Liten jobbfrustrationsfråga... Alternativ

[Christa]

ne... jag har försökt säga att hon gärna får höra av sig i förtid om hon ska vara ledig eller gå tidgare, men hon gör det inte ändå tyvärr funkar det inte så hos oss så att vi kan lämna saker till dan efter (de är lite hysteriska här)

Det är jobbigt att få skit för att något inte blir gjort men ibland kanske det är enda utvägen. Jag har själv tagit ett mycket stort ansvar på jobbet men inte har jag någonsin fått någon kredit för det. Vad händer t ex om du är sjuk en vecka?

Tyvärr är det så med chefer och medarbetare att så länge du utför arbetsuppgifterna så struntar de i dig. Det är först när det ogjorda skapar problem för dem själva som det händer något. När det gäller cheferna så beror mycket på att de själva har häcken full och inte orkar bry sig om något som inte är akut för dem.

Jag har märkt även i andra sammanhang att handling eller utebliven handling har mycket större effekt än tjat.

Det som väckte mig var också tanken att "Varför skall jag vara bättre än de andra?" Vad händer med din kollega när hon inte gör sitt jobb? Ingenting! Vad händer med dig när du är ansvarsfull och gör allt? Du bränner ut dig!

[pejori]

Mycket bra förslag! Faktiskt det enda vettiga att göra. Skulle det någon gång bli en öppen konflikt så är det ett måste att ha dokumenterat tiderna. Minst en månad behövs dock.

Skogstroll, har ni nedskrivna befattningsbeskrivningar där det framgår vad var och en skall göra? Bokför dina egna tider också så har du något att komma med när du sen diskuterar med er chef och du förklarar varför vissa av dina arbetsuppgifter inte blir gjorda pga att du måste täcka för din kollega.


Edit: Hoppsan. Såg inte i hastigheten att Gudrun redan föreslagit att du skulle notera egna tider oxå!

Hon skrev att, "hon inte kunde prata med chefen"""

Tycker nog att chefen verkar vara en knepig sak, som inte är talbar för sina anställda..

[skogstroll]

Skogstroll, har ni nedskrivna befattningsbeskrivningar där det framgår vad var och en skall göra? Bokför dina egna tider också så har du något att komma med när du sen diskuterar med er chef och du förklarar varför vissa av dina arbetsuppgifter inte blir gjorda pga att du måste täcka för din kollega.

jag har försökt att bokföra mina tider men det är så mycket smådutt fram och tillbaka så det funkar liksom inte... lite trist är det i alla fall men hoppas det löser sig, de håller på att se över saker och ting tydligen... chefen är sannerligen en knepig sak...

tack för alla gulliga svar

[Anja Danmark]

Halloj
vilket jobbig sits du har hamnat i.

Försök att vänd på frågan till kollegan. Säg:

Jag tycker verkligen att det är roligt att du fått barn, och jag förstår att det är massor med saker du måste göra. Hur tycker du vi ska dela upp arbetet? Jag täcker för dig så mycket jag orkar, men jag upplever att det blivit lite jobbigt på sista tiden. Hur vill du att vi löser detta på bästa sätt??

Jeg synes helt klart, at dette er det bedste sted at begynde.

Jeg ville selv blive irriteret, hvis min kollega talte med chefen først, i stedet for at forsøge at løse problemet direkte med mig. Det er meget svært at undgå en dårlig stemning fremover, hvis kollegaen føler, at du er gået bag hendes ryg...

[Bee]

Hon skrev att, "hon inte kunde prata med chefen"""

Tycker nog att chefen verkar vara en knepig sak, som inte är talbar för sina anställda..

Sant. Och det är därför en dagbok är bra att ha den dag chefen får för sig att klaga på att Skogstrolls övriga arbetsuppgifter inte blir gjorda. Särskilt om det inte finns skrivna befattningsbeskrivningar.

Jag ser hela situationen som att det är chefen som inte ser det h*n skulle se! Tyvärr går det 14 på dussinet av sådana chefer och det finns alltid lojala medarbetare som blir lidande. Jag gillar inte sånt! Har sett alltför mycket av det under mina år i yrkeslivet. Vissa surfar bara genom dagarna och andra får göra jobbet. Det värsta är att det är dom som syns och hörs mest som belönas. Inte nödvändigtvis dom som ser till att jobbet blir gjort.

