TOMTEN fast på ett annat vis…
Midvinternattens köld är svår, tio små nissar i djupsnö går. Rävsax gömd under skynke vitt, knipsar nisse av på mitt. Livsandan snabbt honom tryter, snart i sitt eget blod han flyter.
Nio små nissar i midnattstimma, traskar fram i månljusdimma. Ugglan hoar i sitt näste, istapp faller tyst från fäste. Nisse spetsas utav tappen, tomte ligger död på trappen.
Utanför dörren står gröten & ångar, åtta nissars intresse fångar. Under stigande hunger de fatet nalkar, en stackars tomte på kanten halkar. Han sliter, han kämpar, han svettar sig blöt, men sjunker likväl i kvicksandslik gröt.
Många springor stugan har, där sju små nissar in sig tar. Katten som bak dörren ruva, slukar nisse med hull & luva. Resterna av tomtehand, suger misse bort från tand.
Sex små nissar mot julbordet ila, snabbt de uppför bordsben kila. När sista tomten över hasar, han tappar greppet & nedåt rasar. Faller nedåt likt ett lod, mattan röd av tomteblod.
Tomtar fem i väldig iver, springer runt ty hunger driver. Nisse snubblar på sitt skägg, faller rätt på knivens egg. Lille nisse den stackars saten, rinner ut i sillsallaten.
Fyra nissar har festat på sill, och nu de släcka törsten vill. Mot glöggen de ilar i samlad tropp, och tar för sig drycker i varsin kopp. Ner faller nisse i glögghett hav, likt en skållad mandel hans skinn faller av.
Tre små tomtar i granen svingar, mellan ljus & änglavingar. Nisse sig för nära vågar, snart han står i ljusan låga. Doftar snart likt vidbränd stek, ångrar då sin ystra lek.
Två små tomtar omkring sig tittar, då en smällkaramell de hittar. Nisse ner på den hoppa, men kan ej detta stoppa. I tak, på golv, på gardin med frans, finns nu nisses hjärnsubstans.
Husbonn´ stiger upp i natten, för att kasta lite vatten. Under husbonn´s tunga toffla, nisse blir till krämig toffla. Snön ligger vit lite här & var, inte en jäkla tomte finns kvar.
|