske inte lösas på ovanstående sätt eftersom hon verkar totalt utfryst och osynlig, då hjälper det kanske inte att slå nån på käften, eller?

Tja, det skulle nog göra henne synlig, åtminstone för stunden

[Trampendal]

Njaa... de "träffas" väl varje dag rent fysiskt men jag menade mer att de på något sätt borde lära känna varandra. Inte alls sagt att det skulle kunna fungera, men tänk om mobbaren (bara en, inte i flock) t.ex. fick komma hem till offret, dricka saft och klappa hunden eller nåt och upptäcka att offret är en helt vanlig, trevlig människa. Om det fortfarande finns något mänskligt hos mobbaren borde det kanske bli lite svårare att slå offret på käften nästa dag?

När jag gick i tvåan fanns i min klass en kille som tydligen blev mobbad. Det kulminerade när han blev fasttejpad vid en papperskorg och aldrig kom in efter rasten (inga vuxna ute som såg!). Jag minns inte vem/vilka som mobbade honom, men i alla fall resulterade det i att hela klassen bjöds hem till den här killen en hel dag. Det hela var mycket trevligt. Choklad, hembakta bullar, lek på tomten, vi träffade hans rara mamma och gulliga lillasyster och allt var helt okej.

MEN, innan vi åkte dit hade vi informerats om att hans pappa var militär och vääääldigt sträng! DÄRFÖR var det synd om honom!
Om de gett sjutton i att ge oss den informationen hade det kanske funnits en chans att han kunde bli "en i gänget", men resultatet blev att han fick vara ifred, men aldrig blev "en del av gemenskapen". Lite bättre för honom förmodligen, men ändå så jäkla klumpigt hanterat.

Tja, det skulle nog göra henne synlig, åtminstone för stunden

Såklart!
Slå dem på käften bara!

[Motti]

Fast tejpad vid en papperskorg !ja det va ju lindrigt i gämförelse vad jag fick gå igenom i sex år ,jag fick slag sparkar ,slag i magen så jag tappade andan var och varanan dag,plus att det hölls rättegångar emot mig av elvaåringar som ankklagade mig för saker som jag inte ens visste vad det handlade om,jag blev jagad hem till dörren av fyra fem personer ofta Vår husdoktor fick komma hem och ge mig lugnande spruta.Jag blev alltid sist val när vi skulle spela Brännboll trotss att ja va den som slog längs,ja så var mitt liv i sex år aldrig en lugn stund , man blir aldrig hel igen.Kanske man bygger upp ett slags självförsvar ett yttre som man gömmer sig bakom men man blir aldrig hel fast att det ser ut så,jag har djupa ärr i min själ men jag visar inte dom .Något viktigt som jag lärt mig under resans gång är det viktigaste av all : EMPATI Orsaken till att jag blev mobbad ?ja det va för jag blev född utom äktenskap 1953,i skolan blev jag mobbad för jag inte hade någon Pappa alla barn har en far,det vet vi i dag eller hur?det va inte barnen i klassen som kom på det här !det va deras föräldras okunskap vid köksbordet som mina klasskamrater hörde som utmynade med slag och sparkar i sex år,tänk er sex år !inte en dag av trygghet.
Jo !sommarloven

Kram Motti

[Chamomille]

Verkar ändå vara den bästa tillgängliga lösningen (eftersom skolpersonal oftast är både blind och döv).

Det tjejen i filmen utsätts kan kanske inte lösas på ovanstående sätt eftersom hon verkar totalt utfryst och osynlig, då hjälper det kanske inte att slå nån på käften, eller?

Njaäee. Som sagt. Slåss är ju kanske inte den bästa lösningen. Men i mitt fall så var det ju "bra".

Redigerat av Chamomille: 18-04-2009, 02:01

[Myosotis]

Fast tejpad vid en papperskorg !ja det va ju lindrigt i gämförelse vad jag fick gå igenom i sex år ,jag fick slag sparkar ,slag i magen så jag tappade andan var och varanan dag,plus att det hölls rättegångar emot mig av elvaåringar som ankklagade mig för saker som jag inte ens visste vad det handlade om,jag blev jagad hem till dörren av fyra fem personer ofta Vår husdoktor fick komma hem och ge mig lugnande spruta.Jag blev alltid sist val när vi skulle spela Brännboll trotss att ja va den som slog längs,ja så var mitt liv i sex år aldrig en lugn stund , man blir aldrig hel igen.Kanske man bygger upp ett slags självförsvar ett yttre som man gömmer sig bakom men man blir aldrig hel fast att det ser ut så,jag har djupa ärr i min själ men jag visar inte dom .Något viktigt som jag lärt mig under resans gång är det viktigaste av all : EMPATI Orsaken till att jag blev mobbad ?ja det va för jag blev född utom äktenskap 1953,i skolan blev jag mobbad för jag inte hade någon Pappa alla barn har en far,det vet vi i dag eller hur?det va inte barnen i klassen som kom på det här !det va deras föräldras okunskap vid köksbordet som mina klasskamrater hörde som utmynade med slag och sparkar i sex år,tänk er sex år !inte en dag av trygghet.
Jo !sommarloven

Kram Motti

[Uggi]

Motti jag har läst ditt inlägg, det är för j.....t så du har blivit behandlad under så lång tid och det ledsamma är att det händer än idag.
Vad kan och skall samhället göra?
Stå på Dig.