[Gita]

ne... jag har försökt säga att hon gärna får höra av sig i förtid om hon ska vara ledig eller gå tidgare, men hon gör det inte ändå tyvärr funkar det inte så hos oss så att vi kan lämna saker till dan efter (de är lite hysteriska här)

Oj, är det ingen av er som vet hur det är att vara arbetade småbarnsmamma. Hur ofta vet man i förväg t,ex att lille "Kalle" är febrig och måste hämtas omgående från dagis. Det är väl en självklarhet att man periodvis presterar mindre när man har små barn, som ju faktiskt måste gå före jobbet.
Lika självklart måste ju våra arbetsplatser vara utformade så att det är möjligt att arbeta och samtidigt vara en bra mamma. Tycker inte att du har någon anledning att vara irriterad på din kollega, däremot så kanske ni är underbemannade om mer än du orkar med läggs på dig, en fråga för arbetsledningen att lösa.
Gita

[Gudrun i Götebor...]

Men Gita, jobbar man halvtid (eller heltid) så skall man också jobba halvtid (eller heltid). Oavsett om man är småbarnsförälder eller ej. Tyvärr har alltför många av förvärvsarbetande med småbarn din syn på arbetstiden - "Jag kommer och går när det passar mig för jag har småbarn. Andra får rätta sig efter mig."

[Rose]

Men Gita, jobbar man halvtid (eller heltid) så skall man också jobba halvtid (eller heltid). Oavsett om man är småbarnsförälder eller ej. Tyvärr har alltför många av förvärvsarbetande med småbarn din syn på arbetstiden - "Jag kommer och går när det passar mig för jag har småbarn. Andra får rätta sig efter mig."

Håller med. Då jag inga barn har har jag alltid känt att jag ska ställa upp på ett sätt som ingen förväntar sig av dom med barn. Många gånger har det t o m känts som om man diskrimineras som barnlös.

[Åsa, mälardalen ...]

+Något många med sån syn inte heller tänker på är att om man lämnar arbetsplatsen olovandes eller inte arbetar de timmar man är anställd för utan lov upprepade gånger kan det vara skäl för uppsägning. Kan dock tänka mig att många arbetsgivare drar sig för att ta till den åtgärden pga risken för att bli uthängda för att diskriminera småbarnsföräldrar MEN vill en arbetsgivare bli av med en så kan det vara dumt att utsätta sig för en sån risk att bli av med jobbet.

[Gita]

Håller med. Då jag inga barn har har jag alltid känt att jag ska ställa upp på ett sätt som ingen förväntar sig av dom med barn. Många gånger har det t o m känts som om man diskrimineras som barnlös.

Nu är det faktiskt så att små barn blir ganska ofta sjuka och det oplanerat. När dagis ringer och säger att barnet har feber och måste bli hämtat då hämtar man. Undrar just hur Rose och Gudrun skulle lösa sådana sitautioner, tycker det är en aning grinigt att inte ställa upp, inom rimliga gränser, för en kollega som har småbarn. Småbarnstiden varar ju inte särskilt länge och sen kan ju kollegan ta sin del och säkert också ställa upp för andra
Gita

[Irene_L]

Men här skriver ju Skogstroll att personen ALLTID smiter iväg nån timme tidigare från jobbet ....det kan ju inte jämnföras med om man åker ifrån någon gång om dagis skulle ringa. Inte är det dagis som ringer varje dag????

Redigerat av Irene_L: 15-12-2009, 19:27

[Aqvakul]

------ sen kan ju kollegan ta sin del och säkert också ställa upp för andra

I en idealisk värld kanske - men tyvärr är solidaritet sällan symetrisk, vissa åker fräckt snålskjuts i alla lägen...

[Rose]

Nu är det faktiskt så att små barn blir ganska ofta sjuka och det oplanerat. När dagis ringer och säger att barnet har feber och måste bli hämtat då hämtar man. Undrar just hur Rose och Gudrun skulle lösa sådana sitautioner, tycker det är en aning grinigt att inte ställa upp, inom rimliga gränser, för en kollega som har småbarn. Småbarnstiden varar ju inte särskilt länge och sen kan ju kollegan ta sin del och säkert också ställa upp för andra
Gita

Nu handlade inte mitt inlägg om sådana situationer, men som vanligt så väljer du Gita att feltolka det jag skriver. Jag har syskon med små barn så jag vet precis hur det är att vara småbarnsförälder.

------------------------------------

En annan sak som jag märkt är att man som ensamstående utan barn förväntas vara den som alltid ställer upp och arbetar på storhelger när dom med familj/barn anser sig ha mer rätt att vara lediga.

I en idealisk värld kanske - men tyvärr är solidaritet sällan symetrisk, vissa åker fräckt snålskjuts i alla lägen...

