Ja, då är det sannerligen hög tid att få våra små kära knölar ner i jorden, eller åtminstone få fram dem och börja med förberedelserna. Eftersom jag själv är dålig på att hålla koll på vad som hänt tidigare år så brukar jag ha för (o?)vana att starta en potatistråd på vårkanten, och uppmanar alla att skicka in bilder på sina knölar, synpunkter, förhoppningar, resultat och spekulationer. Jag lägger in länkar till föregående års trådar:
2005 , 2006, 2007 ,
2008 (herreojsan, blir det här den femte potatistråden, tiden springer fort när man har roligt) I de gamla trådarna finns ju en del bilder på hur det ser ut när man skördat också, inte bara sättpotatisbilder som jag har i detta inlägg - sättpotatisar brukar ju inte vara så färgsprakande eller glänsande direkt.
Jag började förra helgen genom att sätta potäter i hinkar för att hoppeligen få fram ätbara knölar till midsommar. Sortvalet blev en blandning av gamla och nya sorter, med ett litet extra fokus på att de ska växa ganska snabbt så klart - även om det finns långsamväxare som Blå Mandel bland dem.

Första sorten ner i hinken blir
Rocket; kanske inte världens mest fascinerande namn eller utseende, men det är ju främst som färskpotatis den ska bedömas och som sådan är smaken ok.

Sedan är det dags för
Sparrispotatis. Som synes är groddarna långa och potatisarna lite torra, det beror på att jag egentligen förvarat dessa som ätpotatis under hösten och vintern - i kallskafferi men inte jordkällare. Sättpotatis-Sparrispotatisarna (puh) som jag lagt undan har knappt börjat få groddar än så dem avvaktar jag med. Sparrispotatisen är som alla inser väldigt god - annars skulle ju ingen odla den eftersom skörden ofta blir variabel (med tyngdpunkt på "liten") och de är mer än svåra att skala. Fast goda, förhoppningsvis ska skörden bli tillräcklig att koka och äta (oskalade givetvis) med smör för 2 personer.
Röda Krokar är en gammal rolig sort som jag läst ska vara god att ha kall på smörgås. Det har jag själv inte provat, men potatisarna är vackra och goda så de är odlingsvärda.
Timo är en finsk sort, ganska ny på den svenska marknaden, jag har odlat den förut men då fick den både skorv och bladmögel vad det verkade. Fast, skam den som ger sig, i år är det dags igen. Den påstås ju vara väldigt god, vi får se hur den mår i växthuset till att börja med.
Amandine är en modern fransk sort, beskriven flera gånger i tidigare potatistrådar, den är odlingssäker och god.
Anya är jag nyfiken på. Jag och min sambo tycker mycket om Pink Fir Apple, en gammal (och sen) sort som har sitt ursprung i Frankrike, men nu mest tycks odlas på brittiska öarna. Hur som helst, PFA är god men väldigt knölig - vilket gör den vacker men den tar en faslig tid att skala på vinterhalvåret när den kanske inte alltid kan ätas med skalet på. Anya är en korsning mellan Pink Fir Apple och Desiree, och Anyas fördelar sägs vara tidigare skörd och något mindre knöligt utseende. Vi får se om smaken håller måttet, jag hoppas (och tror) det. Anya ska vara ganska tålig mot skorv, och eftersom vi brukar ha problem med det i vår ena åker så brukar jag försöka hitta sorter som inte är för lättinsjuknande.
Blå Kongo, med fruktansvärda groddar - de var krångliga att plantera intakta. Man kanske inte brukar tänka på Blå Kongo som en tidig sort, men mina erfarenheter är att det är en starkväxande - och ganska snabbväxande - sort som väl pryder sin plats på midsommarbordet med knallblålila knölar i pingisbollsstorlek (storleken kan variera ganska mycket).
Blå Mandel. Sägs väl vara föregångaren till den "vanliga" mandelpotatisen, och är inte direkt någon tidig variant var jag förstår. Den får dock vara med på ett hörn ändå, mandelpotatis till midsommar är aldrig fel även om de är små.
Early Rose. Jag fick dem från NGB 2007, därav 2007. En av de första potatissorterna av "tidig" typ som kom redan på 1860-talet. Som jag ser det är det här referensfärskpotatisen som andra tidiga sorter ska jämföras med, så jag försöker odla Rosar varje år såväl i hink, pallkrage och åker.
Red Duke of York - en gammal skotsk sort som uppstod i rödskalig variant under andra världskriget. Potatisarna är vackra och goda, med rött skal och gulaktigt kött, bladen har ett rödaktigt skimmer över sig, de blommar fint - en potatis som kan odlas både för att ätas och tittas på. Det senare är ännu ett skäl till att jag odlar Red Duke och Blå Kongo, de är fantastiska i sitt utseende.
Ojdå, nu får jag inte lägga in fler bilder. Men, ett par länkar till går väl bra.
http://farm4.static.flickr.com/3347/344673..._9a820bd3b5.jpgEtt par hinkar med ett par potäter.
http://farm4.static.flickr.com/3582/344755..._20cb5acf69.jpgOch så in i växthuset tills vidare.
Hur går det för er andra? Jag har tittat lite runt i potatistrådarna som poppat upp, det verkar vara en del liv och rörelse
Redigerat av Pirum: 27-03-2014, 10:41