Sorglig reklam, Har ni sett tjejen som sjunger som är mobbad :-( Alternativ

[Netha]

Det är imponerande att redan kunna läsa vid tre års ålder. De flesta barn kan ju knappt prata vid den åldern. Jag lärde mig läsa på egen hand när jag var fem år, det tyckte jag var tidigt men tydligen var det inte mycket att skryta med

Nu var det ju inte alls menat som skryt.
Jag har barnbarn (tvillingar) nyss fyllda tre år och nog pratar de rent...
förutom den ena som inte ännu säger R.
Duktiga är de också på datalekspel på Bolibompasajten.

Apropå att lära sig läsa tidigt ... jag har fyra barn...
de har lärt sig läsa vid nyss fyllda 3, strax innan 4, strax innan 5 och vid 7 år.

[Berith]

Nu var det ju inte alls menat som skryt.
Jag har barnbarn (tvillingar) nyss fyllda tre år och nog pratar de rent...
förutom den ena som inte ännu säger R.
Duktiga är de också på datalekspel på Bolibompasajten.

Apropå att lära sig läsa tidigt ... jag har fyra barn...
de har lärt sig läsa vid nyss fyllda 3, strax innan 4, strax innan 5 och vid 7 år.

Men vad läste hon då? Vägskyltar när ni var ute och åkte bil? Rubrikerna i dagstidningen? Skrev hon sitt namn? Det är väl sånt som barn oftast börjar med. Eller var det så att hon svarade Rutger! (påhittat djurnamn som exempel) när mormor pekade på stora vovven i sagoboken och frågade 'Är det...?'

Fantastiskt med små underbarn.

[Netha]

Men vad läste hon då? Vägskyltar när ni var ute och åkte bil? Rubrikerna i dagstidningen? Skrev hon sitt namn? Det är väl sånt som barn oftast börjar med. Eller var det så att hon svarade Rutger! (påhittat djurnamn som exempel) när mormor pekade på stora vovven i sagoboken och frågade 'Är det...?'

Fantastiskt med små underbarn.

Underbarn var hon faktiskt inte ... hon hade en klasskompis (kille) som också
lärt sig läsa vid nyss fyllda tre. Han mobbades också av fröken.

Dottern läste barnböcker ... först såna med korta berättelser... senare lite längre.
Hon skrev sitt namn och också korta meningar men vägskyltar hann hon nog inte läsa i farten... inte i den åldern iaf.
Nej... mormor frågade nog aldrig vad stora vovven heter eftersom hon aldrig sa "vovve" utan hund.
Inte heller jag säger vovve eftersom jag tycker det är viktigt att barn lär sig prata "rent" och veta
vad saker och ting heter.

Konstigt Berith att du inte minns att jag berättat detta i en tråd ang skola... för ett antal år sedan.

Är det nåt mer du vill veta?

[ängsvädd]

Ni kanske bor på liten ort så det var svårt att byta klass och fröken om det inte fanns någon annan lösning - om det inte funkade med att tala ut med fröken eller kontakta rektor och anmäla fröken. Det kanske var andra tider då när man inte vågade stå upp mot skolväsendet.

[Berith]

Underbarn var hon faktiskt inte ... hon hade en klasskompis (kille) som också
lärt sig läsa vid nyss fyllda tre. Han mobbades också av fröken.

Dottern läste barnböcker ... först såna med korta berättelser... senare lite längre.
Hon skrev sitt namn och också korta meningar men vägskyltar hann hon nog inte läsa i farten... inte i den åldern iaf.
Nej... mormor frågade nog aldrig vad stora vovven heter eftersom hon aldrig sa "vovve" utan hund.
Inte heller jag säger vovve eftersom jag tycker det är viktigt att barn lär sig prata "rent" och veta
vad saker och ting heter.

Konstigt Berith att du inte minns att jag berättat detta i en tråd ang skola... för ett antal år sedan.

Är det nåt mer du vill veta?

Men hur fick fröken veta det här då? Barnen kanske berättade det själva...? Eller mamma och pappa?

Nej jag kommer inte ihåg det från en tidigare tråd, men nu ska jag lägga det på minnet.

