Sqrulan, jag förstår att du är förtvivlad och ser allt i svart nu.
Jag vet inte själv hur jag hade reagerat om jag fått avslag.
Antingen slagits åt alla håll eller blivit deprimerad och handlingsförlamad.
Den vanmakt och kränkning man känner när man inte kan påverka eller
kanske inte ens blir trodd på är fruktansvärd.
Jag ansågs i första skedet av min utredning vara ett "psykiskt och fysiskt vrak"
som min advokat så passande beskrev försäkringsläkarens utlåtande.
Läkaren ansåg att jag inte hade klarat mitt arbete.
Trots att jag arbetat heltid i hela mitt liv utan många sjukdagar.
Dessutom vet jag att jag gjort ett mycket bra jobb som jag även hade intyg på från arbetsgivare.
Men pga av gamla diskbråck (som jag inte var sjukskriven för)
och att jag gått i terapi efter en svår sjukdom ansåg hon att jag inte klarat mitt arbete.
Med hjälp av advokaten och min ilska av att blivit så kränkt kämpade jag och fick tillslut rätt till 100%.
Fick
nästan en ursäkt av kassan också.
Du har så mycket ilska i dig nu förståeligt nog.
Försök vända den så att du orkar att kämpa för att få rätt!

torvan