Sorglig reklam, Har ni sett tjejen som sjunger som är mobbad :-( Alternativ

[FixaIgenväxtTräd...]

Jag har ofta tänkt på hur vuxna uttrycker sina åsikter till sina barn. Den jackan kan du inte ha den har fel färg, de byxorna är för slitna ta några andra, men hur kan de klä sina barn på det sättet, du ser inte klok ut i den frisyren kom ska jag hjälpa dig bli tuffare. Och det är ganska oskyldigt.

Sen går dessa "tuffa" barn till skolan, ser en klasskamrat i en jacka med fel färg, eller slitna byxor, eller lite avvikande klädsel, snett uppsatt frisyr...o mamma eller pappa har lärt dem vad som är rätt och fel... Men några av dem har inte fått lära sig hur man ska bete sig mot sina medmänniskor, eller inte bete sig.

[kicki.p]

Kramar till dig Motti , (och till alla andra som behöver lite uppmuntran)

[Motti]

Ja visst hade jag ett litet helvete i sex år !men i dag är jag starkare !visst finns det kvar en del av det som hände ,men jag har förmågan i dag att säga ifrån fast det sitter långt inne!jag hatar konflikter eftersom det väcker obehagliga kännslor men jag står på mig!Det värsta jag vet är översittare dom som när sig på de svaga, som sätter sig på andra bara för att få makt de är inga bra människor likväl ha vi fullt av dom runt oss.En del av oss fogar oss än i dag och stå ut med de här människorna,I dag är jag helt oberoende så ja behöver inte bry mig,Märkligt är det hur en del bara älskar att trycka ner andra Jag var på en klassträff 25 år efter vi slutat skolan !ingen av mina klasskamrater kom i håg hur de jävlades med mig och hur mycket styck de gav mig i sex år ?är inte detta märkligt?`nästan alla hade glömt !de annser ja va förbaskat allvarligt !Hur kan man glömma att man plågat någon i sex år ?Inte en dag kunde jag slappna av på sex åtr men dom har glömt !

[Chamomille]

Fast tejpad vid en papperskorg !ja det va ju lindrigt i gämförelse vad jag fick gå igenom i sex år ,jag fick slag sparkar ,slag i magen så jag tappade andan var och varanan dag,plus att det hölls rättegångar emot mig av elvaåringar som ankklagade mig för saker som jag inte ens visste vad det handlade om,jag blev jagad hem till dörren av fyra fem personer ofta Vår husdoktor fick komma hem och ge mig lugnande spruta.Jag blev alltid sist val när vi skulle spela Brännboll trotss att ja va den som slog längs,ja så var mitt liv i sex år aldrig en lugn stund , man blir aldrig hel igen.Kanske man bygger upp ett slags självförsvar ett yttre som man gömmer sig bakom men man blir aldrig hel fast att det ser ut så,jag har djupa ärr i min själ men jag visar inte dom .Något viktigt som jag lärt mig under resans gång är det viktigaste av all : EMPATI Orsaken till att jag blev mobbad ?ja det va för jag blev född utom äktenskap 1953,i skolan blev jag mobbad för jag inte hade någon Pappa alla barn har en far,det vet vi i dag eller hur?det va inte barnen i klassen som kom på det här !det va deras föräldras okunskap vid köksbordet som mina klasskamrater hörde som utmynade med slag och sparkar i sex år,tänk er sex år !inte en dag av trygghet.
Jo !sommarloven

Kram Motti

[Lars-Olof Arvids]

Stor och till Motti, Chamomille och andra som behöver! Här är en till som vet hur sparkar och glåpord känns. Tänk er en kille i yngre tonåren som vågar gå sina egna vägar, som kan namnen på hundratals blommor men inte vet vilket lag som leder allsvenskan och inte ens tänker skaffa moped - hur tror ni en sådan blir behandlad? Detta med att vuxna lär barn vilken klädsel som är rätt var intressant. Hur är det i skolorna nu? Lär sig barnen att respektera den som är annorlunda, eller går man fortfarande den enkla vägen att slå ifrån sig det hela med att "det förekommer ingen mobbing på vår skola"?

Olle

[Chamomille]

Stor och till Motti, Chamomille och andra som behöver! Här är en till som vet hur sparkar och glåpord känns. Tänk er en kille i yngre tonåren som vågar gå sina egna vägar, som kan namnen på hundratals blommor men inte vet vilket lag som leder allsvenskan och inte ens tänker skaffa moped - hur tror ni en sådan blir behandlad? Detta med att vuxna lär barn vilken klädsel som är rätt var intressant. Hur är det i skolorna nu? Lär sig barnen att respektera den som är annorlunda, eller går man fortfarande den enkla vägen att slå ifrån sig det hela med att "det förekommer ingen mobbing på vår skola"?

Olle

på dig med.