Ok, vovve var kanske ett dumt ord. Jag sa iaf så till mina barn, men dom har också lärt sej att det inte heter så. Fantastiskt iaf att en treåring kan läsa och skriva. Exemplet med vägskyltar var mera att dom skrivs med stora bokstäver = lätta att läsa.

[Netha]

Ni kanske bor på liten ort så det var svårt att byta klass och fröken om det inte fanns någon annan lösning - om det inte funkade med att tala ut med fröken eller kontakta rektor och anmäla fröken. Det kanske var andra tider då när man inte vågade stå upp mot skolväsendet.

Nej jag har inte varit rädd att ta upp frågan med läraren, men hon ville inte förstå
att hennes beteende inte var OK.

Dottern kämpade igenom lågstadiet men bytte i mellanstadiet till parallellklassen,
där hade hon alla sina kompisar.

[Netha]

Men hur fick fröken veta det här då? Barnen kanske berättade det själva...? Eller mamma och pappa?

Nej jag kommer inte ihåg det från en tidigare tråd, men nu ska jag lägga det på minnet.

Ok, vovve var kanske ett dumt ord. Jag sa iaf så till mina barn, men dom har också lärt sej att det inte heter så. Fantastiskt iaf att en treåring kan läsa och skriva. Exemplet med vägskyltar var mera att dom skrivs med stora bokstäver = lätta att läsa.

Fröken visste det eftersom skolan tydligen får papper från lekis där barnens kunskaper och sociala
egenskaper mm finns nedtecknat.
Så, nä ... vi behövde inte berätta det... varken hon, pappa eller jag.

Sedan så har man ju (eller hade iaf på den tiden) lästest ... antal ord barnet hinner läsa högt på en minut
och också test av på vilken nivå barnen låg på vad gäller ordförståelse ... detta skedde första terminen i ettan.

Dottern började lekis som femåring och fick ofta läsa sagor för de andra barnen.
Där frågades ang hennes läskunnighet (de tyckte att hon läste så snabbt och felfritt)
och visst hade hon sagt att hon lärt sig läsa vid 3.

Något mer du undrar över?

[farbror Bosse]

Nu var det ju inte alls menat som skryt.
Jag har barnbarn (tvillingar) nyss fyllda tre år och nog pratar de rent...
förutom den ena som inte ännu säger R.
Duktiga är de också på datalekspel på Bolibompasajten.

Apropå att lära sig läsa tidigt ... jag har fyra barn...
de har lärt sig läsa vid nyss fyllda 3, strax innan 4, strax innan 5 och vid 7 år.

tre års ålder.... unika barn, hoppas dom fick bra utbildningar och yrken senare i livet. För lär man sig läsa så tidigt i livet har man en bra inlärninförmåga.

[Berith]

Fröken visste det eftersom skolan tydligen får papper från lekis där barnens kunskaper och sociala
egenskaper mm finns nedtecknat.
Så, nä ... vi behövde inte berätta det... varken hon, pappa eller jag.

Sedan så har man ju (eller hade iaf på den tiden) lästest ... antal ord barnet hinner läsa högt på en minut
och också test av på vilken nivå barnen låg på vad gäller ordförståelse ... detta skedde första terminen i ettan.

Dottern började lekis som femåring och fick ofta läsa sagor för de andra barnen.
Där frågades ang hennes läskunnighet (de tyckte att hon läste så snabbt och felfritt)
och visst hade hon sagt att hon lärt sig läsa vid 3.

Något mer du undrar över?

Tack för att du förklarade. Ber om ursäkt om jag frågade nåt jag undrade över, och som jag skulle varken undrat över eller frågat om.

Oftast (eller kanske bara ibland?) är det väl så att barn som börjar skolan tidigare än sina jämnåriga riskerar att läggas "under lupp" av personalen. Ska dom kunna hänga med sina jämnåriga, eller halka efter i andra ämnen? Allt hänger ju inte på om man kan läsa och skriva när man börjar skolan eller inte.

Kan tänka mej att det är lugnare för barnet om det får vara med sina jämnåriga, och ligga lite före i vissa ämnen, än att vara ett år yngre och kanske behöva kämpa sej med i andra.

[Netha]

Tack för att du förklarade. Ber om ursäkt om jag frågade nåt jag undrade över, och som jag skulle varken undrat över eller frågat om.

