Lite småsur... ja, så kan man nog bäst beskriva mig idag.
Henrik har varit på undersökning i Göteborg och de konstaterade gallsten. Det är ju bra.
Kruxet är bara att det konstaterade jag redan för två veckor sedan när han låg och vred sig i magsmärtor. Jag frågade:
"Har du opererat blintarmen?"
"Ja" svarade han och påpekade att det var mycket högre upp han hade ont.
"Det där är ju gallan" svarade jag. "Gallsten, nu ringer du akuten och ber att få komma in."
Efter fem timmars väntan på akuten, fick jag beskedet att han skulle få stanna, så jag åkte hem. Efter ytterligare tre timmar ringde han och ville bli hämtad. Läkaren var inte säker på om det hade med gallan att göra eller om det var en, vad han kallade "mystisk form av vinterkräksjuka" och om det var vinterkräksjuka ville han inte att Henrik skulle vara där överhuvudtaget.
Hela berättelsen om besöket på akuten och Den Kärlekskranke Läkaren som hade fyra akutpatienter inklusive Henrik under de fem timmar som jag spenderade där hittar ni under denna länk:
"Berättelsen om den mystiska akutentriangeln"Jag blir faktiskt orolig över det faktum att jag som obildat svetsarsvin rådde med att ställa en mer korrekt diagnos efter två frågor än vad killen med de höga studieskulderna lyckades göra på 8 timmar.
Vad fan ska det föreställa??