[Meriona]

Stor och till Motti, Chamomille och andra som behöver! Här är en till som vet hur sparkar och glåpord känns. Tänk er en kille i yngre tonåren som vågar gå sina egna vägar, som kan namnen på hundratals blommor men inte vet vilket lag som leder allsvenskan och inte ens tänker skaffa moped - hur tror ni en sådan blir behandlad? Detta med att vuxna lär barn vilken klädsel som är rätt var intressant. Hur är det i skolorna nu? Lär sig barnen att respektera den som är annorlunda, eller går man fortfarande den enkla vägen att slå ifrån sig det hela med att "det förekommer ingen mobbing på vår skola"?

Olle

Tyvärr är det mest åt det sistnämnda, "visst har det varit incidenter men vi har arbetat hårt med detta och nu är det lugnt" har rektorn stått och sagt åtskilliga gånger, samtidigt som man vet att både ens eget barn fortfarande kastas glåpord mot, grannens son förföljs och en tredje flicka brukar stå bakom husknuten helt ensam. Men skitsnack är de ju bra på de där rektorerna!

Olle -

[Myosotis]

Här är en till som vet hur sparkar och glåpord känns. Tänk er en kille i yngre tonåren som vågar gå sina egna vägar, som kan namnen på hundratals blommor men inte vet vilket lag som leder allsvenskan och inte ens tänker skaffa moped - hur tror ni en sådan blir behandlad?

Det låter precis som jag. Jag hade bara fåglar i huvudet, struntade i märkeskläder och idoler och allt sånt där, var aldrig en i gänget utan hade en bästa vän. Jag hade dåligt självförtroende, trivdes inte i skolan men jag var aldrig mobbad! Visst är det konstigt, det måste vara något mer som gör ifall man blir mobbad. Jag är "immun mot grupptryck" (citat min kompis), egentligen är det väl snarare så att jag aldrig har lagt märke till hur man förväntas vara, aldrig har eftersträvat att vara som alla andra. Är det likadant med er som var mobbingoffer? Eller fanns det en önskan att få vara med?

[Danne031]

Jag är så glad att vi flyttat ett par mil ut till "landet", det är en overkligt stor skillnad på inställningen till livet hos folk här och det märks väldigt mycket på våra barn i låg och mellanstadiet också.
Det är tragiskt att flickor innan de fyllt 11 ska gå och känna sig stressade över hus coolt och rätt de ska klä sig i skolan t.ex., sånt förekommer inte för fem öre längre.

Länge leve glesbygden

redigerat: ja just det ja, apropå reklamfilmerna så tycker jag de är helt suveräna. Våra äldsta barn som är 9/11 år tog åt sig tankeställaren, det märktes så tydligt. Det gjorde mig riktigt glad när jag upptäckte det första gången.

Redigerat av Danne031: 19-04-2009, 21:11

[ängsvädd]

Det låter precis som jag. Jag hade bara fåglar i huvudet, struntade i märkeskläder och idoler och allt sånt där, var aldrig en i gänget utan hade en bästa vän. Jag hade dåligt självförtroende, trivdes inte i skolan men jag var aldrig mobbad! Visst är det konstigt, det måste vara något mer som gör ifall man blir mobbad. Jag är "immun mot grupptryck" (citat min kompis), egentligen är det väl snarare så att jag aldrig har lagt märke till hur man förväntas vara, aldrig har eftersträvat att vara som alla andra. Är det likadant med er som var mobbingoffer? Eller fanns det en önskan att få vara med?

Jag har en liten teori som jag inte alls vet om den stämmer och det är att den som blir mobbad inte har fått tillräckligt med kärlek och trygghet från sina föräldrar eller sina närmaste. Detsamma gäller även de som mobbar. Vad tror ni om det?

ändring: min teori gäller inte alla fall av mobbing, men en stor del av fallen.

Redigerat av MimmiH: 19-04-2009, 21:24

[Netha]

Jag har en liten teori som jag inte alls vet om den stämmer och det är att den som blir mobbad inte har fått tillräckligt med kärlek och trygghet från sina föräldrar eller sina närmaste. Detsamma gäller även de som mobbar. Vad tror ni om det?

ändring: min teori gäller inte alla fall av mobbing, men en stor del av fallen.

Nämen där kan jag absolut inte hålla med om.
Vad gällerr mitt barn så fick hon all kärlek och trygghet.
men hon var tidig i att läsa & skriva .. gjorde det redan vid precis fyllda tre år
och det var något som störde "fröken" ... och så klart vb hon det till klasskompisarna.

Fröken försatt aldrig en situation att tala om för klassen att "X" minsann inte kunde simma...
vad betydde då att hon var duktig i många andra ämnen.
Faktiskt så lyckades fröken att trampa ner min dotter så lågt det går.
Inte alltid är det barn som mobbar ... lika ofta är det sjukahjärnorvuxna.