Oftast (eller kanske bara ibland?) är det väl så att barn som börjar skolan tidigare än sina jämnåriga riskerar att läggas "under lupp" av personalen. Ska dom kunna hänga med sina jämnåriga, eller halka efter i andra ämnen? Allt hänger ju inte på om man kan läsa och skriva när man börjar skolan eller inte.

Kan tänka mej att det är lugnare för barnet om det får vara med sina jämnåriga, och ligga lite före i vissa ämnen, än att vara ett år yngre och kanske behöva kämpa sej med i andra.

Nämen nu är du ute och cyklar Berith!
Vem har sagt att hon började skolan tidigare än sina jämnåriga?
.

[Berith]

Nämen nu är du ute och cyklar Berith!
Vem har sagt att hon började skolan tidigare än sina jämnåriga?
.

Ok, jag tog det som att hon hängde med sina lekiskamrater till skolan, inte att hon fick vara på lekis ett extra år.

[Rosmarin]

Verkar ändå vara den bästa tillgängliga lösningen (eftersom skolpersonal oftast är både blind och döv). Jag känner minst tre personer som fått slut på mobbning på liknande sätt. Plötsligt fick de nog och gav igen (med råge) och lika plötsligt upphörde mobbningen. I ett av dessa fall var det väl på håret till misshandel (juridiskt sett) men trots att "offret", som nästan fått benet avsparkat, gråtandes beklagade sig i lärarrummet fick han lika lite sympati som mobbningsoffret, så nån rättvisa verkar det finnas i alla fall!

Den som mobbar har ju förmodligen också nåt problem (med självkänslan, i familjen osv) och mår säkert inte helt bra, men det är ju inte mobbningsoffrets sak att hjälpa mobbaren!
Mobbningsoffret måste ha rätt att försvara sig (inom rimliga gränser). Man (jag) undrar hur de vuxna i skolan kan undgå att se vad som pågår! Var är de?

Det tjejen i filmen utsätts kan kanske inte lösas på ovanstående sätt eftersom hon verkar totalt utfryst och osynlig, då hjälper det kanske inte att slå nån på käften, eller?

Ja visst undrar man varför lärare eller andra inte tar tag i sådana här problem redan på ett mycket tidigt stadium? Det borde ingå tycker man i lärarutbildningen. Gör det det, någon som vet?

I mitt tidigare inlägg menade jag naturligtvis inte att det är upp till den mobbade att hjälpa mobbaren (mobbarna). Jag ville snarare peka på att det är upp till lärare, fritidspersonal, föräldrar eller andra vuxna som finns med i bilden att faktiskt se det som händer och försöka göra någonting åt det.

Det är hemskt att det verkligen görs så lite. Alla exempel som tagits upp i tråden. Egen erfarenhet har jag också. Lärare som inte hjälper utan stjälper lasset ytterligare.

Min lågstadielärare var inte bättre hon. Hon utlovade varje gång vi skulle ha diktamen att om alla hade alla rätt så skulle hon lâsa sagor och ordna andra lekar för oss hela eftermiddagen. Strax innan lunch läste hon upp allas namn : Anna alla rätt, Emma alla rätt, Egon alla rätt ... Pia två fel!!! ... och i eftermiddag blir det ingen högläsning utan vi ska ha matte!

Detta sätt inbjöd ju verkligen till att de som ofta hade fel utsågs till syndabockar för allt möjligt. Särskilt en kille som var en intelligent person (men lite slarvig kanske... men i den åldern kunde detta väl ha förlåtits tycker jag.) och som hade ambitioner trycktes ner av denna fröken så att han låg långt efter när vi började mellanstadiet. Sedan är det ju svårt att komma ikapp... och han slutade skolan efter nian.

till er alla som behöver det så väl!!!

[Netha]

Ok, jag tog det som att hon hängde med sina lekiskamrater till skolan, inte att hon fick vara på lekis ett extra år.

Hon gick på lekis i två år ... lekis var på gården intill ...
därför ville hon börja där redan som femåring ... och det var fler än hon som gick två år.

Däremot har ett annat av våra barn börjat skolan som sexåring.

[Berith]

Hon gick på lekis i två år ... lekis var på gården intill ...
därför ville hon börja där redan som femåring ... och det var fler än hon som gick två år.

Däremot har ett annat av våra barn börjat skolan som sexåring.

