Respiratorpappa -pyton, här är en som blir pappa vid sen ålder Alternativ

[Aqvakul]

Men inget är för heligt för att skämta om

SANT! (om det görs med värme)

[netaave]

Vi var 42 och 50 när vårt yngsta barn föddes, då hade vi gett upp syskon åt vår första dotter som vi också fick vid mogen ålder då va vi 36 och 44. Men då blev jag plötsligt gravid.
Jag tycker ni som ondgör er över "gamla" föräldrar ska hålla klaffen för ni har ingen aning om vad ni pratar om men det har jag som har två kullar.

Dom barn som blivit bäst omhändertagna, haft mest tid med oss, kunnat få göra saker och vi haft bäst ekonomiska resurser för är helt klart de två yngsta. Vi har inte orkat med dom mindre än dom större, och vi har inte curlat dom mer eller mindre än dom andra. Tvärtom har min man som är nybliven pensionär kunnat engagera sig och hjälpa till mkt i skolan, kunnat skjutsa även på dagtid och rycka ut om något händer vår 15-åring, hon upplever det som väldigt tryggt och vi har fullt hus här av tonåringar som vill vara hos oss för vi har nåt som inte deras föräldrar har, nämligen TID och vi orkar engagera oss!!!

Rent teoretiskt kan vår yngsta bli föräldralös vid 30, men då har hon förmodligen både egen familj och 18 år äldre syskon så jag är inte ett dugg orolig för det.
Jag tycker man själv ska få avgöra om man ska skaffa barn, det ska inga besserwissers göra.
Idag är det också betydligt vanligare med tonårsföräldrar i vår ålder än när vår första kull var tonåringar. Det kommer också att bli vanligare och vanligare.

[Huggorm]

Vi skall vara glada för våra äldre föräldrar i Sverige, för allt färre av de yngre verkar ju vilja skaffa barn. Mortaliteten är högre än nativiteten och vore det inte för den stora invandringen skulle svenska folket dö ut så småningom

[Aqvakul]

Vi var 42 och 50 när vårt yngsta barn föddes, då hade vi gett upp syskon åt vår första dotter som vi också fick vid mogen ålder då va vi 36 och 44. Men då blev jag plötsligt gravid.
Jag tycker ni som ondgör er över "gamla" föräldrar ska hålla klaffen för ni har ingen aning om vad ni pratar om men det har jag som har två kullar.

Dom barn som blivit bäst omhändertagna, haft mest tid med oss, kunnat få göra saker och vi haft bäst ekonomiska resurser för är helt klart de två yngsta. Vi har inte orkat med dom mindre än dom större, och vi har inte curlat dom mer eller mindre än dom andra. Tvärtom har min man som är nybliven pensionär kunnat engagera sig och hjälpa till mkt i skolan, kunnat skjutsa även på dagtid och rycka ut om något händer vår 15-åring, hon upplever det som väldigt tryggt och vi har fullt hus här av tonåringar som vill vara hos oss för vi har nåt som inte deras föräldrar har, nämligen TID och vi orkar engagera oss!!!

Rent teoretiskt kan vår yngsta bli föräldralös vid 30, men då har hon förmodligen både egen familj och 18 år äldre syskon så jag är inte ett dugg orolig för det.
Jag tycker man själv ska få avgöra om man ska skaffa barn, det ska inga besserwissers göra.
Idag är det också betydligt vanligare med tonårsföräldrar i vår ålder än när vår första kull var tonåringar. Det kommer också att bli vanligare och vanligare.

42 och 50 år är inte åldrar vi pratat om här, utan snarare föräldrar kring 60 och däromkring. Jag tycker faktiskt att jag för en mkt mer nyanserad diskussion än vad du gör och anser inte alls att du har någon som helst rätt att kalla mig besserwisser.

Redigerat av Aqvakul: 28-04-2009, 21:28

[Aqvakul]

Läste i dagens Sydsvenska att Stellan Skarsgård, 51:a som jag, nu skaffat sig ett sjunde barn - nr 1 med sin nya unga fru.

