Jag skickade iväg en jobbansökan igår och efter bara en timme ringde dom och bad mig komma på intervju. Vilket flyt!
Men gudars vad sur jag blev på min mamma igårkväll när jag berättade för henne om det hela. Först blev hon jätteglad och var mycket noggrann med att poängtera att jag måste se pigg och fräsch ut på intervjun (som om jag inte visste det... scuk...). Sen när jag berättade att det gällde ett jobb som säljare blev hon hemskt besviken, sa "jaha, var det inte ett bra jobb? Nej, då behöver du inte anstränga dig så mycket på intervjun. Du ska sitta som telefonförsäljare va? Nehe? Då ska du stå på stan då? Det går ju ut på att lura folk."
Fan vad arg jag blev. Jag sa bara att det var ett jobb som "säljare". Nej, så vitt jag vet är det INTE jobb som telefonförsäljare eller gatuförsäljare, det verkar vara ett seriöst bra företag! Men nej, mamma var bara tvungen att vara så jädra negativ!

Är det verkligen var jag behöver höra? Jag är snart klar med min masterexamen och det finns NOLL jobb inom min branch just nu, så vad fan ska jag göra? Jag tänker fanemig inte sitta hemma som arbetslös bara för att det just nu saknas jobb i min branch, jag är inte för fin för att ta något annat! Att man kan bli så arg...

Framförallt i dagens läge med ekonomisk kris och allt, då kan man inte vara så jäkla kräsen! Ibland gör mamma mig såååå jääääkla arg, hon har verkligen förmågan att sänka mig totalt! Här kommer man och är glad för att jag ska gå på arbetsintervju, och vad får man höra? morrrr.....