Åh vilken fantastisk kommun. Det är nog inte många kommuner som låter barnen börja lekis tidigare, efter barnens egna önskemål.

[ängsvädd]

Nej jag har inte varit rädd att ta upp frågan med läraren, men hon ville inte förstå
att hennes beteende inte var OK.

Dottern kämpade igenom lågstadiet men bytte i mellanstadiet till parallellklassen,
där hade hon alla sina kompisar.

Vad skönt att hon slapp den hemska fröken!

[Netha]

Vad skönt att hon slapp den hemska fröken!

Ja verkligen. Mobbing är hemskt och jag lider med alla barn som utsätts varje dag... år efter år.

[Rosmarin]

Önskan att få vara med? Det beror på hur du menar. Jag hade aldrig heller någon önskan att vara som de andra på så sätt att man måste dyrka idoler, ha de senaste modegrejerna o s v. Var det bara sådant som gällde, ville jag hellre vara för mig själv. Däremot ville jag naturligtvis vara accepterad av de andra, vilket är svårt när man är annorlunda. Även vuxna tyckte ofta att jag borde ha "vanliga" intressen i stället för att ensidigt gilla blommor och natur. Räddningen blev fältbiologerna, där jag upptäckte att det faktiskt fanns jämnåriga ungdomar som inte var ute efter att förlöjliga mitt naturintresse. Även om jag i början var lite misstänksam där också (jag var ju inte van vid att mina intressen uppmuntrades) blev jag snart en i gänget och kom att ha väldigt roligt i vår klubb. Nu är det länge sedan det fanns en aktiv fältbiologklubb här, och likadant är det på många håll. Hur går det då med våra motsvarigheter idag?

Olle

Jag känner igen mig i det du berättar om dig Olle. Jag hade dock en väldigt stark önskan att få vara med de andra. Men jag var mera intresserad för sällskapets skull och för att slippa att vara utanför. Idoldyrkan och rätt frisyr och märkeskläder mm intresserade mig inte egentligen. Jag hade en bästa vän i lågstadiet som sedan flyttade. Hon blev medlem just i fältbiologerna. Jag var ute med floran, fågel- och insektshandboken i naturen med mamma så fort vi hade en ledig helg. Konstigt tyckte de andra "kompisarna".

Senare blev jag kompis med en tjej som började i vår klass i fyran då det kom elva nya elever till en klass på tjugo som dittills hade fungerat rätt så bra som grupp. Nu blev det massor av gängbildningar istället. Min kompis som hon blev hade redan blivit stämplad av "tuffa gänget" som en konstig person. Vi kom dock bra överens och var mycket tillsammans.

I sexan började en synskadad tjej i vår klass. Vi fick alla "utbildning" i vad man ska tänka på när man umgås med en person som inte kan se. Jag och min kompis tog hand om henne och vi umgicks mycket. Hon var inte tillräckligt "häftig" för de andra tuffisarna. Hon uppskattade ju naturligtvis en artist vars röst var vacker än den som hade den häftigaste looken t.ex.

Numera tycker jag det är skönt att kunna välja själv vem jag umgås med. Då var det ett utanförskap.

Vad skönt att hon slapp den hemska fröken!

Ja verkligen! Bra kämpat Netha!

[Netha]

Åh vilken fantastisk kommun. Det är nog inte många kommuner som låter barnen börja lekis tidigare, efter barnens egna önskemål.

Finns nog ingen kommun ... eftersom Lekis inte längre existerar.
Numera går barnen i förskola och sedan i sexårsgrupp.

Våra barn har sluppit förskola (dåtidens dagis)
eftersom jag har varit hemarbetande.

[Berith]

Finns nog ingen kommun ... eftersom Lekis inte längre existerar.
Numera går barnen i förskola och sedan i sexårsgrupp.

Våra barn har sluppit förskola (dåtidens dagis)
eftersom jag har varit hemarbetande.

Det är allt tur att vi har dej Netha som reder ut begreppen för oss som inte hänger med i allt.

Själv hade jag gissat på att dåtidens lekis senare blev förskola.

[farbror Bosse]

Netha, du verkar ju inte kunna skilja på olika sorters fakta.
Är du säker på att ditt barn började läsa vid 3 års ålder?