[Lars-Olof Arvids]

Det låter precis som jag. Jag hade bara fåglar i huvudet, struntade i märkeskläder och idoler och allt sånt där, var aldrig en i gänget utan hade en bästa vän. Jag hade dåligt självförtroende, trivdes inte i skolan men jag var aldrig mobbad! Visst är det konstigt, det måste vara något mer som gör ifall man blir mobbad. Jag är "immun mot grupptryck" (citat min kompis), egentligen är det väl snarare så att jag aldrig har lagt märke till hur man förväntas vara, aldrig har eftersträvat att vara som alla andra. Är det likadant med er som var mobbingoffer? Eller fanns det en önskan att få vara med?

Önskan att få vara med? Det beror på hur du menar. Jag hade aldrig heller någon önskan att vara som de andra på så sätt att man måste dyrka idoler, ha de senaste modegrejerna o s v. Var det bara sådant som gällde, ville jag hellre vara för mig själv. Däremot ville jag naturligtvis vara accepterad av de andra, vilket är svårt när man är annorlunda. Även vuxna tyckte ofta att jag borde ha "vanliga" intressen i stället för att ensidigt gilla blommor och natur. Räddningen blev fältbiologerna, där jag upptäckte att det faktiskt fanns jämnåriga ungdomar som inte var ute efter att förlöjliga mitt naturintresse. Även om jag i början var lite misstänksam där också (jag var ju inte van vid att mina intressen uppmuntrades) blev jag snart en i gänget och kom att ha väldigt roligt i vår klubb. Nu är det länge sedan det fanns en aktiv fältbiologklubb här, och likadant är det på många håll. Hur går det då med våra motsvarigheter idag?

Olle

[ängsvädd]

Nämen där kan jag absolut inte hålla med om.
Vad gällerr mitt barn så fick hon all kärlek och trygghet.
men hon var tidig i att läsa & skriva .. gjorde det redan vid precis fyllda tre år
och det var något som störde "fröken" ... och så klart vb hon det till klasskompisarna.

Fröken försatt aldrig en situation att tala om för klassen att "X" minsann inte kunde simma...
vad betydde då att hon var duktig i många andra ämnen.
Faktiskt så lyckades fröken att trampa ner min dotter så lågt det går.
Inte alltid är det barn som mobbar ... lika ofta är det sjukahjärnorvuxna.

För djävligt av fröken Ja, det håller jag med om. I arbetslivet förekommer också mobbing, men på ett annat sätt. Barnen lär sig av de vuxna också.

[Netha]

För djävligt av fröken Ja, det håller jag med om. I arbetslivet förekommer också mobbing, men på ett annat sätt. Barnen lär sig av de vuxna också.

Ja det kan jag hålla med om ... att det också förekommer i arbetslivet...
och visst lär sig barnen av de vuxna.
När makens arbetsplats stängdes för ett tag och bara ett par fick stanna kvar å jobba ... övriga blev permitterade.
Då blev maken och en till ... som fick stranna kvar och jobba ... jävligt åtsatta, trots att de inte gjort ett enda dugg.... bara skött sitt jobb.

Vuxna är inte ett dugg bättre än barn. Tyvärr.



Redigerat av Netha: 19-04-2009, 21:52

[Huggorm]

Hur går det då med våra motsvarigheter idag?

Det går åt helvete, är jag tyvärr rädd för

[Berith]

Nämen där kan jag absolut inte hålla med om.
Vad gällerr mitt barn så fick hon all kärlek och trygghet.
men hon var tidig i att läsa & skriva .. gjorde det redan vid precis fyllda tre år
och det var något som störde "fröken" ... och så klart vb hon det till klasskompisarna.

Fröken försatt aldrig en situation att tala om för klassen att "X" minsann inte kunde simma...
vad betydde då att hon var duktig i många andra ämnen.
Faktiskt så lyckades fröken att trampa ner min dotter så lågt det går.
Inte alltid är det barn som mobbar ... lika ofta är det sjukahjärnorvuxna.

Tre år??

[Netha]

Tre år??

Ja.

[Berith]

Ok. Och hur visste fröken det då...?

[Huggorm]

Det är imponerande att redan kunna läsa vid tre års ålder. De flesta barn kan ju knappt prata vid den åldern. Jag lärde mig läsa på egen hand när jag var fem år, det tyckte jag var tidigt men tydligen var det inte mycket att skryta med

[Berith]

Det är imponerande att redan kunna läsa vid tre års ålder. De flesta barn kan ju knappt prata vid den åldern. Jag lärde mig läsa på egen hand när jag var fem år, det tyckte jag var tidigt men tydligen var det inte mycket att skryta med

Neej det gäller nog inte att bara vara bäst, utan att vara allra bäst.