jag har själv tvångsbeteenden som jag fått arbeta med.
tex eld..har varit vansinnigt rädd för eld, gnistor..
det har ju påverkat mig mycket tex ingen i min närhet har fått elda
inte har familjen fått grilla, utan att jag har påverkat alla med oro.
smällare, ska vi inte tala om vad jag har målat upp med skräck..tänk om det börjar brinna...
och att surra på glasögon kan te sig "löjligt" för andra, men ingen, absolut ingen kan KÄNNA, det man känner..
jag fick hjälp, gick på kognitiv tearapi..
ett bra sätt att tackla problemet,
konfrontera situationen
att under trygga former utsätta sig för just eld..
nu kan jag njuta av att grilla med familjen och vi skojar ofta om det..
barnen säger..
mamma vad gott det är med grillat kött!!
utan att du står där och gråter...eller tjatar på oss!!
så rådet jag kan ge..
våga prata om det...
det finns hjälp att få..