[Huggorm]

Det är ju det som är tekniken om man som man vill har barn genom hela livet - man måste se till så man alltid har en ung, fräsch dam vid sin sida. När hon passerat 35 skall man genast byta.

[Ralf]

Annars kan man ju göra som Charlie Chaplin.

1918 gifte sig Chaplin med Mildred Harris. Hon var då 17 och han var då 29.

1924 gifte sig Chaplin med Lita Grey. Hon var då 16 och han var då 35. Det äktenskapet resulterade i 2 st barn.

1936 gifte sig Chaplin med Paulette Goddard. Hon var då 26 och han var då 47.

1943 gifte sig Chaplin med Oona O'Neill. Hon var då 17 och han var då 54. Oona Chaplin födde 8 st barn och dog i en ålder av 66 år.
Han var för övrigt 6 månader yngre än Oona O'Neills pappa Eugene O'Neill och Eugene hade aldrig mera någon kontakt med sin dotter.

[Huggorm]

Det kan inte ha varit lätt för honom att vara gift med Paulette Goddard, hon måste ha känts gammal och grå i sammanhanget

[Motti]

Det var en Barnmorska i ett Tv program som utryckte sin oro för att föräldrar blir allt äldre och äldre,riskerna ökar ju därmed ganska drastiskt för att något ska gå galet både med modern och barnet,hon menade att man inte bör vara över fyrtio när man som kvinna skaffar barn ,just för riskerna.Att män skaffar barn när de är över sextio annser jag vara gubbsjuka och väldigt själviskt utan tanke på konsekvenserna.

[Vippan]

Att skaffa barn är ganska slitsamt så visst underlättar det att vara lite yngre.Men jag tror nog att den som är äldre kan vara lika bra Pappa eller Mamma som den som är yngre.Ska man prata om den perfekta föräldern så hur ska den vara i så fall?Är det den som är mitt uppe i karriären och jobbar 50-60 timmar i veckan eller den som kanske är lite äldre och har dragit ner på sitt arbetstempo?
Ett barn behöver kärlek,bekräftelse och omsorg,och det kan en äldre förälder också ge.

[netaave]

Det var en Barnmorska i ett Tv program som utryckte sin oro för att föräldrar blir allt äldre och äldre,riskerna ökar ju därmed ganska drastiskt för att något ska gå galet både med modern och barnet,hon menade att man inte bör vara över fyrtio när man som kvinna skaffar barn ,just för riskerna.Att män skaffar barn när de är över sextio annser jag vara gubbsjuka och väldigt själviskt utan tanke på konsekvenserna.

Till oss så sas det att riskerna ökar enbart om man är förstföderska och över 40, det är lite skillnad tycker iaf jag.

Att skaffa barn är ganska slitsamt så visst underlättar det att vara lite yngre.Men jag tror nog att den som är äldre kan vara lika bra Pappa eller Mamma som den som är yngre.Ska man prata om den perfekta föräldern så hur ska den vara i så fall?Är det den som är mitt uppe i karriären och jobbar 50-60 timmar i veckan eller den som kanske är lite äldre och har dragit ner på sitt arbetstempo?
Ett barn behöver kärlek,bekräftelse och omsorg,och det kan en äldre förälder också ge.

Huvudet på spiken, men tror också att det som med allt annat är väldigt individuellt.

42 och 50 år är inte åldrar vi pratat om här, utan snarare föräldrar kring 60 och däromkring. Jag tycker faktiskt att jag för en mkt mer nyanserad diskussion än vad du gör och anser inte alls att du har någon som helst rätt att kalla mig besserwisser.

Ber om ursäkt om jag sårar dig men min åsikt kvarstår, det är alltid dom som är utan erfarenhet som vet bäst.
Nu va inte mitt inlägg riktat till någon specifik person utan bara allmänt till alla som tror att dom "vet" o det är ju fler än du i denna tråd.