Redigerat av Rose: 15-12-2009, 20:34

[Meriona]

Det finns småbarnsföräldrar som har ansvar emot sin omgivning och sen finns det småbarnsföräldrar som bara anser sig ha ansvar mot sig själv. Precis som det finns ungdomar som är lika olika. Och gamlingar för all del. Den här typen av småbarnsförälder som Skogstroll jobbar med, har jag inte ett skit till övers för. Har hon en sambo, så är det än värre, är hon singel så är det ett snärj, men jag lyckades åtminstone att sköta mina arbetsuppgifter ändå.

[Gita]

Nu handlade inte mitt inlägg om sådana situationer, men som vanligt så väljer du Gita att feltolka det jag skriver. Jag har syskon med små barn så jag vet precis hur det är att vara småbarnsförälder.

Nu är det länge sedan mina barn var små men nog minns jag omöjligheten att leverera 100 % och att frånvaron var ganska stor under småbarnstiden. Nu hade jag den turen att ha en chef som ansåg mig värd att satsa på ändå samt att mina kollegor var förstående och beredda att ställa upp. Vet inte om det beror på att jag arbetade inom ett yrke där det stora flertalet var män och att män är mer generösa.
Gita

[Rose]

Nu är det länge sedan mina barn var små men nog minns jag omöjligheten att leverera 100 % och att frånvaron var ganska stor under småbarnstiden. Nu hade jag den turen att ha en chef som ansåg mig värd att satsa på ändå samt att mina kollegor var förstående och beredda att ställa upp. Vet inte om det beror på att jag arbetade inom ett yrke där det stora flertalet var män och att män är mer generösa.
Gita

Som sagt...

[Peztis]

Men frågan är ju varför hon så ofta går tidigare.

Hur ofta är ofta, förresten? Är det en eller flera gånger i veckan? Är det en gång i månaden?

Och hur gör hon när hon sticker, säger att "Jag är ledsen, "Kalle" är sjuk igen!" eller "Tjingeling, nu sticker jag och handlar innan jag hämtar på dagis, vi ses imorgon!" eller går hon bara utan att säga ett ord?

Vad har ni för arbetstider, är de fasta eller har ni möjlighet till flex?
Tar hon någonsin upp att hon sticker tidigare, sitter hon kvar någon annan dag eller kommer tidigare så att det jämnar ut sig?

Är hon medveten om att hon lämpar över allt på Skogstroll? Hon kanske anser att hon gjort allt? Eller att det trots allt kan ligga till imorgon?

Självklart är det bäst att prata med kollegan på ett icke utmanande sätt men det är faktiskt inte alltid så lätt. Det beror både på hur man själv är och hur kollegan är.

Redigerat av Peztis: 15-12-2009, 22:56

[Gudrun i Götebor...]

Nu är det faktiskt så att små barn blir ganska ofta sjuka och det oplanerat.

Nämen, vad säger du Gita! Är sjukdom oplanerat???

Undrar just hur Rose och Gudrun skulle lösa sådana sitautioner

För min del löstes det med hjälp av närstående. Men detta hände inte särskilt ofta - max en gång per år.

tycker det är en aning grinigt att inte ställa upp, inom rimliga gränser, för en kollega som har småbarn.

Jag ställer upp för många. De som har brutit ett finger, de som är nerkörda i skorna pga familjetrassel osv. Men inte har småbarnsföräldrar en egen smörfil. Nix.

Nu hade jag den turen att ha en chef som ansåg mig värd att satsa på ändå samt att mina kollegor var förstående och beredda att ställa upp. Vet inte om det beror på att jag arbetade inom ett yrke där det stora flertalet var män och att män är mer generösa.

Det jag skrivit här har jag skrivit som chef.

[Gita]

För min del löstes det med hjälp av närstående. Men detta hände inte särskilt ofta - max en gång per år.
Vilken tur du hade då. De flsta barn blir oftast ofta sjuka, speciellt första dagisåren och de flsta har kanske ingen närstående på orten som kan ställa upp.

Jag ställer upp för många. De som har brutit ett finger, de som är nerkörda i skorna pga familjetrassel osv. Men inte har småbarnsföräldrar en egen smörfil. Nix.
Så du tycker inte kvinnor eller för den delen män med små barn skall kunna jobba? Det är väl ändå ett uråldrigt synsätt. Förhoppningsvis är du inte yrkesverksam längre.

Det jag skrivit här har jag skrivit som chef.

Ja, jag hade som sagt turen att som ung, nyutexaminerad småbarnsmamma ha en chef och även kollegor, som hade en helt annan syn på saken än du. Jag tror och hoppas att du inte är särskilt representativ för dagens ledarskap du
Gita

[Aqvakul]

Generositet och solidaritet har tyvärr sina gränser - när det blir ett ensidgt tagande och givande så handlar det om något annat - utnyttjande...