En mardrömsmorgon..., ...med lyckligt slut Alternativ

[Micke]

Detta har inget med trädgård att göra. Vill du läsa sådant kan du lämna detta inlägg nu.

I morse, ca 06.30, väcks jag ur sömnen av att min dotter, 7 år, i panik, ruskar mig och skriker: "pappa, det är något fel på mamma, hon svarar inte!". I bakgrunden hör jag tvååringens morgongråt.

Vaknar upp, kommer till medvetande, tittar i skumrasket mot frun som ligger tätt intill mig, vänd mot mig och möter att par vidöppna, stirrande, stela och oseende ögon. Hon är mycket blek. Sträcker automatiskt ut handen och känner på hennes hud, den är MYCKET sval.

Första tanken: hon är död. Andra tanken: nej, fan heller, inte om jag får råda. Och så inträder den gamla vårdarreflexen som sitter i ryggmärgen fastän det var 11 år sedan jag jobbade inom vården: undersök först, agera därefter.

Tar pulsen vid halsen. Den finns där. LÄTTNAD. Så länge det finns puls kan man göra något. Det finns alltid en massa alternativ i en sådan här situation, men eftersom min fru är diabetiker är det inte svårt att genast ställa rätt diagnos (även om hon aldrig drabbats av detta under våra 13 år tillsammans): insulinchock. Alltså extremt lågt blodsocker (visar sig sedan att hon i misstag antagligen har stuckit en dubbel dos av långverkande insulin).

Trots att hon är helt omedveten om mig, dottern och om sin omgivning (beter sig fullständigt som en zombie, mycket skrämmande upplevelse för dottern) får jag henne att sitta upp och lyckas få henne att dricka hela tre glas äppeljuice. Lätt fall det här. Beställer ambulans, för säkerhets skull, även om jag vet av gammal erfarenhet att hon borde kvickna till inom en halv timme, alltså innan ambulansen ens hinner hit. Några minuter innan ambulansen kommer kvicknar hon mycket riktigt till och undrar förvånat: vad gör du uppe, det var ju din tur att ha sovmorgon? Hon har inget som helst minne av vad som skett, men kommer bra ihåg vad vi kommit överens om senaste kväll...

Nå, slutet gott, allting gott. Två timmar senare åker vi hela familjen och lördagshandlar som om ingenting hade hänt. Sensmoral i denna historia? Ingen som helst. Bara en liten glimt från en diabetikerfamiljs liv och en evig tacksamhet över att de fem första sekunderna i denna historia inte stämde överens med verkligheten.

Micke