Vad gäller äldre pappor som får barn med yngre kvinnor så förfasar jag mig inte så mkt heller, dom barnen har det ju isf bättre än dom som har båda föräldrarna som äldre. Har ju iaf förhoppningsvis sin mamma kvar senare.

Redigerat av netaave: 29-04-2009, 11:41

[tepa]

Hej

Kvinnan är ju skapad att mista sin barnalstringsförmåga i femtiårsåldern. Medan mannen i princip aldrig mister sin. Undrar vad som är tanken bakom det när människan "blev skapt" ? Kanske något som hänger kvar sedan "apetiden", att mamman ska sluta orka föda barn, medan apemannen kan fortsätta alstra...

Hälsn Tepa

[Aqvakul]

Till oss så sas det att riskerna ökar enbart om man är förstföderska och över 40, det är lite skillnad tycker iaf jag.

Tyvärr är det inte sant. Riskerna för t.ex. Downs syndrom är hundrafalt större för en 42-åring jämfört med en 32-åring.

[Myosotis]

...Ber om ursäkt om jag sårar dig men min åsikt kvarstår, det är alltid dom som är utan erfarenhet som vet bäst.
Nu va inte mitt inlägg riktat till någon specifik person utan bara allmänt till alla som tror att dom "vet" o det är ju fler än du i denna tråd...

Jag hör till dem som tror att de vet och du får gärna kalla mig besserwisser. 42 är väl på gränsen, 50 lite för gammal enligt mitt sätt att se. Jag är som sagt helt övertygad om att ni är underbara, kärleksfulla föräldrar. På många sätt är det nog bättre med lite mognare föräldrar. Men nu var det som sagt inte det det handlade om utan barnens perspektiv. Min mamma var 33 när jag föddes och pappa 30. De lever och mår bra. Men jag är ändå orolig för dem varje dag, inte så jag tjatar på dem utan bara en liten tagg av oro inuti. Därför att jag älskar dem så mycket. Tänk om de blir sjuka. Jag vet fan inte hur jag ska klara mig när de inte finns längre. Jag antar att era barn älskar er lika mycket och därför förstår jag inte hur man kan utsätta sina barn för denna ängslan och sedan sorgen onödigt tidigt i barnens liv. Och det är ingenting som man som barn talar om för sina föräldrar precis, jag har aldrig sagt det till dem så de kanske tror att jag struntar i dem eller nåt. Men du ska veta att utan erfarenhet är jag inte fast jag inte har egna barn. Eftersom jag var 6 när jag kom på att mina föräldrar antagligen kommer att dö före mig (minns fortfarande paniken, hur jag hoppade upp ur sängen och sprang till mamma som försökte trösta mig) har jag 29 års erfarenhet av att vara rädd att förlora dem.

[netaave]

Jag hör till dem som tror att de vet och du får gärna kalla mig besserwisser. 42 är väl på gränsen, 50 lite för gammal enligt mitt sätt att se. Jag är som sagt helt övertygad om att ni är underbara, kärleksfulla föräldrar. På många sätt är det nog bättre med lite mognare föräldrar. Men nu var det som sagt inte det det handlade om utan barnens perspektiv. Min mamma var 33 när jag föddes och pappa 30. De lever och mår bra. Men jag är ändå orolig för dem varje dag, inte så jag tjatar på dem utan bara en liten tagg av oro inuti. Därför att jag älskar dem så mycket. Tänk om de blir sjuka. Jag vet fan inte hur jag ska klara mig när de inte finns längre. Jag antar att era barn älskar er lika mycket och därför förstår jag inte hur man kan utsätta sina barn för denna ängslan och sedan sorgen onödigt tidigt i barnens liv. Och det är ingenting som man som barn talar om för sina föräldrar precis, jag har aldrig sagt det till dem så de kanske tror att jag struntar i dem eller nåt. Men du ska veta att utan erfarenhet är jag inte fast jag inte har egna barn. Eftersom jag var 6 när jag kom på att mina föräldrar antagligen kommer att dö före mig (minns fortfarande paniken, hur jag hoppade upp ur sängen och sprang till mamma som försökte trösta mig) har jag 29 års erfarenhet av att vara rädd att förlora dem.

