Pumpa på trappen?, Halloween pynt eller ej? Alternativ

[Cilla]

Det visste jag inte Eva, måste vara vackert med höstsmyckade kyrkorum!

Kom att tänka på ett halloweenfirande jag var med om i Mexiko. Där kallas helgen "Los Dias de los Muertos", de dödas dag, men det är inte i första hand en sorgens och förlustens helg, utan ett hedrande och uppmärksammande av de försvunna människosjälarna.

Man har slagit samman halloween och alla själars/helgons dagar på ett alldeles eget sätt: Helgen firas i samband med att Monarkfjärilarna kommer tillbaka för att övervintra i mexikos granträd (Abies religiosa på latin). Man välkomnar fjärilarnas ankomst, som sägs ha med sig alla försvunna människosjälar.



När flyttfjärilarna kommer tillbaka till Mexiko fylls luften av fladdrande färger.

Barnen har en särskild dag denna helg och gör många av de dekorationer som sätts upp som altare på gator och torg. Man har öppna utemässor där barn sjunger och talar.



Barnen har gjort många av de hantverk som ställs i altare både utomhus och i hemmen. Det är mängder av levande ljus, krucifix, handgjorda dockor, små karvade pumpor - döds- och livssymboler i en salig blandning.

[Hannele]

Cilla, så vackra bilder! I Sverige dör inte folk längre, man har avskaffat begravningståg, svarta kläder... ingen vet, hur man pratar om döden. Det enda vi gör här, är och bråkar om arvet...?

På något sett blev man glad på denna ryska gravplats, där olika religioner samsas. Fullt med plastblommor och färger! Ingen strikt allmän gravvård, utan de anhöriga skötte allt. Ändå ska jag inte själv ha nån gravplats, men mina anhöriga får gärna ordna en fest...

Så mycket gnäll om Halloween... det finns ju nästan inga äkta svenska helger. Okunskap och fördomar? Jag tog fram Ebbe Schöns Svenska Traditioner; Allhelgona är en katolsk tradition, som riksdagen återinförde 1953 - för att det saknades helgdagar på hösten!

Seden att smycka gravar (skrev granar) hade spritt sej här, ursprugligen från kontinenten; romersk katolicism och grekisk ortodoxin. Stockholmarna tod seden till sej först.
Så mycket svensk tradition var det...

[Mariann]

Det finns ingen död

[Virgo]

Finns väl bara en enda svensk tradition, och det är att fira midsommar.
Dansa runt midsommarstången och supa sig redlös.
Eller är den oxå importerad?

[*Felix matte*]

Döden är vacker tycker jag. Inte alls skrämmande som de utklädda Halloweenfirarna.

"I Sverige dör inte folk längre, man har avskaffat begravningståg, svarta kläder... ingen vet, hur man pratar om döden. Det enda vi gör här, är och bråkar om arvet...? " (Hannele)

Måste fråga... I vilken värld lever du?

[Hannele]

Troligen är majstången/midsommarstången importerad från Tyskland i slutet av medeltiden...
Midsommaren firas till minnet av Johannes Döparen.
Ännu i mitten av 1800-talet förekom midsommareldar,
i Finland är det vanligt och i övriga Europa.
Midsommaren ansågs förr vara laddad med kraftfull magi.
När kalenderreformen infördes 1753, blev det tufft för alla trollkunniga örtsamlare...
Vilken natt var det som gällde i magiska sammanhang?

[Eva Swahn]

Jag tror att Lucia-firande är ett svenskt bidrag till festfirandet i världen. Inte midsommarfestandet. Men man kan säga att alla seder vi har i landet är svenska i så motto att de försvenskas när vi tar upp dem.

Sen är våra festseder ingenting statiskt de förändras över tid. Det händer ganska mycket med våra seder bara över en tidsrymd som trettio år. Skillnaden på seders utformning mellan stad och land håller på att slätas ut t.ex.

Sen tror jag att vi påverkas av att Sverige idag är mångkulturellt i religiöst hänseende också. (Om man nu kan uttrycka sig så.) Att många religioner är levande i landet gör att även vi inom svenska kyrkan vågar visa religiösa uttryck. Det har förut varit så fruktansvärt tuktat hur man skulle uppföra sig religiöst: det fick inte vara för frireligiöst, inte för katolskt, inte för hedninskt, inte för pråligt, inte för glädjefullt, man skulle vara måttlig, väluppfostrad, lagom och lydig.

Och jag måste säga att när jag under lördagskvällen gick runt på kyrkogården (även om kyrkan säger att det är fel kväll, för det skulle vara under söndagkvällen egentligen) så var det rena "folkfesten". Massor av folk, barn och hundar vandrade runt bland gravarna. Överallt var det ljus tända - en fantastiskt syn - ibland bara små värmeljus men också marschaller som flämtade. Många hade flerfärgade glaslyktor (som säkert i en del ögon ansågs som "bad taste") blommor, nallar, lamm, madonnabilder, fotografier, pumpor, hjärtan, änglar - ja allt fanns som prydnader. Några satt vid sina gravar och drack kaffe. Vid de romska gravarna var det ingen hejd på uppmärksamheten och hedersvakten vid koncentrationsfångarnas gravar var gripande. När man inte längre behöver vara så ängslig för hur man ska "uppföra sig" utan att kyrkan fördömer så visar människor ett stort (uppdämt?) behov av religiösa uttryck.