Att en 6-åring är rädd för att förlora sina föräldrar är normalt för deras utveckling, det händer mkt i en 6-årings kropp o huvud. Detta går dock normalt över.
Att du sen påstår att du vet vad du pratar om trots att du inte har barn, det förstärker bara mina åsikter. Det är förmodligen därför din oro för dina föräldrar är så stor också. Du har ju bara blodsband uppåt inte neråt.

Mina barn är varken ängsliga eller otrygga p.g.a. vår ålder det kan jag däremot garantera, jag utsätter inte mina barn för ängslan eller oro p.g.a. den heller. Vi har haft anledning att prata och diskutera mycket runt döden i vår familj p.g.a. ena dotterns tidigare sjukdom. Mina barn har upplevt kompisars död gm den, så dom sätter inte heller likhet mellan död o åldrande för dom vet att den kan komma när som helst i vilken ålder som helst.

Tyvärr är det inte sant. Riskerna för t.ex. Downs syndrom är hundrafalt större för en 42-åring jämfört med en 32-åring.

Ja nu upplever jag inte nån större risk och katastrof om jag skulle få ett barn med Downs syndrom, ska nog till betydligt större saker för att jag ska betrakta det som risk. Har haft några sånna barn gm åren på förskolan och skulle inte betrakta det särskilt hårt.

[Myosotis]

Att du sen påstår att du vet vad du pratar om trots att du inte har barn, det förstärker bara mina åsikter.

Ja men jag säger bara att jag vet vad jag pratar om åt ena hållet och det gör jag ju, hur kan du påstå att jag inte gör det?! Jag har aldrig påstått att jag vet nånting om hur det är att ha barn.

Det är förmodligen därför din oro för dina föräldrar är så stor också. Du har ju bara blodsband uppåt inte neråt.

Det kanske ligger någonting i det, men det är väl ändå normalt att älska sina föräldrar?

Ja nu upplever jag inte nån större risk och katastrof om jag skulle få ett barn med Downs syndrom, ska nog till betydligt större saker för att jag ska betrakta det som risk. Har haft några sånna barn gm åren på förskolan och skulle inte betrakta det särskilt hårt.

Nej det kan jag hålla med om. Människor med Downs syndrom är nog ofta bättre människor än vi "vanliga", kärleksfulla och glada, dem kan vi lära mycket av.

[Berith]

---
Min mamma var 33 när jag föddes och pappa 30. De lever och mår bra.
---

Förstår inte om du räknar det där som ungt eller gammalt...? Det är väl ganska så medelsnittsföräldrar är, eller...?

[Betty]

Män som är över 40 år har nästan sex gånger högre risk att få ett autistiskt barn jämfört med män under 30 år.
Källa: artikel i DN
Ju äldre pappa desto större risk att barnet drabbas av psykisk sjukdom visar en svensk studie från Karolinska institutet. Barn till män som blir pappa efter 50 har ökad risk att utveckla manodepressiv sjukdom. Artikel i Expressen

Redigerat av Betty: 30-04-2009, 14:00

[Huggorm]

Frågan är vad som kom först, hönan eller ägget? Får folk sjuka barn för att dom är gamla, eller är det folk med dåligt arvsanlag som skaffar barn väldigt sent?

[Betty]

Frågan är vad som kom först, hönan eller ägget? Får folk sjuka barn för att dom är gamla, eller är det folk med dåligt arvsanlag som skaffar barn väldigt sent?

Jag tror att det är så att ju äldre man är när man skaffar barn desto större risk att få ett skadat eller sjukt barn - oavsett om man är man eller kvinna.